Spön och toppar

4 olika styvheter på toppar. Mjukast till vänster och styvast till höger. 4 olika styvheter på toppar. Mjukast till vänster och styvast till höger.

Det finns en hel del spön att välja på där ute på marknaden. Men vad är det man skall tänka på när man köper ett spö?

Först måste du veta vad du skall fiska, i det här fallet inriktar vi oss på tävlingsfiske, vilket vi nästan uteslutande gör här på pimpelsport.

På bilden finns 4 olika spön med olika styvheter på topparna. Mer om styvheten på toppar senare.

Alla dom här är lätta plastspön med glasfibertopp. Det finns en massa olika utföranden och färger av dessaplastspön, men alla har de samma funktion. Låsning om man håller dem upp och ner, lätt och känsliga. Dessa är väldigt lättfiskade och väldigt billiga. Jag skulle säga att alla tävlingsfiskare har sådana här i skryllan eller skräpandes hemma i något förråd. 

De är dessutom tillräckligt bra för att lägga ner allt för mycket energi på att försöka hitta något bättre.

Handtagen på dessa plastspön är oftast inklädda i skumgummi eller kork, vad som är bäst?
Det är en smaksak som man själv avgör, skumgummi har dock en tendens att bli blött och i det hänseendet så är kork det bättre alternativet.

Det jag tycker är det viktigaste att tänka på är styvheten på toppen, det är och andra sidan en smaksak. Men jag skall ge några exempel här nedan på kombinationer när jag använder vilken typ av spötopp.
Småfisk, där kör jag oftast med styv klinga oavsett djup. Endast för att känna de små napp som de brukar kunna vara.
Större fisk på grunt, Där brukar jag gå på en mjukare klinga för att inte mothuggen skall bli för hårda och snabba.  Man vill gärna att ger efter lite.
- Större fisk på lite djupare, då brukar jag köra lite hårdare klinga än på grunt. Men ändå inte den hårdaste som jag brukar ha på småfisken.
Men oftast när jag fiskar större fisk brukar jag ha spöet längst till höger på bild nummer 2, det har en topp med halvaktion(mjuk längst ut och hård närmare spolen) vilket gör att man väl ser när fisken nappar och ändå får ett kraftigt men inte allt för snabbt mothugg.
När jag fiskar med tafs, nu ska jag börja med att säga att jag inte är någon klippa på det här med tafsfiske. Men jag vill gärna ha en mjuk topp, men ingen nappinidikator.
Då brukar jag köra med den orange spötoppen. Den är mjuk och eftergivlig.

Vad är då nackdelen med dessa spön?
Det största problemet med de här spöna brukar vara att de är ganska känsliga och kan lätt gå sönder. Men det är något man får lägga i kalkylen när de är så billiga.  Ett till problem är muttern som ibland snurrar med när man vevar, men för det finns ett enkelt knep. Lägg bara lite lim och se till att muttern är lagom åtskruvad, så sitter den där sedan.

Finns det några alternativa spön?
Kolfiber – Spön i kolfiber är en ny fluga. De är lättare, tunnare och styvare än de i plast. Men frågan är om de är så mycket bättre än dem i plast?
Varpspö – Om dessa kan jag inget alls, men för den som vill smyga så är de perfekta. Dyra, men det skall enligt vad jag hört vara kolfiber om det skall fungera till fullo.
Större spön – dess brukar jag använda till rödningsfiske. Inte lika känsliga som ”vm-spöna”, men fungerar till abborre också för den som vill.

/Erik

De två till vänster har jag gjort själv och styvheten på topparna motsvarar de som på den övre bilden. Längst till höger har vi ett spö som har en topp med halvaktion.