Måndagkväll, täppt i näsan och sjukt trött. Det är vad som är kvar efter SM-helgen i Malung för min del. En helg där man mest fick glädjas för andra. Med facit i hand så är inte det helt fel heller. Jag kan inte minnas senast man vart berörd på en pimpeltävling. Men det gick inte att bli annat när man såg glädjescenerna vid invägningen där Hanse Rehnman står och jublar medans han kramar om sonen Mikael, mer känd som Baddarn. När han sedan går därifrån kan några tårar på Hanses kinder urskiljas och då förstår man ändå hur stort det är med SM för oss inbitna pimpelfiskare till trots att det för alla "Svenssons" är helt obegripligt och ointressant. Men vi "tokar" förstår och jämför det med vilket Sm-guld som helst.

Men hela dramat började inte där. För min del som inte tävlade den här dagen så kan man säga att det hela började när jag 13:40 ringde till Martin för att höra läget. Då fick jag svaret att Martin hade runt 3kg, Larsson runt 4kg och Baddarn någonstans mellan 4-5kg. Jag ringde därefter till Perra (Per-Åke Södergårds, Martins pappa) och fick svaret av honom att det fanns mellan 3 och 4kg abborre i hans kunt. Jag meddelade Ankan (Martins mamma) hur läget var och vi trodde att det skulle sluta någonstans topp 20. Jag sa dock tilll Ankan att jag trodde Martins vikt var närmare 4kg. Något jag lärt mig då han alltid brukar underdriva sin vikt. Lägg det på minnet;)
Vi trodde vinnarvikten skulle bli runt 6-7kg. Det verkade ju ändå som det nappat skapligt när de rapporter man fått är över 3kg.

Vi stod där och väntade och såg fler och fler dyka upp bakom träden som skymde vår sikt. Allihop kunde vara Martin tänkte vi, och vi såg ingen Perra heller. Så det var spännande. Men när det var cirkus kvarten kvar utav ingångstiden dök perra upp och meddelde sin ledarvikt på 3,8kg. Då började vi ana hur det här kunde sluta. Vi hoppades mer och mer på att Martin skulle hinna in i tid. Jag förstod också att Baddarn låg ritkgt bra till idag. Det Var det fler som förstod. Då Larsson gång på gång fick rapporter från målfållan och tillsammans med Baddarn spurtade han mot medalj.

I målfållan stod även Baddarns far Hanse och jobbade på grabbarna som var där på isen frenetiskt tågande mot honom och målfållan. Kanske förstod han redan då vart det hela skulle leda.

När jag anlände ner till målfållan så var alla där. Vissa nöjda och vissa missnöjda. De som utmärkte sig mest ur mängden var far och son Rehnman. Som stod mitt i den grupp utmattade pimpelfiskare. När Hanse sedan lämnar målområdet syns tårarna på hans kinder och det sägs vara hans livs bästa dag. (Är ej bekräftat eller dementerat)
Jag tror dock det är ett av pimpelsportens mest känslofyllda stunder.

Baddarn vägde in 4,8kg, Larsson 4,6kg och Martin 3,9kg. Där var och de tre högsta vikterna och Perra hade den fjärde högsta vikten på 3,8kg. Därmed slagen av grabben sin med dryga hektot och snuvad på bronset.
Medans Hanse var lycklig av sonens bedrift så är jag ganska säker på att Perra inte var lika glad över att Martin hade snuvat sin egen far på en SM-medalj. Där insåg jag att de rapporter jag fick från sjön mellan 13:40 och 13:45 sammanfattade årets individuella SM i pimpel.

På söndagen väntade lagtävlingen och det var dags för mig själv att stiga in i handlingen. En handling jag inte anser mig själv påverka så mycket. I bästa fall så var vårt lag statister. Vi gjorde dock en bra satsning och fullföljde vår taktik. Dock lyckades det inte denna dag.

Istället får jag gratulera de lag som lyckade bättre. Närmast tänker jag på Herrveteranlaget från Woxnadalens SFK som tog guldet i deras klass. Ett gäng "gubbar" som man är uppvuxen med på isarna. Laget bestod utav Gunnar Nordlund, Kjell Nordlund, Per-Anders Nyberg och Lasse Elvinsson. Ett lag som utstrålade ungdomlig lycka denna dag.

Får även gratulera ett splittrat Flugan-lag som tog hem rubbet med 3 inplockade reserver då det inkvalade laget stod på studenternas och såg Bollnäs bli slagen av Hammarby i bandy. Är rätt säker på att de ångrar sig ett tag framöver.

Även far Rehnman fick en medalj på sm, där hans lag från falubyggden tog silver i herrveteranklassen.

Tack alla för en trevlig helg och Skinnkroken för ett bra arrangemang.
Men det som jag kommer minnas mest är nog ändå hur stolt en far kan vara över sin son.

Resultat, seniorklassen, Lördag
1 Mikael "Baddarn" Rehnman, Öbacka SFK, Västernorrland, 4810 gr.
2 Thomas Larsson, Svegs SFK, Jämtland, 4608 gr.
3 Martin Södergårds, PK Nordic, Västerbotten, 3950 gr.

Övriga klubbplaceringar:
28 Jocke Berggren, 1695 gr., 40 Niklas Gotthardsson, 1338 gr., 86 Erik Nord, 576 gr., Opl. Benny Jansson

Resultat lag, senior, söndag
1 AFK Flugan (Alsing Micke, Granström Jonas, Andersson Göte, Helmersson Tore), Hälsingland, 8345 gr.
2 Köpings SFK (Kuokkanen Heikki, Hillmann Stig, Eriksson Tobias Olsson Berndt), Västmanland, 7925 gr.
3 Ovansiljans SFK (Storm Jörgen, Axelsson Anders, Lilja Kenneth, Järnberg Peter), Dalarna, 7685 gr.

Klubbens placeringar:
8 PK Nordic II (Gotthardsson Tommy, Gotthardsson Johan, Gotthardsson Niklas, Nord Erik), 4991 gr.
13 PK Nordic I(Södergårds Martin, Södergårds Erik, Jansson Benny, Östman Tommy), 4341 gr.

/Erik S

En personlig SM-resumé

Ett par dagar efter helgens tävlingar har gått, och man har börjat återhämta sig. Är i och för sig fortfarande lite öm i kroppen efter att ha genomfört nära nog en "mara" i bitvis tunga förhållanden under helgens två tävlingar. Den som sagt att pimpeltävlingar inte är en fysisk prestationssport kan absolut ifrågasättas en sådan här gång. Faktum är att jag själv aldrig varit så utmattad som jag var efter ingångstiden i lördags, men SM bronset samt biljetter till såväl Nordiska Mästerskapen (i Norge) samt SM på Mälaren nästkommande säsong var nog den bästa medicinen jag kunde få för att kvickna till!

SM är enligt mig det största man kan delta i som svensk tävlingspimplare. Många, om inte alla, komponenter måste falla på plats för att lyckas, inte minst lite tur, fysik, taktiskt upplägg, rutin och "vinnarskallementalitet". För egen del hade jag laddat ordentligt inför den här helgen, men en envis förkylning under förra veckan samt rapporter om ogynnsamma förhållanden gjorde mig aningen orolig för om man skulle kunna ta sig dit jag ville, d v s till Gästrikeviken ett 9-tal km från starten. För säkerhets skull la jag upp tre taktiska upplägg, men ställde mentalt in mig på att gå till mitt förstaalternativ. Starten gick och fler än jag verkade ha taktiken att gå långt. Det blev en hårdkörning redan från början där jag medvetet valde att lägga mig "i draget" några placeringar efter täten, där Allerhed Jr och "Baddarn" gjorde ett hästjobb med spårningen. All heder till er (Baddarn fick ju dessutom utdelning för satsningen!).

Efter 4-5 kilometer började alltfler vika av in mot vikarna och någon kilometer senare var det bara Baddarn, jag och Thomas Larsson som vek in runt den sista udden. Jörgen Storm, som valt ett annat spår (som visade sig vara betydligt sämre) på insidan av öarna, kom halvtimmen senare. Sökarbetet efter fisk började och det visade sig bli svårtuggat. Baddarn började dock plocka lite fisk efter ett tag och medan Thomas drog sig utåt i viken och fick fiskkontakt kammade jag och Jörgen av kanterna. Utdelningen var marginell utifrån det arbete vi två la ner, men vid ett stenparti fick jag i alla fall känsla för att det fanns en del fisk. Ett tiotal fiskar i två hål, några tomhål följt av ett par fiskar i ett par andra innan det dog av i resterande hål. Eftersom det var så pass grunt och jag inte ville borra sönder området ytterligare valde jag att göra en markering vid ett av hålen med tanke på att jag ville göra ett återbesök efter att hålen hade fått vila en stund. Jag gick ut mot Baddarn, Thomas, Jörgen samt klubbkamraten Jocke Berggren som hade anslutit. Alla fyra fick fisk och Baddarn tippade på att han hade runt 4 kg, Thomas likaså. Jörgen och jag hade hamnat efter viktmässigt och efter att ha fått lite ströfisk ute på flaket gjorde jag en sista manöver och gick in mot mina gammelhål igen. Ett lyckat drag visade det sig då jag fick igång fisken i ett par hål och dubblade min vikt de sista 40 minuterna. Eftersom jag visste att jag låg en bit efter pojkarna ute på flaket tog jag en chansning och stannade jag kvar i 10-15 minuter efter att de gett sig av. Planen var att försöka jobba ikapp dem under ingångstiden, och tur nog gick min chansning hem den här gången. Jag var dock riktigt mör på slutet och när funktionärerna vid målfållan började ropa att vi skulle springa de sista hundra metrarna för att hinna in i tid stupade jag i mål totalt tömd på alla krafter.

Resten vet ni säkert redan men måste bara säga att både Baddarn och Thomas är värda all cred, de gjorde sina egna tävlingar och bevisade att de håller hög klass. För egen del känns det otroligt skönt att kunna ta en medalj i den stenhårda seniorklassen (Skulle ha tagit en även i SM i Gällö men då tävlade jag i juniorklassen). SM-medaljer i pimpel är få förunnat, så visst måste man unna sig själv att njuta lite när det lyckas...

Måste samtidigt passa på och skicka en liten hyllning till farsan (som jag snuvade bronset ifrån) som måste gjort en riktigt strong tävling. Härligt att vår taktik som vi la upp innan tävlingen gick hem för båda två! Tänkvärt är dessutom att han tävlar i veteranklassen iår, men var inkvalad i senior sen ifjol. Veteranklassen på SM hade han vunnit med nästan 1,5 kilo!

Slutligen fiskade jag mestadels med trekrok idag. Kaj 32:a och 16: s ubbekrok med en pinkis eller två.

Vi ses framöver, det roliga har ju knappt ens börjat!

//Martin