Vi har den stora glädjen att presentera vår senaste och hittills yngste Korre.

Arvid Einarsson är en 13 år gammal junior ifrån Jämtland, tävlandes för Bergsfiskarna.

Vi ser det som ett steg i rätt riktning att få in en junior som korre. Kanske kan han få oss att öppna upp ögonen för vad som kan göras bättre för att få med fler juniorer.

I övrigt är Arvid väldigt intresserad av alla sorters fiske och för att citera Arvid själv så har han skrivit i sin presentation. "Jag skulle kunna fiska jämt".

Välkommen Arvid!

Under en tid har jag och min familj varit i valet och kvalet om vi skulle försöka ta oss närmare släkt och vänner i Hälsingland. Nu är beslutet taget. Nya jobb är fixade för både mig och min sambo och flyttlasset går från Sveg i mars. Tanken är att vi bosätter oss i Hudiksvallsområdet där min sambo har fått jobb medan jag kommer att arbeta i Sundsvall.

Givetvis är det tudelat att lämna Sveg efter 6 år men allt här i livet har sin tid. Dessutom blir det spännande att utforska nya vatten kring Hudik där några av Hälsinglands bästa tävlingssjöar finns lokaliserade. Kanske finns det läge att dra igång lite mer frekvent tävlingsverksdamhet där?

En flytt, med allt vad det innebär, mitt i brinnande säsong är givetvis inte optimalt rent tävlingsmässigt. För min del blir det med andra ord att göra ett strategiskt urval av de (för egen del) viktigaste tävlingarna för säsongen och det i sig är egentligen inget ovanligt för mig. Det är en process jag ändå har varit tvungen att göra de senaste åren (när familjen har växt och tiden för att vara bortrest på helgerna har blivit mer begränsad). Så räkna kallt med att jag kommer försöka ge er en match när jag väl är med!

Bästa fiskehälsningar
Martin Södergårds

I helgen avgjordes en rad tävlingar runt omkring i vårt land. Här är utfallet på ett antal av dessa. Finns det andra tävlingar som inte är med i listan, komplettera gärna med en kommentar.

På Norasjön vann som bekant Anders Laxen Axelsson.

På Stödesjön i Västernorrland hade Johan Sjölén högsta vikt. Dagen dessförinnan avgjodes Y-nappet på Öjesjön och där lyfte Bo-Lennart Svanberg mest fisk.

Daniel Blom, Lidköping, vann DM-deltävlingen totalt på den gamla SM-sjön Vristulven.

Bernt Forsblom vann en mormyskakula på Kyrksjön i Ljusdal, Hälsingland.

Robin Hall vann i Sthlmsdistriktet på Ullnasjön.

Eelis Lassheiki från Finland vann på Örnabben i Norrbotten. Segrarvikten 26 980 gram på 3 timmars fiske var helgens överlägset högsta vikt.

På Hammersdalssjön vann Roland Nordin Ulrikforsarnas tävling.

…Samt vad gjorde jag för rätt? Dagens tävling på Nora sjön är ett otroligt stort frågetecken för mig. Jag har tidigare vart många gånger på sjön, så länge jag kan minnas faktiskt. Det var en av årets roligaste tävlingar. Själva fisket i sig var ju absolut ingenting att hurra för i min mening idag. 

Jag började med att gå till vänster i den otrolig solen som tittat fram, till en brygga min pappa föreslog för mig att han fiskat vid en gång tidigare där han haft bra fiske. Till en brygga där inte så många andra fiskare tog sig. Var det av medvetandet att fisket vid just den platsen inte var bra eller av omedvetande att det faktiskt har vart bra där? Jag började där tillsammans med några andra och fiskade mig snabbt runt området utan att borra ner någon. När 30 minuter hade gått insåg jag att jag inte haft något napp och det hände inte avsevärt mycket i det området så jag började traska tillbaka mot starten och avruskningen på höger sida där jag gjorde ett mellanstopp på tre hål innan jag bestämde mig för att fiska över till ön som ligger strax utanför starten, för där har faktiskt majoriteten sagt att det alltid finns fisk. Med förhoppning om att kanske kunna fiska ikapp den timma jag missat tar jag mig över mot ön med 50-100 meter mellan hålen. Det borde ju stå någon fisk, har jag inte funnit de på det grunda eller in till vassen borde jag i alla fall få känna på någon ute på det djupa. Det var ju ingen som testat där, så varför inte ge det ett försök? 

Så klart som min vanliga tur så går chansningarna inte hem. Trots de x-antal hål som jag gjorde på vägen dit så hade jag inte märkt av att det fanns fisk kvar i sjön. Väl framme vid ön ”som alltid håller fisk” så borrade jag mig mot en klunga som satt längre bort, men icke något känn. Fick trevligt möte på sjön då jag pinsamt fick säga att jag inte haft ett endaste napp. Tommy berättade då att han lyckats lura upp fem fiskar. Vad händer? Är jag på rätt sjö? Tänkte jag flertalet gånger. Tog mig vidare och slog några hål runt klungan innan jag vek av för att ta mig längs med nästa avruskning tillbaka mot landsidan. Testade de gamla hålen som gjordes i början av tävlingen, jag fick ta i ordentligt för att knäcka den isskorpa som skapats i hålen. Fortfarande ingen fisk. Jag hade testat stor krok, liten krok. Blandat färger på kroken samt på pirken. Allt hade testats och jag lät nu en enkelkrok sitta kvar på min Kinnepirk i storlek 35 mm när jag tog mig tillbaka mot starten, där jag gjort ett stopp innan jag smet över. 

Mötte Lars Guldstrand och fick än en gång skämmas för min prestation - noll napp, noll fiskar samt noll gram. Tre timmar hade gått av tävlingen och dra på trissor, jag fick ett napp och upp kom en abborre som man precis kunde tyda ränderna på. Hejaheja!! Äntligen! Tänka sig vad en fisk kan göra för självförtroendet då allt annat tidigare bara har rasat samman. TJIHOOO, energi för att klara av även den sista timmen. Jag stannade kvar i starten och borrade mig runt de gamla hålen samtidigt som jag lallade runt i de gamla. 

Klockan slog två och det var dags att gå in. Oh herre gud.. 4 abborrar med en vikt på 102 gram. Vad hände där? Det var ju inte heller så stor skillnad från året tidigare då jag endast fick ihop drygt 3 hg. Jag gjorde det som jag kunde utan att bryta ner kroppen. Föret var ju samma för alla på tävlingen, men just det där när det bildas en snöskorpa på vatten som brister i den sekund man tror att den håller är någonting av djävulens påhitt, speciellt när man har ett knä som inte accepterar någonting i den stilen. Jag har nämligen opererat mitt knä flertalet gånger utan förbättrats resultat. Vilket jag får känna av, speciellt på kvällen. Den bästa medicinen jag möjligen skulle kunna få är all kärlek som min kära fiskefamilj på tävlingarna ger mig. All den lycka och glädje som befinner sig på tävlingar samlar jag in och lever på tills det är dags för att ta mig ut igen. All kärlek till er!! 


En spännande fråga kom upp i bilen på vägen hem: 
Vad är det egentligen som får oss fiskare att återkomma till en plats där vi hade dåligt fiske, vädret (idag kylan) var en pina samt att man blev utfiskad totalt? 

Enligt min mening så kan det enda jag kan komma på är att hur underbar det är att få träffa alla fantastiska människor som finns med i pimpelfamiljen. Med tanken på att ”nästa gång kanske jag kan få visa dessa människor att jag faktist är duktig.” Jag är så oerhört tacksam för vad varje tävling ger mig.

/ Leijon

Imorn smäller det. Säsongen drar igång på allvar med säsongens första deltävling i Pimpelsport cup. Och det handlar inte om vilken tävling som helst, utan om det prestigefyllda Norarycket. PImpelfiskare från stora delar av södra och mellersta Sverige lär vallfärda till Norasjön i tidig morgontimma för att göra upp om segern och om viktiga Pimpelsport cup-poäng.

Av de tipsrader som inkommit till Pimpelsports tipstävling kan man dra några slutsatser om förhandsfavoriter inför helgens deltävling. Den på förhand mest "spelade" är kanske inte föga oväntat hemmafiskaren tillika esset Jesper Dyberg, men motkandidater saknas inte. Namn som Per "Chefen" Nilsson, Jonas Mr 100% Gustafsson och ytterligare en handfull pimpelfiskare nämns som tänkbara kanditater till segern. Imorgon vet vi svaret på vem som tar hem årets första stortävling samt vilka som sätter ner foten direkt i PSC.

Nu kör vi!

/Martin

2013 års SM-mästare Fredric Ankarberg har skrivit om hur tankarna går i hans huvud inför tävlingar och runt pimplingen.
Vi kan ju konstatera idag att det var just en bortglömd vik han hittade där på Grumsfjorden i februari 2013.

Vissa som ställer upp på tävlingar bryr sig inte hur det går, vilken plats de hamnar på. Visst, jag kan se att de gläds åt en framskjuten placering, men det är knappast det som är drivkraften att ställa upp varenda helg år efter år. De har hittat något helt annat som jag ibland önskar att jag också hittat. Jag tror att det är gemenskapen, frisk luft och att fiska kanske helt enkelt är det roligaste som finns här livet. Jag avundas er och detta inlägg är inte riktat till er. Detta inlägg är till oss andra som vill vinna över allt annat. Som alltid drömmer om att stå överst på pallen och bara får det andra på köpet utan att egentligen tänka på det. En annan text från någon som kan den andra delen bättre borde beskriva det underbara som fiske i alla dess former för med sig för jag förbiser det och jag har insett att jag måste bli bättre på att se och uppskatta det. Ett försök från min sida att sätta ord på det skulle bara bli hyckleri. Jag ser det inte än och kanske kommer jag aldrig dit. Jag vill bara vinna tävlingen jag ställer upp i, inget annat. Mitt inlägg handlar om en tanke jag har och som jag tror några likasinnade inte riktigt har funderat färdigt på.

Jag läser just nu Petter Stordalens biografi, ”Min Hemlighet” och under hela hans karriär som hotellmagnat och fastighetsmogul har ett mantra som hans far lärde honom som grabb drivit Petter framåt i karriären. Som ung jordgubbsförsäljare var han förtvivlad över att hans jordgubbar inte var lika fina som de andras och att han därför inte lyckades sälja lika bra som de andra. Han var uppgiven och beklagade sig över detta till sin far på kvällen. Repliken han fick satte spår. ”–Min son, det är dessa jordgubbar du har, inga andra. I morgon går du ut och säljer dem!” Nästa dag sålde Petter slut på alla sina jodgubbar med sin fars ord ekande i huvudet. Jag tycker detta kan appliceras, inte bara vid någon typ av affärer, utan även inställning till exempelvis en pimpeltävling. Det är få förunnat att besitta ett 100 procentigt självförtroende. Jag har det definitivt inte. Min säsong är löjligt kort här i södra Sverige, jag hinner lagom bli varm i kläderna innan säsongen är över. Jag har åkt på flera SM utan att gått på is en enda gång den säsongen och jag har stora hjärnspöken att kämpa emot när någon i närheten drar fisk. Jag har aldrig inbillat mig tillhöra de duktigaste pimplarna tekniskt. Men jag åker ändå i förhoppning att vinna! Inte bara för att det är kul eller kanske komma topp 30. För att vinna! Jag tänker att jag har mina sämre förutsättningar med korta säsonger och en teknik som har brister, mina ruttna jordgubbar, att utgå ifrån men jag har fortfarande chansen. Desto mer jag tänker på det, desto större inbillar jag att mina chanser blir.

Jag kan lägga timmar på att studera en karta över ett tävlingsområde innan en viktig tävling. Jag funderar först annorlunda . Jag lurar ut vart alla andra ska gå. Visualiserar hur starten ser ut och vart folket tar vägen. Ritar ut de kända platserna och hur många det sväljer. Därefter markerar jag lite udda platser, bortglömda vikar. Det finns ofta ett mönster på hur folk beter sig på sjön. Jag vet att efter några kilometer på isen läng en kant finns en mental spärr för många att korsa en fjärd som är en kilometer bred. Jag kan utnyttja det. Hitta en vik, en vass eller ett grund som inte alls är ett av sjöns 10 hetaste ställen men som kan räcka för en eller några personer att vinna på. Jag vill vinna tävlingen med mina ruttna jordgubbar!

Självklart kommer bland de sista i resultatlistan. Taktiken och planen gick helt åt skogen! Detta ingår i spelet om du verkligen vill vinna och inte tillhör det fåtal pimplare av idag som bemästrar att sitta i klungorna och väga in tyngsta påsen. Jag är superintresserad av pimpel och följer utvecklingen och kan bara namnge en handfull som jag vet har tekniken och psyket att klara det. Det ska inte bara räcka till topp 10 utan hela vägen. Det är skitsvårt! Rannsaka dig själv, är du en av dem eller bör du skaffa dig en annan inställning när du äntrar isen?

Jag är övertygad om att du kommer att nå ditt mål att bli etta oftare om bara du vågar misslyckas på tävlingar till förmån för att vinna. Applicera en helt egen taktik, ha en överpositiv inställning till dig själv. Träna på att leta upp fisk själv på okända sjöar och ditt tävlande kommer ge dig ofantligt mycket mer tillbaka. Är det något som säkert sänker ditt självförtroende på isarna och lura in dig i en ond cirkel med idel mittenplaceringar så är det att trava efter ”essen” och väga in halva deras vikt.

En annan fördel, du kommer sätta skräck i dina konkurrenter när du alltid letar ett eget ställe. Jag själv ser alltid dessa ensamtaktiker som mina största hot på tävlingarna.

Absolut finns det också en del tillfällen när man bör försöka köra safe. DM4 i serien och du kämpar för att ta en plats till nästa års Svenska Mästerskap eller liknande. Du behöver en topp 10 för att fixa det. Det är mitt värsta scenario för jag tycker inte det är kul och jag är kass på det.

Våga vinn några tävlingar pimpelsäsongen 2016 och var inte rädd att plumpa! Det ingår i spelet.


Här kan ni läsa om hur Fredrics dag var då han vann SM.
 

Tidigare i höstas var jag iväg på ett möte med sportfiskarna i utvecklingssyfte. Det är inte riktigt det som jag tänker fokusera detta inlägg på faktiskt. Utan någonting som fick mig att tänka till ordentligt. 


När vi senare på kvällen skulle gå ut och äta för jag en konversation med Martin som frågar mig ifall jag vill fortsätta skriva här på sidan, och kan jag vara mer än smickrad och överlycklig över den frågan? ’Självklart' skriker jag ut med en otrolig vilja i hela kroppen. Så nu får ni ta del av mina texter ett tag till. Då var det även någonting som sprätte till i kroppen. Jag kände hur fingrarna började skriva som på ett tangentbord under tiden vi väntade på maten. Jag kände hur tankarna började snurra tillbaka på förra säsongen, hur fantastisk den var. Guldet på SM som jag avslutade juniorklassen med. Silvret på NM som var så surt i just den stunden är jag nu så otroligt lycklig över. Påsken som bjöd på fantastiskt fiske men lyckades inte på en enda tävling, som vanligt. Debuten på SM i Norsjö som senior gick käpprätt åt pipsvängen, men trots det så var jag stoltare än vad jag trott jag skulle vara. 

Det var inte slut på frågor från Martin vid det läget. Utan strax efter passade han på att fråga ’Vad har du för mål denna säsongen då?’ Jag sa då snabbt på skämt att det så klart var SM-guld. Utan att tänka efter så sa jag det. Jag kände mig genast fånig efter mitt skratt och än en gång började tankarna irra runt i mitt huvud. En så enkel fråga förvandlades till något så svårt. Vad är egentligen mitt mål för denna säsongen? Det var inte innan jag fick den frågan som jag började reflektera över vad mitt mål var. Så när vi satt där började jag fundera över något vettigt mål. Vinna SM är någonting så stort att jag har mycket kvar att kämpa på för att komma dit. Ett SM-guld betyder att jag måste besegra stadiga fiskare som Lotta Engvall, Marie Björlin, Marie Magnusson och Cecilia Alsing för att bara nämna några av våra fantastiska guldkorn som vi faktiskt har. Självklart är det någonting som vi alla önskar och sträva efter, men för att ta mig dit behöver jag delmål så jag har någonting att vara tacksam och stolt över på vägen. 

Jag har hunnit vara ute på en tävling denna säsongen, Gryveldammen i Älvdalen. Jag hade med mig pojkvännen som gjorde premiär och hade även hand om lillasystern. Som för övrigt klarar sig alldeles perfekt själv numera. Vi hade ett roligt fiske med massa stora fiskar, Ronja fightade även en ordentlig randig krigare som tyvärr lyckades att slita sig. Dagens traskande i mängder av vatten på isen resulterade i en hedrande tredjeplats i damsenior. Då fick jag en tanke igen, det är ju en bra start att kunna placera sig bra på de mindre tävlingarna.  

2016 är nu i full gång och jag ser fram emot allt fantastiskt som väntar. Alla tävlingar, både de mindre som de stora, påsken samt SM. Isläget försvårar ju det för oss alla som bor i ’söder’. Jag är nyinflyttad till Västerås från Lidköping nyligen och var överlycklig för ’nu skulle jag ju få mycket med ischanser än vad pappa kommer få hemma’. Tyvärr var det en för stor önskning. Det enda vi har här är lite snö som föll strax efter julafton och några minusgrader som förhoppningsvis kan bilda lite is. Jag håller mina tummar att jag inom en snar framtid får beträda is och få träna lite så man har en chans att kunna uppnå mina mål. 

Kort beskrivning på mina mål inför säsongen 2016:
- Kämpa hela tävlingarna 
- Vara mer aktiv med att prova mig fram med val av krok (är envis och kör i princip endast med 2 färger under hela säsongen, oavsett vilket vatten jag är vid) 
- Leta fisk i större områden
- Träna på att fiska med tafs på ’rätt’ sätt 
- Kunna hantera stressen i en fight med stor fisk 
- Placera mig på flertalet tävlingar 
- Lyckas slå mitt PB på en 4 timmarstävling som jag tog på NM 2014 i Norge då jag knep - - NM-guldet, 5860 gram

Men mest av allt så är mitt mål att kunna vara stolt över min prestation.

/ Matilda Leijon