När så påsken stod för dörren började tempen i pimpelsverige stiga till maximala nivåer. Det var nämligen nu alla ville vara i form. Många drog norrut med Jämtland som slutdestination och det skulle visa sig bli rejäla fighter.

Vårat gäng, d.v.s. Erik, P-A Nyberg och jag, valde att befinna oss i Gällötrakten för att fokusera på Bybergspimpeln, Turingepimpeln och Vikinganappet. Därefter skulle vi ta oss ner till Hamrasjön.

Bybergspimpeln blev en svårfiskad tillställning där Smålands stolthet Jonas Back slog till med sin hitintills största seger på isarna. Segermarginalen ner till pimpelnestorn Tore Helmersson var dock ynka 1 gram! På kvällen hann jag och Erik även titta in till Enskedes juniorläger och det var något vi gärna gör igen om intresse finns bland framtidens pimpelfiskare.

Turingepimpeln blev som många gånger förr en framgångssaga för Peter ”Pimpelfoppa” Forsberg. Den här segern, den 11:e i ordningen, rankar nog dock ”Foppa” högt med tanke på att han slog till med ett sjörekord!

Vikinganappet var mångas stora event under påsken och tävlingen drog återigen över 200 deltagare från hela Sverige. Dessutom fanns inför tävlingen en extra krydda i det faktum att vandringspriset som vandrat runt sedan 2000-talet början antagligen skulle gå ut. Vann hela rubbet, och tog sin andra seger i tävlingen, gjorde Mikael ”Baddarn” Rehnman på över 13 kg. Tvåa, endast 6 gram efter, kom Bror E Olsson som stått för en fin utveckling under säsongen. Den forne edsbysonen blir uppenbarligen att räkna med på allvar framöver…

I Strömsund, den ”andra” stora påskdestinationen, var det mesta sig likt. Jämtlandskungen Stig Hillman visade återigen framfötterna med både mycket fisk och stora fiskar. Dessutom fick vissa ”matmört” så det stod härliga till. Till dessa hörde Mikael Engvall som hissade över 30 kg för att därefter ta bilen ner mot Hamrasjöns vidder.

Väl på plats vid Hamrasjöns startfålla kom beskedet som skulle komma förändra förutsättningarna å det grövsta för tävlingen. ”Idag räknas både abborre och mört!” I denna stund kom nämligen Micke Engvall att vända sin taktik totalt. Från att ha tänkt gå till Bastusjön blev plötsligt Hemsjön, där mörten nappat frenetiskt för honom året innan, ett intressant alternativ. Sagt och gjort, småabborr-specialisten Micke tog genom detta blixtsnabba och genigala beslut också hem den andra stora påsktävlingen på mört. En grym prestation i sig! Dessutom gjorde detta resultat att det endast skiljde ynka 5 poäng mellan just Micke och Jonas Gustafsson i Pimpelsport cup-sammaställningen. Det kom också, eftersom att de båda giganterna stod över Norsjöhelgen, att bli det slutgiltiga resultatet i pimpelsportens allsvenska. I damcupen vann nya stjärnskottet Evelina Henriksen och i juniorcupen norrlandssonen Nils Hedlund. Dessa tre blir titelförsvarare till nästa säsong.

Helgen därefter avgjordes NM i Finland och i vanlig ordning var Lotta Engvall Sverige stora triumfkort. Finlands och Norges pimpelelit drömmer antagligen mardrömmar om denna otroliga mästerskapspimplare. Vi ska verkligen vara stolta att vi får uppleva en sådan dominant inom pimpelfisket!

Därefter var det dags för SM innan säsongen började ebba ut. Här blev det, som ni säkert känner igen, en fullträff för min del på den individuella tävlingen. Två andra som utmärkte sig där var äldre herrjuniorerna David Öman och David Ödmark. Dessa två killar slog sig in bland tävlingens allra högsta vikter och visar att vi andra i seniorklassen inte kan luta oss tillbaka på gamla meriter. Jag minns själv när jag som äldre junior gjorde ett liknade resultat vid 2001 års SM. Bara att veta om att man kan mäta sig bland de bästa när det stämmer gör att man får sug efter mer...

En strong insats gjorde även Birgitta Nilsson i damveteranklassen som hade mest bland alla damer, dock tät följd av damseniorsegrarinnan Anette Rimmevik.

Dagen därefter vann Sundsvallslaget CFC lag-SM på nytt(?) svenskt lagrekord, 52 kg. Där var man tvungen att ha 45 kg för att ens komma på pallen i herrseniorklassen. Helt otroligt!

Och så några ytterligare reflektioner från säsongen…

• Isen kom sent men växte sig sedan stark och de flesta planerade tävlingar från Småland och norrut gick lyckligtvis att genomföra. En bra isvinter med andra ord.
• Den största ”vanliga” tävlingen i landet med knivskarp konkurrens blev inte helt oväntat Falumästerskapen. Tror vi börjar kalla den för ”inofficiella SM” framöver.
• Visst kändes det tomt att inte Hedsjöpimpeln arrangerades. Vi saknar redan stämningen, folket, festen!
• Vissa ”nya” förmågor började i allt större utsträckning ta plats högt upp i resultatlistorna och det troliga är att de är där för att stanna. För med nyfikenhet, öppenhet och träning når man långt.

Avslutningsvis en summering av min egen säsong, om vi bortser från kringaktiviteter som flytt till Hudiksvall, husköp, nytt jobb i Sundsvall och inskolning av barn m.m.

Förberedelserna innan säsongen var enligt mig själv bättre än tidigare år. Min fot som hade krånglat sedan 2014 hade blivit bättre och därmed var jag i fysiskt bra trim. För det andra hade jag testat ut pirkar och material under sommaren från båt och brygga vilket hade gett en och annan värdefull insikt. För det tredje hade jag gjort intervjuer till boken med några av pimpelhistoriens allra främsta. VILKEN BOOST! Slutligen hade jag givetvis även ett gott självförtroende och lugn från föregående säsong då det mesta hade gått min väg. Förutsättningarna kändes med andra ord bra…

Min säsong slutade dock med färre tävlingar än jag först hade tänkt mig (men det hade ju som sagt sina skäl). 11 individuella tävlingar samt 2 lagtävlingar (ungefär vad vissa gör under bara påskhelgen). Och av dessa hade jag dessutom endast tävlat på 4 sjöar sedan tidigare.

SM måste jag ju säga var min bästa tävling sett till att det mesta föll på plats men jag tyckte mig göra ett antal riktigt bra tävlingar i övrigt också. Skillnaden var väl att det länge var lite ”stolpe ut” känsla över det hela. Exempelvis tyckte jag mig göra en förbannat bra säsongsinledning i HDH-cupen första deltävling. Trots detta blev jag ”endast” belönad med 5:e plats men så kan det gå när man gör fel på det mest basala beslutet, d.v.s. att gå till rätt område på sjön. På Vikinganappet gjorde jag vidare några marginella felbeslut som straffade sig direkt. En femteplats även där vilket gjorde att jag även förlorade vandringspriset med minsta möjliga marginal till Baddarn.

Jag fick även möjlighet att testa Marmen, som man hört mycket om, för första gången. Där lyckades jag kriga mig åt en 3:e plats. Även Hammardalssjön var en ny bekantskap för mig och att få vinna lag-DM där med Daniel, Hans och Magnus kändes riktigt gott.

Nu läggs denna säsong åt handlingarna och nya utmaningar väntar. En blir givetvis att efter 12 år på vift återigen bo och utgå ifrån Hälsingland som bas. Blir säkert så att jag tävlar en del i distriktet kommande säsong. Så, bilkamrater från Hudik sökes! Men innan dess väntar en förhoppningsvis fin sommar och höst där vi får möjlighet att lägga grunden till nästa säsong. Och glöm för all del inte Sportfiskarnas tävlingsmöte i höst!

Tack alla för säsongen!
/Martin

Nu är det en dryg månad sedan som SM avgjordes och tankar om vad man gjorde rätt och fel under säsongen. Men det är även några saker som jag blivit bättre på och tar med mig till nästa år. Men nu är det dags att summera säsongen 2015/2016

Årets säsong började som vanligt med HDH-Cupen. Där Stefan Spännar sopade banan med alla andra och slog till med platssiffran 4:a på 3 tävlingar. Vi vet alla vad det innebär, 2 segrar och en andra plats. Bland damerna blev Marie Björklin bäst, damveteran plockade Gunbritt Magnusson hem och jag tror att Mats-Arne Axelsson vann herrveteran(?).

Vidare gick det för min del mot tävling på Lilla Aspan och isen var då skaplig. Det här var veckan innan jul. Men isen var tillräcklig tunn för att jag skulle få se den stora öringen genom isen som hade slukat min krok. Efter några minuters drillning och god hjälp av medtävlare så hade jag en öring på 3,5kg på isen.

Efter det så blev det dåliga isar runt åtminstone Falutrakten och Nyårsnappet fick flyttas till, just det. Lilla Aspan igen, den här gången så vann Jonas Gustafsson tämligen enkelt och började därmed en otrolig segerrad. Men en som ville grusa Jonas tankar om en ny seger i Pimpelsport Cup var Anders "Laxen" Axelsson som slog till med en fin seger när han plockade hem Norarycket. En seger som han höll länge tills PSV flyttade norrut en helg i slutet av februari. Då tog Luleåfiskaren Joakim Nordberg över ledningen efter att han visat vart skåpet skulle stå på Ursviken i Skellefteå. Utöver Cuptävlingarna så visade Jonas Gustafsson återigen att han näst intill är oslagbar inom dalagränserna med segern i Cancerpimpeln på Runn som en av många.

Fram hit så hade tävlingar över i princip hela Sverige avgjorts. Något som inte skett på många, många år. Men frågan är ändå om inte det är nu säsongen börjar "på riktigt" med slaget om Runn, Kälarne Cup, påsk och Sm.

Slaget om Runn och Kälarne Cup gick dessvärre som vanligt samma helg igen. En ovana som får många att ligga sömnlösa när de ska välja om det vill dra många små eller stora fiskar. Det har vart flest genom åren som ändå valt slaget om Runn. Så var det även iår och där gjorde Jörgen Andersson en repris på Per "Chefen" Nilssons bragd ifrån ifjol. Han tog en dubbelseger, även om den var knapp på Runn där endast 5gr skiljde mellan Jörgen och K-O Wikström. Efter den här helgen så började det också tätna i PSC. Det visade sig att den spänningen skulle pågå i några veckor tills allt skulle avgöras under påsken.

Fram till påsken så hade Jonas Gustafsson, Jörgen Andersson, Laxen Axelsson och Mikael Rehnman utmärkt sig allra mest med tunga segrar. Jörgen Andersson hade så långt tagit den tyngsta på Falumästerskapet med 284st deltagare.

För egen del så slutade säsongen med 1 totalseger, några topp 5 och ett SM-silver i lag uppe på Granträsksjön som en fin avslutning. Får åter igen tacka mina lagkamrater som gjorde ett grymt jobb där.
Jag lyckades även bli en av 3 som tog sig över 100 poäng när det gjordes upp om Vikinganappets vandringspris. Tyvärr räckte inte mina 103p så långt mot Martin och Micke Rehnman som hade 114 resp 118p. Men mer om det kommer i nästa del(påsk, NM och SM) som Martin skall skriva om.

Ett stort tack för den här säsongen alla inblandade.
Det är alltid lika roligt att komma ut på tävlingar och prata fiske med alla inbitna.
Sen är det givetvis det själva tävlingsfisket som är roligast. Men det behövs trevliga medtävlande för att man ska ha lust att åka varje helg också!

/Erik