Här kommer ett lite annorlunda instick på bloggen. Men ibland ska även ädelfisket uppmärksammas och vi tycker att det här var ett av de lägena. 

Ove Jonsson ifrån Edsbyn och tillika föredetta tävlingspimplare lyckades på annandagen dra upp en en röding på dryga 7kg(!).
Här nedan följer en intervju med Ove om den grymma fångsten.

Vart fick du den här stora rödingen?
Platsen som stor rödingen fångades på är stensjön i grycksbo.

Vill du berätta lite om hur det gick till när du fick din rekordfisk? Tog det lång tid att få upp den?
Vi hade aldrig besökt sjön tidigare så det är ju spännande med nya vatten och utmaningar. Visste ju om att det fanns väldigt stor röding där så jag tillverka nya krokar kvällen innan. Kroken som användes är kamasan laxkrok med färgpulver på (grön). Dagen började 08 och direkt så kändes det fisk men dom tog inte riktigt. Besluta att gå över på lättare grejor och bytte till 0,18 och bless myska agnad med laxrom. Det resulterade i bättre hugg och fler fiskar på isen. Framåt kl.10 dog fisket ut och inget hjälpte. Flyttade ca 30m till gammel hål som kan vara giftigt ibland när dom fått vila men inget resultat. Så jag gick tillbaka till utgångspunkten och bytte grejor till ett klock blänke med grön blink 2dm tafs och laxkroken. Gick sedan runt och bytte hål ofta när jag i ett hål kände en ristning...dunkade blänket i botten och hissade upp 1m därefter kom hugget direkt. Spöt som användes var ett hembygge med en liten wiggler flugrulle på. Iaf så var hugget brutalt med en första rusning på ca 20m. Trodde att jag tappat den när linan slaka och jag börja ta in lina för hand. Där fick jag kontakt med fisken igen men med mycket lös lina på isen blev det kritiskt. Tur jag hade kompis till hjälp att veva upp lina på rullen igen så jag kunde drilla med rulle och spö igen. Och efter ca 10min så såg jag fisken första gången och insåg direkt att min dröm röding satt på kroken...nu fick man rejält med puls och börja fundera på om detta skulle gå vägen. Med några fler kortare rusningar så kände jag att den tappat kraft i sina rusningar och tänkte att vid första bästa läge så skulle jag försöka kroka den och det lyckades. Stum av förundran och lite fiskefrossa kunde jag konstatera att min drömfisk låg vid mina fötter. Kan tala om att det var ca 30 pers som samlats runt mig vid drillningen och kom med olika förslag (typiskt) men en kille vid namn Niklas storås sa att inga kommentarer behövs ser ni väl han drillar ju som en Gud .

Vad använder du dig av för grejer när du fiskar röding?
Ja vad jag använder mig av för grejor vid mitt röding fiske.
Tycker inte marknaden har spön med det jag söker så det är nästan bara hembyggda spön som gäller.
Vad de gäller blänken och annan utrustning så är det ganska ordinära saker men även där så använder jag mest mitt egenkonstruerade blänke. Men kör även med blänken från marknaden typ Eldorado,kaitum,och blinkpirkar.
Krok använder jag nästan uteslutande krok från mästaren Lars Söderholm från alfta eller egentillverkade.
När det gäller myskorna och balansare så kommer dom till största delen från knosas men även från Hans Rodas (bless) och Hasse Eriksson tillverkning.
Linor finns det ju en mängd att prova men jag har fastnat för en lina som vestli fiske saluför och heter Tubertini tycker den är suverän på isfiske överlag. Använder väl linor mellan 0,18 - 0,28 beroende på val av pirk och djup.

Jag vet ju sedan tidigare att du fiskar en hel del röding. Har du några tips om hur man ska gå till väga för att lyckas få rödingen att hugga?
Ja hur man går tillväga med att lyckas få den att hugga är lite av en gåta när det gäller röding. Men man får inte fastna i sitt fiske utan man ska inte vara rädd för att prova nytt.
På inplanterad fisk så kan man ge varje håll lite längre tid än på fjällröding. Djup för dagen är också viktigt..en dag så går den nära botten för att en annan dag gå bara strax under isen. Så variation är A och O
Tafslängd under blänket kan också vara avgörande för framgång och tafsmtrl skall vara en stel lina och inte mjuk (blir knut på mjuk lina) sedan så gäller det som vid tävlingsfiske att titta på linan och inte omgivningen för ibland känns inte nappet utan syns bara. Man bör även ha koll på andra fiskare som får fisk....vilka grejor dom kör med för dagen och vilket djup dom fiskar på det kan hjälpa dig att hitta din egen fisk.

Du har ju även tävlingspimplat tidigare. Är det dags för en efterlängtad comeback i vinter?
Ja Erik visst skulle en comeback vara kul....men tiden räcker inte till då jag även jobbar helger och har jakthund. Sen så fiskar jag ju abborre ofta på våren när jag hinner.

Jag har äran att meddela att även Mormyska Cup kommer ha VIM-pirkens nya och fantastiskt fina skrylla "Go Fish It" som pris till segraren! Stort tack till grabbarna på VIM-pirken.

PS. Fler bilder finns på VIM-pirkens hemsida.

Lördagens Resultat

Söndagens Resultat

 

Resultat i Cupen

I morgon är det dags för den traditionella Härjedalacupen.

I år avgörs cupen över 2 deltävlingar. Den första på lilla Ängersjön några mil öster om Sveg och den andra på  Tallsjön vid Noppikoski.

Rykten gör gällande att det blir en hel del långväga gäster i det som brukar kallas något av säsongsstarten för många tävlingspimplare i mellansverige.

Vem som lyckas ta hem cupen iår följer ni givetvis här på pimpelsport.se och vår facebooksida.

På tävlingsmötet i helgen meddelades två nyheter ang. kommande års pimpel-SM.

Dels kommer 2017 års SM avgöras på Burträsket några mil utanför Skellefteå. Mer detaljerad information kommer att skickas ut inom de närmsta veckorna.

SM 2018 kommer avgöras i Stockholmsdistriktet i februari månad. Tävlingsvatten blir av allt att döma Mälaren och arrangörer Enskede och Stäket.

I helgen hålls 2016 års tävlingsmöte i Stockholm och det ser ut att bli riktigt välbesökt vilket känns väldigt roligt. Tävlingskommitténs argumentation för mötets motioner är dock, enligt mig, allför svaga. Dessutom duckar kommitén för helgens kanske hetaste fråga, hur landslagsuttagningen till mormyska-VM skall avgöras.

Tävlingskommittén är generellt restriktiv i sin hållning till motionerna. De flesta får ett förslag till avslag. Och på ett sätt kan jag förstå den hållningen. Det kan t o m vara rätt att inte förorda förslag som man inte riktigt vet hur de faller ut. Det som stör mig är dock att de agerar ologiskt samt att  argumentationen till ställningstagandena är överlag svaga eller t.o.m. baserade på direkt felaktig information.

3 eller 4 lagmedlemmar?
Daniels o min motion om att gå från 4 till 3 lagmedlemmar i klubblag-SM är det kanske tydligaste exemplet. Här besvarar kommittén vår motion med att försök med 3 lagmedlemmar har gjorts i junior o damklass under de två senaste åren och att kommittén utvärderat försöket med negativt resultat. Därför är kommitténs förslag att återgå till 4 lagmedlemmar i samtliga klasser. Problematiken som vi upptäckt är dock att det aldrig gjorts något försök med 3 mannalag i SM. Kommitténs motivering är således både felaktig och vilseledande! 

Öppet SM eller ej?
Ifråga om om öppet SM ger kommittén förslag om avslag på motionen med argumentet att öppna SM skulle innebära slutet för DM. Det tror inte vi, så redan där har vi skilda åsikter (vilket man givetvis kan ha). Men det som verkligen retar är att kommittén nöjer sig med att enbart säga nej, och inte förklarar hur man själva tänker sig att dagens kvalsystem skall anpassas till ex mildare vintrar som vållat stora problem under senare år (och som lär bli än mer påtagligt i framtiden).

Överge viktsystemet!?
Men det som ändå överraskar mest är att kommittén helt och fullt, utan omsvep eller vidare förklaring eller kritiskt tänkande,förordar att överge nuvarande väl inarbetade viktinvägningssystem för pimpeltävlingar. Jag pratar om motionerna om att abborrar över x cm skall återsättas. Och Missförstå mig inte nu. Jag är den förste som värnar om fiskens fortlevnad. Och alla som tävlingsfiskar vet att det är sällan man får stora fiskar (förutom i Norrland där de flesta SM nu hålls). Dessutom förstår jag helt och fullt vad motionärerna syftar till och kan i stora drag hålla med dem. MEN, det jag däremot ser stora risker med om man förordar återsättning över x antal cm, och som jag tog för givet att även en i övrigt restriktiv kommitté borde ha insett,  är att vi i så fall kommer komplicera dagens enkla och allmänt accepterade viktsystem till en svårkombinerad vikt- och bedömningssport. Det kommer kunna leda till mycket svåra situationer och det är troligt att liknande scenarion kommer stå i fokus för var och varannat SM: 

En tävlande får plötsligt en abborre på runt 40 cm på ett SM. Beroende på hur den tävlanden mäter den kan den vara 39,40 eller 41 cm. Han/hon tar därför med sig fisken in för invägning/inmätning eftersom denne antagligen kan vinna SM guld OM fisken räknas. Tyvärr säger arrangören vid den kombinerade inmätningen/invägningen att fisken är 40,5 cm och således är den utom tävlan. Den tävlande protesterar givetvis och vill ha en grundlig bedömning av hela tävlingsledningen och efter en noggrann analys ger en majoritet (inte alla) den tävlande godkänt! Fisken anses vara mer 40 cm än 40, 5 cm. Folket omkring börjar direkt snacka om att fiskaren ifråga ju känner delar av tävlingsledningen och att de dömt till dennes fördel pga det. Mörkret har hunnit lagt sig innan prisutdelningen är igång och glädjen över den tävlandes vunna guld försvinner då diskussionerna efteråt handlar mer om millimeterbedömningen än om tävlingsresultatet i sig. 

Dessutom, och inte minst, bör man vara medveten om att antalet fiskar runt 40 cm som skall mätas noggrant antagligen kommer skadas av vinterkylan innan de slutligen kan återsättas. Vad har vi då egentligen uppnått?

Det logiska här, om kommittén följt en röd  och professionall tråd hade varit att berömma syftet med motionen och sagt att  Sportfiskarna öppnar upp för att arrangera "storabborrtävlingar" med enbart mätningsmoment förutsatt att man kan försäkra sig om att fisken inte skadar sig. Sådana tävlingarna har förövigt jag med fler själva diskuterat att anordna redan i år för det vore såväl modernt som roligt. Dessutom skulle tävlingsformen antagligen kunna locka en del som annars inte tävlingsfiskat men som är inbitna ismetare/gäddfiskare!

Summa summarum. Om kommittén varit genomgående restriktiv eller för den delen positiv i sina ställningstaganden hade jag åtminstone sett en röd tråd. Nu känns det mest som att man singlat slant och argumenterat utifrån den känsla som man bar på just för stunden. Då blir det lätt fel...

Ses därnere gott folk!
Martin

Vi har nu fått en första info om NM från våra norska vänner, som står som värdar för mästerkapet:

Her er litt info om Nordisk isfiske 2017
Dato: 17. og 18 . mars ved Gjøvik
Selve konkurransevannet er ikke utpekt ennå, men fisket vil foregå på et eller flere av vannene i et område mellom Gjøvik og Biri.
Innkvartering blir på Honne kurs og konferansecenter på Biri
http://www.honne.no/ Ca. 2 t. fra Oslo....
Vi har booket anlegget fra torsd. 16 – sønd 19.
Dersom noen kommer med tog eller fly til Oslo, organiserer vi busstransport.
Vi kan også organisere busstransport for alle under hele konkurransen.
Vi skal snart ha et møte med konferancesenteret og da får vi flere detaljert på plass mht antall rom og priser

Vi har den storaglädjen att informera att Vimpirken går in och sponsrar med förstapriset till årets Pimpelsport Cup(totalsegraren). 

Förstapriset blir årets stora nyhet skryllan "Go fish it!".  

Har du inte tålamodet att vänta till våren och satsa på totalsegern i cupen?
Då finns den givetvis att köpa på Vimpirken.com.

Här nedan kommer lite intressant information(kopierat ifrån vimpirken.com) om skryllan och vad som ingår i köpet.

Vår nya genomtänkta skrylla med en uppsjö smarta funktioner, lösningar och detaljer!
Skryllan levereras med:
+Ryggsele med snabbfäste
+Integrerad räknare
+Kompass
+Glasklar skiljevägg med smart och enkel sättning av fiskpåse
+2 st spöhållare med plats för 16 spö. Fungerar även till våra varpspö
+Läckert kolfiberrör att bära skryllan mellan hålen
+Skön EVA-foam på sittdel och ryggdel
+Förvaring av krokar och färdigknutna tafsar på insida av sittlocket
+Integrerade betesburkar
+Förvaringsficka i elastisk Mesh
Skryllan väger endast 2,8 kg och är 400 x 300 x 400 mm (LxBXH)
 

När så påsken stod för dörren började tempen i pimpelsverige stiga till maximala nivåer. Det var nämligen nu alla ville vara i form. Många drog norrut med Jämtland som slutdestination och det skulle visa sig bli rejäla fighter.

Vårat gäng, d.v.s. Erik, P-A Nyberg och jag, valde att befinna oss i Gällötrakten för att fokusera på Bybergspimpeln, Turingepimpeln och Vikinganappet. Därefter skulle vi ta oss ner till Hamrasjön.

Bybergspimpeln blev en svårfiskad tillställning där Smålands stolthet Jonas Back slog till med sin hitintills största seger på isarna. Segermarginalen ner till pimpelnestorn Tore Helmersson var dock ynka 1 gram! På kvällen hann jag och Erik även titta in till Enskedes juniorläger och det var något vi gärna gör igen om intresse finns bland framtidens pimpelfiskare.

Turingepimpeln blev som många gånger förr en framgångssaga för Peter ”Pimpelfoppa” Forsberg. Den här segern, den 11:e i ordningen, rankar nog dock ”Foppa” högt med tanke på att han slog till med ett sjörekord!

Vikinganappet var mångas stora event under påsken och tävlingen drog återigen över 200 deltagare från hela Sverige. Dessutom fanns inför tävlingen en extra krydda i det faktum att vandringspriset som vandrat runt sedan 2000-talet början antagligen skulle gå ut. Vann hela rubbet, och tog sin andra seger i tävlingen, gjorde Mikael ”Baddarn” Rehnman på över 13 kg. Tvåa, endast 6 gram efter, kom Bror E Olsson som stått för en fin utveckling under säsongen. Den forne edsbysonen blir uppenbarligen att räkna med på allvar framöver…

I Strömsund, den ”andra” stora påskdestinationen, var det mesta sig likt. Jämtlandskungen Stig Hillman visade återigen framfötterna med både mycket fisk och stora fiskar. Dessutom fick vissa ”matmört” så det stod härliga till. Till dessa hörde Mikael Engvall som hissade över 30 kg för att därefter ta bilen ner mot Hamrasjöns vidder.

Väl på plats vid Hamrasjöns startfålla kom beskedet som skulle komma förändra förutsättningarna å det grövsta för tävlingen. ”Idag räknas både abborre och mört!” I denna stund kom nämligen Micke Engvall att vända sin taktik totalt. Från att ha tänkt gå till Bastusjön blev plötsligt Hemsjön, där mörten nappat frenetiskt för honom året innan, ett intressant alternativ. Sagt och gjort, småabborr-specialisten Micke tog genom detta blixtsnabba och genigala beslut också hem den andra stora påsktävlingen på mört. En grym prestation i sig! Dessutom gjorde detta resultat att det endast skiljde ynka 5 poäng mellan just Micke och Jonas Gustafsson i Pimpelsport cup-sammaställningen. Det kom också, eftersom att de båda giganterna stod över Norsjöhelgen, att bli det slutgiltiga resultatet i pimpelsportens allsvenska. I damcupen vann nya stjärnskottet Evelina Henriksen och i juniorcupen norrlandssonen Nils Hedlund. Dessa tre blir titelförsvarare till nästa säsong.

Helgen därefter avgjordes NM i Finland och i vanlig ordning var Lotta Engvall Sverige stora triumfkort. Finlands och Norges pimpelelit drömmer antagligen mardrömmar om denna otroliga mästerskapspimplare. Vi ska verkligen vara stolta att vi får uppleva en sådan dominant inom pimpelfisket!

Därefter var det dags för SM innan säsongen började ebba ut. Här blev det, som ni säkert känner igen, en fullträff för min del på den individuella tävlingen. Två andra som utmärkte sig där var äldre herrjuniorerna David Öman och David Ödmark. Dessa två killar slog sig in bland tävlingens allra högsta vikter och visar att vi andra i seniorklassen inte kan luta oss tillbaka på gamla meriter. Jag minns själv när jag som äldre junior gjorde ett liknade resultat vid 2001 års SM. Bara att veta om att man kan mäta sig bland de bästa när det stämmer gör att man får sug efter mer...

En strong insats gjorde även Birgitta Nilsson i damveteranklassen som hade mest bland alla damer, dock tät följd av damseniorsegrarinnan Anette Rimmevik.

Dagen därefter vann Sundsvallslaget CFC lag-SM på nytt(?) svenskt lagrekord, 52 kg. Där var man tvungen att ha 45 kg för att ens komma på pallen i herrseniorklassen. Helt otroligt!

Och så några ytterligare reflektioner från säsongen…

• Isen kom sent men växte sig sedan stark och de flesta planerade tävlingar från Småland och norrut gick lyckligtvis att genomföra. En bra isvinter med andra ord.
• Den största ”vanliga” tävlingen i landet med knivskarp konkurrens blev inte helt oväntat Falumästerskapen. Tror vi börjar kalla den för ”inofficiella SM” framöver.
• Visst kändes det tomt att inte Hedsjöpimpeln arrangerades. Vi saknar redan stämningen, folket, festen!
• Vissa ”nya” förmågor började i allt större utsträckning ta plats högt upp i resultatlistorna och det troliga är att de är där för att stanna. För med nyfikenhet, öppenhet och träning når man långt.

Avslutningsvis en summering av min egen säsong, om vi bortser från kringaktiviteter som flytt till Hudiksvall, husköp, nytt jobb i Sundsvall och inskolning av barn m.m.

Förberedelserna innan säsongen var enligt mig själv bättre än tidigare år. Min fot som hade krånglat sedan 2014 hade blivit bättre och därmed var jag i fysiskt bra trim. För det andra hade jag testat ut pirkar och material under sommaren från båt och brygga vilket hade gett en och annan värdefull insikt. För det tredje hade jag gjort intervjuer till boken med några av pimpelhistoriens allra främsta. VILKEN BOOST! Slutligen hade jag givetvis även ett gott självförtroende och lugn från föregående säsong då det mesta hade gått min väg. Förutsättningarna kändes med andra ord bra…

Min säsong slutade dock med färre tävlingar än jag först hade tänkt mig (men det hade ju som sagt sina skäl). 11 individuella tävlingar samt 2 lagtävlingar (ungefär vad vissa gör under bara påskhelgen). Och av dessa hade jag dessutom endast tävlat på 4 sjöar sedan tidigare.

SM måste jag ju säga var min bästa tävling sett till att det mesta föll på plats men jag tyckte mig göra ett antal riktigt bra tävlingar i övrigt också. Skillnaden var väl att det länge var lite ”stolpe ut” känsla över det hela. Exempelvis tyckte jag mig göra en förbannat bra säsongsinledning i HDH-cupen första deltävling. Trots detta blev jag ”endast” belönad med 5:e plats men så kan det gå när man gör fel på det mest basala beslutet, d.v.s. att gå till rätt område på sjön. På Vikinganappet gjorde jag vidare några marginella felbeslut som straffade sig direkt. En femteplats även där vilket gjorde att jag även förlorade vandringspriset med minsta möjliga marginal till Baddarn.

Jag fick även möjlighet att testa Marmen, som man hört mycket om, för första gången. Där lyckades jag kriga mig åt en 3:e plats. Även Hammardalssjön var en ny bekantskap för mig och att få vinna lag-DM där med Daniel, Hans och Magnus kändes riktigt gott.

Nu läggs denna säsong åt handlingarna och nya utmaningar väntar. En blir givetvis att efter 12 år på vift återigen bo och utgå ifrån Hälsingland som bas. Blir säkert så att jag tävlar en del i distriktet kommande säsong. Så, bilkamrater från Hudik sökes! Men innan dess väntar en förhoppningsvis fin sommar och höst där vi får möjlighet att lägga grunden till nästa säsong. Och glöm för all del inte Sportfiskarnas tävlingsmöte i höst!

Tack alla för säsongen!
/Martin

Nu är det en dryg månad sedan som SM avgjordes och tankar om vad man gjorde rätt och fel under säsongen. Men det är även några saker som jag blivit bättre på och tar med mig till nästa år. Men nu är det dags att summera säsongen 2015/2016

Årets säsong började som vanligt med HDH-Cupen. Där Stefan Spännar sopade banan med alla andra och slog till med platssiffran 4:a på 3 tävlingar. Vi vet alla vad det innebär, 2 segrar och en andra plats. Bland damerna blev Marie Björklin bäst, damveteran plockade Gunbritt Magnusson hem och jag tror att Mats-Arne Axelsson vann herrveteran(?).

Vidare gick det för min del mot tävling på Lilla Aspan och isen var då skaplig. Det här var veckan innan jul. Men isen var tillräcklig tunn för att jag skulle få se den stora öringen genom isen som hade slukat min krok. Efter några minuters drillning och god hjälp av medtävlare så hade jag en öring på 3,5kg på isen.

Efter det så blev det dåliga isar runt åtminstone Falutrakten och Nyårsnappet fick flyttas till, just det. Lilla Aspan igen, den här gången så vann Jonas Gustafsson tämligen enkelt och började därmed en otrolig segerrad. Men en som ville grusa Jonas tankar om en ny seger i Pimpelsport Cup var Anders "Laxen" Axelsson som slog till med en fin seger när han plockade hem Norarycket. En seger som han höll länge tills PSV flyttade norrut en helg i slutet av februari. Då tog Luleåfiskaren Joakim Nordberg över ledningen efter att han visat vart skåpet skulle stå på Ursviken i Skellefteå. Utöver Cuptävlingarna så visade Jonas Gustafsson återigen att han näst intill är oslagbar inom dalagränserna med segern i Cancerpimpeln på Runn som en av många.

Fram hit så hade tävlingar över i princip hela Sverige avgjorts. Något som inte skett på många, många år. Men frågan är ändå om inte det är nu säsongen börjar "på riktigt" med slaget om Runn, Kälarne Cup, påsk och Sm.

Slaget om Runn och Kälarne Cup gick dessvärre som vanligt samma helg igen. En ovana som får många att ligga sömnlösa när de ska välja om det vill dra många små eller stora fiskar. Det har vart flest genom åren som ändå valt slaget om Runn. Så var det även iår och där gjorde Jörgen Andersson en repris på Per "Chefen" Nilssons bragd ifrån ifjol. Han tog en dubbelseger, även om den var knapp på Runn där endast 5gr skiljde mellan Jörgen och K-O Wikström. Efter den här helgen så började det också tätna i PSC. Det visade sig att den spänningen skulle pågå i några veckor tills allt skulle avgöras under påsken.

Fram till påsken så hade Jonas Gustafsson, Jörgen Andersson, Laxen Axelsson och Mikael Rehnman utmärkt sig allra mest med tunga segrar. Jörgen Andersson hade så långt tagit den tyngsta på Falumästerskapet med 284st deltagare.

För egen del så slutade säsongen med 1 totalseger, några topp 5 och ett SM-silver i lag uppe på Granträsksjön som en fin avslutning. Får åter igen tacka mina lagkamrater som gjorde ett grymt jobb där.
Jag lyckades även bli en av 3 som tog sig över 100 poäng när det gjordes upp om Vikinganappets vandringspris. Tyvärr räckte inte mina 103p så långt mot Martin och Micke Rehnman som hade 114 resp 118p. Men mer om det kommer i nästa del(påsk, NM och SM) som Martin skall skriva om.

Ett stort tack för den här säsongen alla inblandade.
Det är alltid lika roligt att komma ut på tävlingar och prata fiske med alla inbitna.
Sen är det givetvis det själva tävlingsfisket som är roligast. Men det behövs trevliga medtävlande för att man ska ha lust att åka varje helg också!

/Erik
 

I veckan fick jag nya sammanställningar som Pierre Welander har gjort.
Intressant och rolig läsning där det finns många sätt att räkna på vem som är bäst. Men än så länge är Sylvia Nilssons 6 guldmedaljer svårslagna om man ser till endast grenen pimpel och individuellt.

Det finns tre stycken som har vunnit både senior, veteran och äldre veteran. Dessa är Sylvia Nilsson, Siv Hård och Sten-Olof Holmberg.

Det finns även några som har vunnit både yngre och äldre junior. Dessa har möjlighet att vinna SM-guld i alla klasser.
Dessa är Sonny Wiberg, David Öman, Matilda Leijon, Josefin Jonasson, Åsa Forsell, Ulrika Schröter, Renée Danielsson och Anna Mattsson

Sen är det ju så att antalet klasser har utökats med åren, så det kan ju vara fler som har vart i respektive åldersspann när de vann. Eller kanske inte vann sin klass då, men hade vunnit om den andra klassen funnits då. Men det går att spekulera i länge.

Ska man kommentera något kring Mormyska så kan vi konstatera att Folke Andersson är den som har flest medaljer totalt och Janne Johansson har lyckats bäst i HS med sina 3 guld. På damsidan så är det Susanna Karlsson och Josefin Hammargård som har lyckats bäst med 3 guld vardera.

Nu är den efterlängtade pimpelrankingen från de senaste 5 årens SM uppdaterad. Thomas "RM" Larsson toppar listan!

Givetvis kan man vrida och vända på all statistik men nog kan man ändå konstatera att de i toppen av tabellen har rönt framgångar i SM. 

Högst rankad av samtliga är Thomas "RM" Larsson, Svegs SFK, som är stabil topp 10 i SM sammanhang. Slutsatsen man kan dra är att man aldrig kan räkna bort Thomas från toppstriden i SM-sammanhang. Tvåa är Storfiskarnas Janne Johansson och trea AFK Fyra Fiskars Leif Lothström.

Bland nuvarande juniorer är David Öman överlägsen som total-8!

Bästa dam är Malin Granström på en 25 plats.

Bäste veteran är Lasse Gullstrand på en 18.e plats.

Som kuriosa kan nämnas att endast 1 pimpelfiskare har tagit poäng under samtliga 5 SM som genomförts. Pimpelfiskaren heter Janne Johansson och lär inte behöva ha någon större presentation i dessa kretsar.

Firar och gratulerar årets segrare i Pimpelsportcup JONAS Mr 100% GUSTAVSSON med tårta.
Grattis till en mycket stark prestation. Jonas vann trots att han irrade bort minst 100 poäng i dimman på Bergviken i Kilafors.
Värt att notera är också att han haft problem med högerhanden hela säsongen. Jag fattar inte riktigt hur han betett sig men fisk får han och fort går det. Ett stort grattis och hoppas du fortsätter med samma stil in i nästa säsong.

Hälsningar
Dan Ersbjörs

I helgen som gick stod Norrbottens Dm, tillika SM-kval, i händelsernas centrum. Mer om den tävlingen hittar ni på minkarnas hemsida:

 http://www.minkarna.se/resultat/dm-pimpel-resultat-942524

Helgen som kommer blir av allt att döma den sista tävlingshelgen i Sverige. I Härjedalen kommer Svegs SFK köra tävlingar lör och sön. Se info på Svegs hemsida:
http://svegssportfiskeklubb.se/

I norrbotten kör Råneå en riktigt intressant avslutning med tävlingar på fredag och lördag. Mer om den helgen i bifogat dokument.

Årets PSC började redan i januari och har sedan dess rest land och rike runt.
Även några av fiskarna har gjort det också.

Bäst lyckades Jonas Gustafsson trots att han sprang vilse på Bergviken.Men det var med knapp marginal som Gustafsson plockade hem segern, endast 5 poäng skiljde mellan Gustafsson och Mikael Engvall som blev god tvåa. Det är andra gången som Gustafsson får äran att vinna Cupen.

I damklassen vann det "nya" stjärnskottet Evelina Henriksen som kommer att ställa till det för de andra damerna i många år framöver. Hon lyckades även med att ha näst högsta vikten på Dreviken i Stockholm.

Bland juniorerna så tog Nils Hedlund en fin seger och tvåa där blev Josefin Andersson.

I Vestlis pimpelsport cup tips tog Martin Södergårds segern på 1063 poäng efter att ha prickat in totalsegraren Jonas Gustafsson. Martin vann därmed en Mora nova.

Grattis säger vi till alla vinnare i årets cup! Ni är Sveriges mest framgångsrika i er kategori!

Imorgon går Norrdonsnappet, tillika den sista deltävlingen i 2016 års PSC, av stapeln.

Läget ser ut enligt följande:

Jonas Gustafsson har kopplat ett grepp om totalcupen. MR 100 % leder tätt före Micke Engvall och Laxen Axelsson. Enligt rapporter kommer inte topptrion till start imorgon och frågan är om någon annan kom nå upp till Gustafsson!?

I damcupen leder Evelina Henriksen inför morgondagens tävling. "Eve" har redan plockat undan vinterutrustningen för säsongen och detta öppnar upp för dramatik eftersom många damer brukar ställa upp i Västerbottens största tävling.

I Juniorcupen leder Nils Hedlund på 19 poäng, men där är det tätt om given och det kommer antagligen bli en strid inpå slutminutrarna.

I Vestlis pimpelsport tips leder Martin Södergårds på 645 poäng, tätt följd av Johan Dammström på 636 poäng och ESASENIOR på 629 poäng. Här har hela 11 spelare inom ett spann av 100 poäng och kanske kommer tipset av totalsegrare fälla avgörandet i slutändan!?

För min del började förberedelserna inför 2016 års SM redan ifjol, för exakt ett år sedan. På vägen upp mot SM i Norsjö, där jag fiskade åt mig en bronspeng ind och ett guld i lag, testade nämligen vi från Sveg samt Erik Örträsksjön för första gången. I det läget hade arrangörerna ännu inte bestämt sjö till SM 2016, men vi hade på känn att dem gärna ville ha tävlingen på den stora avlånga sjön intill byn. Under ett par timmar testade vi av olika delar av sjön, samlade ihop våra intryck och gjorde en summering för hur vi tänkte oss att fisket skulle bli nästa år. Om vi blev något klokare angående sjön som tävlingsvatten då låter jag vara osagt, men det kändes bra att man åtminstone hade fått en känsla för sjön och omgivningen.

Väl på plats igen i Örträsk på lördagsmorgonen hade jag ett mindre lyckat NM i ryggsäcken och hela den lätta utrustningen från Finland, dvs 30-40 mm pirkar och stlk 16 krok, var utbytt mot betydligt tyngre pjäser. Taktiken var klar, jag skulle ta mig upp mot norra delen av sjön vilket var cirka 5 km från starten. Troligtvis skulle ett fiske efter den större abborren på mellan 5-10 meter krävas. Utgångstiden började och rätt snart förstod jag att vi skulle bli många på övre delen. Inte nog med att området såg bra ut på djupmässigt, det var extremt bra före på isen också vilket gjorde att många tog sig långt på sjön bara genom att gå i 30 minuter. Avvaktade därför lite efter halva trippen för att se hur de andra i täten skulle sprida ut sig och valde till sist att dra mig åt höger. Strax efter startskottet ljöd var vi omkring 20 pers i området och jag förstod att fler skulle tränga sig på och att det skulle bli en utmaning utöver det vanliga då dessutom flera av förhandsfavoriterna fanns intill.

Jag släppte ner en 55 ans pirk med en 12:ans trekrok i mitt första hål och fick två fiskar följt av tre fiskar i nästa hål. Bytte snabbt till en balanspirk som hade fungerat vid testfisket (man måste ju våga för att vinna på ett SM tänkte jag) men inte en stöt till i hålet jag fått tre i. Tänkte ”dödade jag hålet nu!?” Försökte ”smygdra” de första fiskarna för att inte dra åt mig allt för mycket uppmärksamhet från dem runtomkring. Läget var nämligen minst sagt kritiskt eftersom flera fiskare tryckte på från starthållet. I fjärde hålet fick jag ytterligare två snabba 80 grammare och nu gjorde jag ytterligare ett djärvt val. Direkt efter andra fisken bytte jag till en större pirk med enkelkrok som agnades med mask. Ner med grejerna och lyckades få 3 till med större snitt. Dessa satt som en smäck långt in i svaljet och där och då kände jag att jag hittat rätt material för dagen och att läget till framgång fanns inom räckhåll om jag hade lite tur samt kunde förvalta området och ta rätt beslut.

Därefter plockade jag på mig fisk efter fisk i en lika lugn och smygande som jämn takt. Största exemplaren landade på över 5 hg och alla satt som en smäck. Jag försökte se allmänt ointresserad ut där på isen och eftersom jag inte alls hade något ”öshål” uppfattade nog inte heller så många hur mycket jag egentligen samlade på mig. Såg fiskare som Thomas "RM", ”Baddarn” och Johan Sjölén försöka hitta egna fiskeytor längre in i viken, men flera gånger blev de påsprungna och ”stjärnade”. Det var ett smärre krig som försiggick framför mina ögon och själv hamnade jag, trots att jag inte satt långt ifrån, ändå lite bredvid den värsta hetsen. Med andra ord ett bra läge för att få flytet i fisket tillräckligt länge.

Emil Sjöberg, som var ute och tittade på tävlingen, kom förbi mig 1,5 timme in på tävlingen och konstaterade att jag hade bra snitt på fisken och att jag låg med i toppen. Träffade även på Thomas RM Larsson en stund därefter och han hade lika många till antal som mig, men mindre snitt. När Stefan Gren så kom tätare inpå mig med mindre än halva tävlingen kvar bedömde jag att jag hade omkring 6 kg och sa med glimten i ögat eftersom jag skymtade en smäcker tafspirk. – ”Stefan, du kör med för små grejer”. Gren kom och tittade på min fångst och mitt material, flinade och bara skakade på huvudet.
– Du blir svårslagen idag, var Stefans kommentar.

Vid den här tidpunkten började de mesta ytorna på norra änden av sjön bli uppborrade och således avtog också fisket. Jag bestämde mig istället för att driva upp ett högt tempo, varvade tafs med en mindre vertikalprik och fiskade mest gammelhål för att samla på mig så många ”extra” abborrar som möjligt. Missade förvisso en riktig kluns i ett hål med timmen kvar (vilket säkert vissa hörde…) men i övrigt tappade jag väldigt få fiskar. Landade slutligen på drygt 80 fisk, gissningsvis upp mot 8 kg, och begav mig hemåt några minuter innan slutskottet ljöd för att inte riskera något. Av rapporterna förstod jag att jag låg riktigt bra till, men givetvis kan alltid någon ha fått ett drömhål någonstans. En medalj kändes dock realistisk om vi i norra änden inte hade missbedömt fisket totalt. Väl framme vid invägningen visade det sig mycket riktigt att jag hade en riktigt bra vikt, inte minst eftersom att arrangörerna nästan tappade hakan när jag lyfte på påsen på vågen. 9197 gram!

Ingenting är som bekant klart innan resultatet läses upp och visst var det nervöst, även om rapporterna skvallrade om att jag hade vägt in den tyngsta påsen. Men den här gången var det helt enkelt så att det var MIN dag. En sådan där dag då man har den tur som krävs i kombination med att många små rätta beslut och avvägningar under tävlingen går ens väg. Och att få äntra podiet som totalvinnare i SM, och lyfta det klassiska vandringspriset som vandrat från mästare till mästare ända sedan 1970-talets början, var i sanningens namn en lika härlig som märklig känsla. Ni vet när man känner både total glädje samtidigt som man fylls av en slags trötthet som kan infinna sig i situationer då man kämpat för något under lång tid och så plötsligt sker det och anspänningen släpper.

Nu några dygn senare har lugnet åter infunnit sig och jag har haft tid att smälta de första intrycken en aning. Jag vet att alla tar sina egna vägar till framgång, och jag vill hävda att min resa till detta SM-guld grundar sig i en långsiktig och målmedveten plan där jag under ett tiotal år har försökt utveckla mina starka sidor som pimpelfiskare samtidigt som jag verkligen har arbetat för att förbättra mina svagare sidor. Att delta i svårfiskade tävlingar har därför varit lika högt prioriterat som att delta i mer fiskrika lättfiskade tävlingar. Att lära mig behärska, och få en tro på, olika fiskemetoder en annan. Att analysera mina egna prestationer efter de tävlingar jag deltagit på har varit ett tredje. Att vara nyfiken och våga prata mycket pimpel med likasinnade ett fjärde och att ha en så pass bra grundfysik så att inte kroppen skall vara ett hinder för hur jag lägger upp mina fiskeplaner har varit en femte. Och kontentan av min plan gör att jag numera, åtminstone mentalt, inte känner mig helt avsågad på förhand oavsett vilket slags vatten som väntar. Givetvis LÅNGT ifrån fullärd, men åtminstone en bit på väg…

Avslutningsvis vill jag passa på att tacka alla Er vänner och bekanta som hört av sig efter mitt SM guld. Det VÄRMER och kommer göra så ett bra tag framöver! Och själv vill jag gratulera arrangörerna från Örträsk för en jättebra genomförd tävlingshelg. Vi var nog många som var en aning osäkra vad vi kunde förvänta sig av den nystartade fiskeklubben SPÖ på förhand och kritik lyftes mot att förhandsinformationen var för snål. Men klubben levererade sannerligen med ett gott bemötande och snabba invägningar, prisutdelningar och resultatlisor! Jag vill också passa på att gratulera alla medaljörer från helgen, och ett speciellt grattis riktas till vännen tillika fiskenestorn Erik Ornils från Bollnäs som så sent som i somras var riktigt klen och inlagd på sjukhus. Nu tog den rackarn ett brons i ÄHV och man kan bara önska att man själv har samma drivkraft i den åldern. Jag vill även skicka ett riktat grattis till CFC Sundsvalls guldlag från i söndags. Ett gäng supertrevliga killar, tillika vänner, som alltid lättar upp stämningen. 52 kg..., svettigt och en grym prestation! Sist men inte minst vill jag tacka min klubb Svegs SFK för en supertrevlig helg. Lördagskvällens gemensamma middag, med guld- och champagnestänk, kommer jag alltid att minnas. Vilket otroligt härligt och roligt gäng ni är. Om lördagskvällens festligheter var en orsak till att Sveg sedermera blev utan lag-medalj i år låter jag vara osagt, men det jag däremot vet är att Sveg kommer tillbaka med två starka lag redan till nästa år SM och då jä….

Nu åker min pimpelutrustning in i förrådet för den här säsongen. Om några månader drar vi igång igen!

Tack för nu.
Martin

Denna säsongen är någonting som jag gärna avslutar här och nu och laddar om inför kommande. Hur jag ska kunna beskriva denna säsong lättast för att göra den så rättvis som möjligt? 

Till en början så var jag nyinflyttad till Västerås i höstas och såg det som en stor chans att få utöka mina besök på fler sjöar, hänga med nya goa fiskemänniskor och dra nya person bästan. Det var lättare sagt än gjort, utan bil så var det svårt att komma iväg. Det blev då istället ismetepass i närheten då pojkvännen skulle iväg på de. Och självklart kunde jag inte låta bli att dra några borrar i väntan på fällen. Väldigt mysigt att inte behöva känna av tidspressen och samtidigt få chansen att dra en ordentligt fin gädda. 

Jag tävlar fortfarande för Lidköpings SFK och ska därför också deltaga i våra DM hemma för att ha en chans till att kvala in till SM. Saker kom i vägen och jag hade ingen möjlighet att åka de mil som det är hem för att tävla, jag förlitade mig då på att jag skulle ge det lilla extra och försöka få en plats i SM nästa år genom att ta en medalj på årets SM i Örträsk. 

Vintern gick och jag hann iväg på Nora Rycket samt en tävling i Älvdalen innan det redan var dags för påsktävlingarna i Strömsund. Den återkommande problematiken för min del kom även detta år. Det var mitt 8:onde år i norr under påsk, och trots det så har jag endast lyckats på en tävling. Vilket jag tycker är relativt komiskt. Vad är det som får mig att komma tillbaka när det går åt pipsvängen gång efter gång? Jo självklart är det gästvänligheten av människorna som anordnar, alla de tävlande som åker land och rike runt för att få ta del av detta. Tyvärr så blev hela vår stuga dålig under lördagens fiske så vi fick avbryta och fara hem redan söndag morgon. Ett jobbigt beslut som ingen av oss ville ta. Men.... Hälsan går först!

Väl tillbaka i Västerås så var snön och därmed isen borta och jag insåg att det var endast tid för att ladda om in för SM, det var ju min enda chans att få en fribiljett till nästa års upplaga av SM. Med mig skulle jag ha världens bästa hejarklack, Sara Fingal och Joel Geidemark. De skulle dokumentera tävlingen och försöka ge någon rättvisa åt sporten. Vi startade resan tidigt på fredagsmorgonen. Det som började helt fantastiskt slutade i ren katastrof. Min mage kände att den inte alls ville vara med. Redan vid klockan elva startade det hela. Jag började fundera på ifall det kunde vara mina tävlingsnerver som tog över lite väl mycket, men kunde konstatera ganska snabbt att det inte hade någonting med tävlingen att göra. Innan vi han checka in på Ansia där vi skulle bo fick vi trycka gasen i botten och köra raka vägen mot akuteni Lycksele. Där blev jag väldigt snabbt inlagd och fick morfin. Undersökning på undersökning resulterade i att jag skulle få stanna kvar på sjukhuset och ta nya prover klockan nio dagen efter. Jag insåg då att min chans till att få tävla brann upp. Det går inte ens att försöka förklara den känslan som jag hade då, känslan som jag vaknde upp med dagen efter. När sköterskan kom in för att ta nya prover samtidigt som jag och Sara låg på sängen och såg starten på SM gå på Nyhetsmorgon. Det var hemskt. 

Hela situationen blev så mycket bättre när en läkare kom in och berättade att det såg mycket bättre ut jämfört med dagen innan och att jag skulle kunna få smärtstillande och ta mig iväg för att kika på tävlingen, ENDAST om jag var försiktig. Jag kände hur hela livsglöden kom tillbaka och jag sken upp som en sol. Innan hon lämnat rummet för att hämta de nya tabletterna hade jag redan satt mig upp och försökte krångla på mig rätt kläder samtidigt som jag inte ville dra ut kanylen.
Strax där efter så kom tabletterna och jag fick ta mig till stugan där jag skulle försöka få i mig någonting att äta efter mina 27 timmar med fasta och byta om. Minuten efter rullade bilen till tävlingen där jag insåg att det inte fanns en chans i världen att jag skulle orkat tävla. Vi fick ihop material med kameran och i detta nu sitter Sara och redigerar. Vi fick göra det bästa av situationen och vi håller tummarna att det gick vägen. 

Säsongen i korta drag har vart ganska irriterande. Låga vikter, mycket sjukdom och få tävlingar. Jag blickar framåt och taggar inför att isen ska lägga sig. 

/Leijon

Efter lördagens individuella tävling där jag gjorde uteslutande felbeslut så var det dags för revansch på söndagen.

Problemet var att vi i princip inte något om sjön. Vi hade en djupkarta att utgå ifrån och hade hört ryktesvägar att sjön skulle hålla grov abborre. 

Vår taktik var att gå 2 och 2, Per Gref och Per Morelius var sugna att stanna i starten då vi förstod att det skulle bli lite folk där. Jag och Lars var båda intresserade av att gå till den skarpa djupkanten längst bort till höger. En bit in på utgången visade det sig att många hade tänkt likadant. 

Första timmen gick ganska bra för mig(trodde jag) då jag fck två skapliga hål och lite sämre för Lars. Det blev mycket folk varje gång någon fick ett hål med några fler fiskar i och det lönade sig att hitta tomytor. Men tomytorna tog slut fort och när Morelius ringde efter ungefär timmen och berättade att han hade 4-5kg och jag hade 2-3kg. Han tyckte att jag och Lars skulle komma tillbaka mot starten, jag var tveksam till en början. Men efter några minuters funderande och det verkade som att det var "överstökat" på vårt området. Jag gick till Lars och frågade om vi skulle sticka hemåt. Lars var inte sen att haka på. 

Så efter närmare 1,5 timme in på tävlingstiden så hade vi gjort ett flytt på drygt 2km och satt nu bara några hundra meter ifrån starten. Jag sprang förbi många som fick fisk men slutade till sist vid Noras ÄHV-lag som verkade ha ett bra fiske. 

Jag började en snett utanför dem och borrade mig mot dem då jag inte fick något. Men jag fick inget i dessa 4 hål heller. Så jag drog mit innåt och provade några gammelhål. Här fick jag några fina fiskar. Men till min frustration såg jag nu att Noras ÄHV:er satt i mina gammelhål utanför och lyfta fina abborrar i jämn takt. 
Så jag stack ut igen och förborrade några hål som jag lät stå när jag gammelmetade några andra hål utanför. Här fick jag också fisk, men inga mängder. 

Under tiden har jag sett Pentti Harmaala gå in mot land och börjat få fisk i varje hål i en linje. Men han hade lämnat en lucka inne i viken så jag sprang dit och i andra hålet får jag 1-1,5kg med fina abborrar. Lika så i 6:e hålet, under tiden kommer Lars emot mig och säger att han har fått en del i gammelhålen utanför. Men fläcken där jag fått är lite. 
Jag får ett tredje hål med ett 1kg i innan jag tar av ett av mina tomhål som nu verkar ha dragit till sig mycket fisk. Här blir jag sittande ett tag och får 15-20 abborrar mellan 70 och 300gr. 

Jag som har fått suttit i fred frå nu allt fler runt omkring mig. När det slutar nappa i hålet är det dryga timmen kvar och efter ett tags snurrande i området så känner jag att jag måste söka mig till nya områden. Jag har nu gissningsvis runt 10kg och Lars gissar på att han har 5kg. Då måste vi åtminstone nå 30kg tänker jag. Vi har guldläge nu, men de förhoppningarna svalnar lite när Stefan Holmudd och Andreas Lundberg kommer förbi och berättar om att många lag har haft kanonfiske längst upp till vänster. 

Jag chansar på att sticka närmare starten och Lars blir kvar. Jag kommer till Gref och Morelius när det återstår 20 minuter. Gref sitter och lyfter fina abborrar hela tiden och de tror att han har fått 5kg i bara det hålet. Sammanlagt tror de att han har upp emot 15kg och Morelius gissar på 12-13kg. 

De sista minutrarna blir en jakt på att lyckas lura några extra abborrar innan slutskottet smäller och vi knatar in de 50-100m som vi sitter utanför starten. 
När vi börjar tömma upp fisken i våra påsar så börjar vi förstå att det här kan räcka ganska långt och det bekräftas när vi väger in 44,8kg.

Det blir en lång väntan och ryktena går om att CFC och ett NGF-lag har fått bra. Det visar sig vara sant då CFC väger in enorma 52kg och NGF har 44,7kg. Alltså bara 1hg mindre än oss, det är ju knappt en abborre idag. 
Vid prisutdelningen ropar de upp oss som silvermedaljörer och det är bara att konstatera att telefonsamtalet efter 1 timme räddade oss idag. Särskilt efter som många fiskare redan då hade 8-10kg. VInnarna CFC hade kanske dryga 30kg då efter 1-1,5 timme. Vårt lag hade runt 15kg efter 1 timme och i bästa fall 20 efter 1,5 timme.
Men i vissa fall blir det färre vid starten och många långt bort. Det här var ett sådant tillfälle och vårt lag hade yta att fiska av i längre tid än många andra lag. Det tillsammans med snabba beslut och bra kommunikation räddade oss idag, även om vi troligen var på ett sämre område. 
Givetvis får jag tacka mina lagkamrater Per, Per och Lars som gjorde ett kanonjobb denna dag.

/Erik