I ett år har vandringspriset hängt här hemma på väggen men idag tas det ner. Kampen om vem som får ta hem det under nästa år avgörs imorgon och frågorna och diskussionrna inför SM-tävlingarna i Skellefteå avlöser varandra. Här kommer några tankar från mig, innan jag sätter mig i bilen norrut.

Vad blir segrarvikten? SM resutlaten från 90-talet kan givetvis ge en fingervisning. Träningstävlingen i början av året likaså. 6 kg alltså. Tävlingsledare Urban Olofsson har, vad jag hört på omvägar, aviserat åtminstone 8 kg som en tänkbar segrarpåse.

Pirk, tafs eller myska? Omöjligt att säga vad det nappar bäst på för en utomstående. Tipsen är att ni bör ta med er det ni känner er mest trygga med, plus några spön till. Själv tar jag med mig allt möjligt fördelat på omkring 20-25 spön. Så osäker är jag denna gång..!

Favoriter? Det kommer säkerligen, i viss utsträckning, handla om tillfälligheter gällande vilka som slutligen få ställa sig på pallen i helgen. Någon kan hamna där för att den träffar helt rätt med ställe och/eller material och någon kan rent ut sagt bara ha tur. Men rent generellt kommer norrlandsfiskarna och framförallt hemmafiskarna dominera, något annat skulle förvåna mig. Kanske vi får en förste totaltsegrare i SM-sammanhang från norrbotten? Eller en andra, efter Roger Erikssons guld på tidigt 90-tal i Malung, från Västerbotten?

Efter att själv ha fiskat en del på sjöar i området runt Burträsk under min Umeåtid, tyvärr helt utan resultat förutom en silverpeng i ett DM på en sjö strax söder Skellefteå, lärde jag mig åtminstone att det krävs en hel del erfarenhet av detta fiske för att kunna prestera. Jag nämner inga namn vilka jag själv har som favoriter, men ni vet nog själva vilka ni är!;)

Värt att notera är dessutom att två sentida SM-giganter tillika vänner till mig, Thomas "RM" Larsson och Mikael "Baddarn" Rehnman, inte lyckats kvala individuellt till i år (däremot i lag). Synd tycker jag att inte alla de bästa får finnas på start i Svensk Mästerskap men jag hoppas att Jesper Dybergs och Lars Gullstrands förslag om att man ska SM-kvala genom att ställa upp i DM går igenom som motion vid nästa tävlingsmöte. På så sätt fortsätter man även att värna om DM fortlevnad, som lyfts fram som ett starkt argument mot öppna SM.
 
Laget? På söndag avgörs klubblags-SM och det är sista gången tävlingen körs med fyramannalag. Inte många klubbar har under senare år kunnat formera starka fyramannatrupper så därför har jag större tro på att även något av våra Svegslag, som är starka, skall kunna prestera här. Även fjolårssegrarna CFC Sundsvall, Ovansiljan och Nora gyttrop håller jag som starka i sammanhanget, liksom hemmadistriktets lag. Kan man tro på uppemot 15 kg i vinnarvikt?

SÅ. Sammanfattningsvis. Två dagar, två kamper, två chanser. Vem tar chansen? På söndag eftermiddag vet vi!

Martin

 

Erik Tikkanen, grenansvarig för pimpel inom Sportfiskarna, har gjort en intervju med NM-silvermedaljösen Anna Matsson från Ovansiljans SFK.

Anna som sin unga ålder till trots har varit med och tampas på hög nivå på tjejsidan under många år.

Ta del av intervjun här!

Årets mormyska SM gick av stapeln på Västar och Östra Fisksjön utanför Stugun i Jämtland, en nätt resa på 80 mil enkel väg från mig. Kristian Ekman från min klubb och Pontus Derehag från FK Topp hade bestämt oss för att utnyttja fredagens träningsfiske vilket innebar avresa från mitt hus 02:00 fredag. Fördelen att resa den tiden på dygnet är avsaknad av andra trafikanter och hastighetskontroller, nackdelen är alla djur som springer runt och över vägen och som alltid fartkameror. Femtioelva hjortar, nio rävar, tre renar varav en med blå bakdel och 8,5 timmar senare, inklusive en felkörning sista kilometern på grund av tveksam skyltning, klev vi ur bilen på den glashala grusvägen bredvid Östra Fisksjön där träningsrutan fanns. Snabbt på med fiskekläderna, blanda mäsk, plocka fram beten och ut på isen. Väl där möts vi av flera andra SM-deltagare som snabbt berättade att själ verkar blivit rotenonbehandlad och endast enstaka abborrar hade kommit upp. Efter någon timme hade Kristian och jag fått varsin vacker gulaktig abborre stöpta i samma 250-grams form var, Pontus förblev dock fisklös.

Boendet hade vi på Odensala Camping och stugby i Östersund och efter lite horisontalläge i sängen och en dusch besökte vi Gröna Skylten samt åt en fantastiskt god och välsorterad japan-, thai-, kina- och mongolisk buffé på BBQ Garden. Tack vara den tidiga uppgången och den långa resan blev det nana-kudde redan innan åtta på kvällen, vilket helt klart var välbehövligt. Tyvärr för unge Pontus så drar både undertecknad och Krille tunga stockar på natten. Den stackaren petade i desperation in papperstussar i öronen, varpå den ena sedermera inte gick att få ut utan ett besök hos distriktssköterskan fick bokas in på måndagen…

Lördagsmorgonen startade med en snabbfrukost med mackor, som vi gjorde kvällen innan, pulverkaffe, juice och yoghurt. Väl på plats vid sjön ordnades beten av Russel Hopkins, som vanligt av mycket hög kvalité, och en hel del handskakningar och kramar till vänner och bekanta som man snart skulle tävla mot. Efter genomgång blev det en, för oss sörlänningar som inte ens sett snö på vykort på flera år, tung promenad till första rutan. Väl ute i rutan skulle min ”nya” öststatstaktik sättas i verket. Borra några tighta hål och mäska, springa iväg och borra ytterligare några hål och mäska för att sedan gå tillbaka till de första och börja fiska. Det visade sig snabbt att detta inte fungerar i Norrland, utan det blev istället mer eller mindre pimpeltävling där man fick leta efter fisken. När 45 minuter återstod och det endast låg två fiskar i konten efter alldeles för många slagna hål hittade jag två hål med mört och ett race började. Mörten svarade på märkning, men efter otroligt lång tid. Vid invägningen hade jag hivat upp 1285 gram och var riktigt missnöjd. Det skulle dock visa sig att jag efter denna, enligt min uppfattning mediokra, insats skulle ta en niondeplats i herrsenior.

Efter gulaschsoppa, knäckemacka och utdelande av indikatorer var det dags för ruta två. Taktiken från första rutan testades igen, men den fanerade ännu en gång. I denna ruta kändes det som att slumpen och turen spelade ännu större roll i tävlingen. Det gällde verkligen att borra fiskarna i huvudet och även i denna ruta svarade mörten på mäsk mycket sent och på en begränsad yta. Med fyra fiskar efter tre timmar var katastrofen ett faktum. En niondeplats blev hastigt och lustigt en artondeplats och chansen till en pallplats var borta med vinden, bokstavligt talat då det hade friskat i ganska bra under dagen. Krille hade däremot fiskat på bra, vägde in 1016 gram och tog en trettondeplats i rutan.

Tillbaka till Odensala med ett stopp på lokala pizzerian. Väl framme var vi lyckligtvis själva i huset och kunde därmed sålla blodisar bäst vi ville i köket. Pizzan och några fin-öl slank ner tillsammans med Sveriges kross av Vitryssland på Friends Arena. När uret närmade sig 23 hoppade vi i säng där stackars Pontus nu skaffat sig öronproppar, som givetvis tryckte in tidigare nämnd papperstuss ännu längre in.

Så var det då dags att avsluta SM-helgen med flaggan i topp tänkte jag. Ack vad jag bedrog mig… Anledningen till att jag slutade med pimpel och började med mormyska var att jag inte hade lust att ägna mig åt en konditionssport här också, jag spelar ju redan fotboll och springer lite för formens skull. Att jaga runt efter fisken och hoppas att man borrar på exakt rätt ställe är inte min grej längre. Jag vill ha möjligheten att kunna påverka mitt resultat med både teknik, taktik och mäskning. Som väl var lyckades jag rädda namnet med ett tvåminuters-race av abborre i ett hål och en slupmört i ett annat, totalt 469 gram och en 22:a plats. Totalt räckte det till en sammanlagd 18:e plats på SM, vilket var en stor besvikelse för egen del. Kul i sammanhanget var dock att Jan-Henrik ”Bralle” Branell och Charles ”Challe” Fasth från Skaraborg tog silver i HS respektive HV!

Efter prisutdelning, applåder och hurrarop till de som placerat sig på pallen for vi den lååååånga vägen hem. Jag lyckades t.o.m. komma hem innan dygnet slog över till en ny arbetsvecka.

Ett stort grattis till alla SM-medaljörer!!! Resultat på SM finns här. PMC resultat nedan.

Sm i mormyska avgjordes i jämtland i helgen.
 
Svegfiskaren Lars ”Welle” Westlund vann tävlingen totalt. Svegsfiskaren som rönt stora framgångar under årens lopp och som sedan tidigare har en lagsilvermedalj från VM i mormyska, använde en lika enkel som vägvinnande taktik.

0,16 lina, stor 4 mm mormyska, inget mäsk och ingen nappindikator.

Welle ställer närmast upp i pimpel-SM, både ind och i lag, i Burträsk till helgen. I lag tävlar han tillsammans med Thomas Larsson, Mikael ”baddarn” Rehnman och Erik Andersson. Månne han bli den första som tar hem SM-guld i både mormyska och pimpel samma år?

Så gick det i övriga klasser i mormyska-SM.

Efter några år med krånglande rygg visade Jörgen Storm att han åter är att räkna med i tävlingsaammanhang när han vann stortävlingen Karl Hedin cup i Ytterberg.

Läs om Jörgen Storms comeback i tävlingssammanhang här:


http://sveg.se/lyckad-premi%C3%A4r-av-ab-karl-hedin-pimpelcup
http://www.rapalaproguide.se/2017/03/resume/

Så har man åter landat i Sverige efter en tripp till NM i Norge. Som alltid en upplevelse utöver det vanliga i pimpellivet, även om den för oss svenskar inte blev vad vi hoppades på rent resultatmässigt denna gång.

Fredagens träningstävling på norra delen av Skumsjön blev lite som vi förutspådde. Små fläckar, framförallt vid inloppet i norra delen, som gav mest fisk. Jag och Thomas stannade lite dessförinnan, på samma område som vi fiskade NM för 6 år sedan. Vi hade fint fiske första timmen men sen avtog det dramatiskt. Detta samtidigt som fisken aldrig sinade vid inloppet. Vinnaren, Lars-Roar Benterud, hann göra endast 5 hål tätt tillsammans på hela tävlingen. Tvåan, vår egen Jesper Dyberg, hade en liknande upplevelse inom samma område. I stort sett alla högre vikter kom därifrån, så jag och Thomas hamnade precis utanför prisplats.

Resultat träningstävling

Inför lördagens NM-tävling gjorde vi i herrlaget en reseach var man brukade få fisken på tävlingsområdet. Vi uppskattade, utifrån en del inspel från flera svenska pimpelprofiler, vinnarvikten till 5 kg och utmejslade efter många tankar 2 startplatser. Och när vi så gick till det ena alternativet, till söder, anslöt även två av dagens förhandsfavoriter, Thomas Ödegård och Tonje Hauger, till oss. Att vi befann oss på en för Norge utpekad hotspot var med andra ord tydligt. Det kändes mycket bra…

…MEN…

Den här dagen fanns det inte fisk i detta område. Efter en timme av frenetiskt letande hade jag 8 fiskar modell mindre, Thomas hade 7, Berga nån färre och Ödegård nått liknande. Samtidigt kom de första rapporterna om att Crister Fossen startat strax norr om starten tillsammans med Kjersti Solli och samtliga 9 damjuniorer. ”Han sitter fortfarande i sitt starthål” meddelade kapten Jesper Dyberg samtidigt som folk sågs strömma dit.

Om vi hade en utmaning på förhand var det alltså total uppförsbacke redan 1 timme in på tävlingen.

Vi rekade vilka områden på det relativt begränsade tävlingsområdet som ännu var ofiskat tillsammans med Jesper innan vi beslöt oss att borra oss norrut på sjön. Ödegård drog sig slutligen norröver på den andra sidan sjön och hittade så småningom en fläck mot utloppet som gav honom det som behövdes, 4,5 kg, för att bärga silvermedaljen. Vi fick förvisso en del ströfisk, med känslan av att vi fiskade bra men med avsaknad av hål med rätt antal. En finnsenior som löpt in mot Fossen efter en dryg timme räddade en finsk ind medalj på 3 kilo medan jag slutade 4:a på 2,2 kg och Thomas 5:a på 2,1 kg. Totalt akterseglade mot Fossen som vann på 5,8 kg, liksom flera andra som satt i samma område.

I en överlag mörk svensk laginsats gjorde dock Anna Matsson i damjunior det riktigt bra med sin andraplats på 2,6 kg, liksom herrjunioren Daniel Bergman som knep ett brons på 2,3 kg.

Hur känns det då såhär i efterhand? Inte så farligt faktiskt. Vi i herrlaget valde ett ställe som även norrmännen på förhand trodde mycket på och vi blev rätt ensamma, men den här dagen var inte fisken på platsen. Och då går det inte att göra så mycket. Speciellt inte då det är utpräglat fläckfiske på sjön, och tävlingsområdet är begränsat. Dessutom så förvaltade Fossen sitt fiske väldigt väl den här dagen, så det är bara att lyfta på hatten till en bra prestation både till honom och hela det norska laget.

Känns ändå som att vårformen är kommen och SM hägrar ju om två veckor så jag får hoppas på bättre utdelning då. Och pratar vi NM så har Sverige hemmaplan nästa år. Då ska vi visa bättre takter!

Martin
 
Resultat NM

Morgonstund har guld i mund lyder ju devisen, och idag skulle den verkligen också besannas. Revelj 02:30, på med kaffebryggaren som är färdigladdad och ta ut mackorna ur kylen. Halvtimmen senare rullar bilen ännu en gång denna säsong norrut på torra fina vägar helt utan annan trafik. Under tiden som dagens game-plan smids i huvudet läses Jo Nesbös ”Polis” upp för mig i högtalarsystemet. Väl framme nästan vid halv niosnåret äter jag en andra frukost och hälsar på alla goda vänner som är där.

Klockan tio visslar Markku Kalliokoski igång dagen femtimmars-tävling. På väg ut i rutan kikade jag runt lite och såg att de flesta gick till vänster. Fick genast en flash-back från Thomas Leijons kåserier från diverse tävlingar; ”…ska man gå till höger eller vänster…?”. Själv gick jag upp till det högra övre hörnet av rutan, som jag fick ha alldeles för mig själv. Fyra hål borrades så det bildades en liten kvadrat i mitt hörn och jag slog i en klocka, av Andreas Wetterhalls spupermäsk uppblandat med Russel Hopkins fina jokers, i varje hål. Därefter tog jag en promenad längs långsidan och borrade två nya hål strax bortom halva plan. Samma visa där, ner med en klocka i varje samt ytterligare en med bara jokers i varje.

Tillbaka till de första hålen och fisk direkt innan djupet ens var lodat. Efter 10-15 mört i första hålet avstannade nappen. En halv deciliter mäsk fick sjunka ner från ytan, själv bytte jag till ett av de resterande tre hålen. Efter att ha fiskat i fjärde hålet gick jag till mina andra två hål och upprepade processen. Jag anammade den östeuropeiska stilen med hårt mäskande och bara fiskande på ätande fisk, inget nötande i hålen. På detta sätt fortsatte jag hela tävlingen. Jag hörde att de flesta andra tyckte det var trögt och att de inte fisk igång mörten, men för egen del var det bra fart i alla hål hela tiden. Mest mört, några abborrar, några småbraxnar och några hyggliga björknor gav till slut 7680 gram och årets första vinst. Ett bra genrep inför SM som avgörs nästa hel. Hoppas det går lika bra då!

Att få möjligheten att representera sitt land i pimpel är få förunnat. Och alla som någon gång lyckats att ta sig till NM vet att det är en minst sagt trasslig och farofylld väg, som kräver framgångar i DM och SM, innan man till sist står där.

Idag anländer det svenska landslaget till Gjövik och Norge. På förhand har vi givetvis förhoppningar om att göra bra resultat, även om vi har stor respekt för våra motståndare. Att ha hemmaplan i ett nordiskt mästerskap har mer än en gång visat sig vara avgörande. Norge är med andra ord förhandsfavoriter.

För min del är det mitt tredje NM sedan 2011. Och på sätt och vis sluts cirkeln för min del, i och med att det även den gången var omkring Gjövik som tävlingar avgjordes. Den gången avgick jag, Min far Per-Åke och Thomas RM Larsson med den prestigefyllda lagsegern i herrklassen efter en hård kamp med inte minst norrmännen. Vi räknar med minst lika starkt motstånd denna gång från våra norska vänner, och sedan tidigare vet vi ju vad finnarna är kompetenta till.

Varken träningsvattnet eller tävlingsvattnet är offentliggjorda ännu, vilket inte gör saken lättare då man inte har möjligheten att studera kartor, tidigare resultat osv. Men, det är givetvis lika för alla.

Att Mikael och Lotta Engvall (alias Super-Lotta) inte är med i landslagstruppen i år är givetvis en märklig situation. Mikael som agerat som lagkapten och stöd på ett sällan skådat sätt och Lotta som fullständigt dominerat NM under de senaste åren och som flera gånger burit det svenska landslagets resultat på sina axlar. Det gäller alltså för oss andra, som varit med några gånger i dessa sammanhang, att kliva fram och ta vårt ansvar. Och gällande lagkaptenrollen är Jesper Dyberg är mycket kompetent ersättare!

Redan nu vet vi att det kommer bli en kamp av sällan skådat slag därute. NM liknar inte något annat i tävlingsväg då det i första hand är nationstävlingen man kämpar för. Varenda abborre är livsviktig! Och jag är säker på att alla i det svenska laget kommer ge allt som står i vår makt för att ta hem nationsguldet till Sverige.

Så håll alla tummar ni har. Nu kör vi!
Martin Södergårds

Arvid Einarsson är antagligen en av Sveriges mest intresserade tävlingspimplare. Nu har han varit med i några år och det har visat sig  ge resultat. I år han Arvid gått fram som en ångvält i juniorklassen på de tävlingar han har ställt upp i, och förhoppningen är att formen håller i sig över SM, DM och påsk.

Hur känns säsongen såhär långt?
Detta är mitt bästa år hittills!! Jag har utvecklats mycket. Fått högre vikter än nånsin.Bättre fysik o bättre taktik. Bättre på att dölja när jag får fisk.

Vad är roligast med tävlingspimpel?
Halva nöjet är att få fiska o halva är att vinna.Det som är mest spännande är när man ska väga påsen,och den här säsongen har påsarna innehållit ganska mycket fisk!!Just nu har jag sportlov o det tillbringar jag så klart på isen varenda dag,viktigt med mycket träning för att ta hem tävlingarna.Ser fram emot påsktävlingarna nu då jag får träffa alla mina pimpelvänner.Hoppas nu på att jag har fortsatt flyt hela säsongen.

Vilka tävlingar ser du mest fram emot?
De tävlingar som jag ser mest fram emot är på Vikfjärden på Skärtorsdagen Sporrsjön på långfredagen och Gåxsjön på påskafton.

Vad behöver du framförallt förbättra i ditt fiske de kommande åren?
Jag kan alltid förbättra mitt tålamod o tekniken att hitta fisk.

Igår, söndag, avgjordes Hälsinglands öppna DM på Kyrksjön i Ljusdal. Enligt uppgift var det en trevlig tillställning ackompanjerad av trevligt och soligt väder. Hela 30 hugade kombattanter hade hittat till slagfältet och längsta strået drog Mats-Arne Axelsson, Sveg. Lars Jansson som knep andraplatsen tog nu ledningen i cupen före Folke Andersson på andra och Mats-Arne skuggandes en bit efter på tredje plats. Fullständiga resultat finner du här.
 

I morgon är det dags för den 9:e deltävlingen i PSC och tillika Falumästerskapet.

Dessutom kommer en gammal bekanting in i bilden. "Head to Head" som infördes för några säsongen har sedan SM i Norsjö vart i Martins ch min ägo. Ifjol tävlade jag och Martin väldigt sparsamt på samma tävlingar och därför har den fått ligga i vila.
Men nu är den alltså tillbaka.

Så skriv här under eller på facebook om ni vill vara med och utmana.
Daniel Eriksson och Thomas Larsson samt Jonas Gustafsson och Dan Esbjörs är redan självskrivna.
Säg till om ni vill vara med!

/Erik

Arbetet med pimpelboken fortsätter. Ett inslag som vi redan nu vill delge er i artikelform är Malexanders ffiskeprofessor Henry Hermanssons kunskaper om fiske efter Norsabborre. Ett detaljerat och lärorikt inslag för den vetgirige!

Urdrag ur Henrys artikel:
Mina första norsabborrar fick jag som 12-åring 1968 på Sommen. Jag var ute med min farbror Sjunne. På den tiden borrades det cirka 5-10 hål i isen och sedan satt vi hela dagen och väntade. Jag var utrustad med ett pimpelspö, modell trä, 0,35 mm lina och en Olles SM-pirk 30 mm. På kroken satt ett gammalt fisköga. Det tog cirka 2 min för pirken att komma ner till 20 m djup. Vilket skulle visa sig vara en lyckträff. Abborrarna fanns pelagiskt och högg när pirken var på väg nedåt. 5 stycken norsabborrar runt 500 gr styck blev min fångst denna dag och lyckan var total. På isen låg en utspottad fisk från en av abborrarna och Sjunne upplyste mig om att det var en nors. "Ta inte i den för den luktar gurka", sa han när jag tittade närmare på denna oansenliga fisk.

Nu 40 år senare har pimpelfisket från is och båt utvecklats och är helt annorlunda...

Läs hela artiklen här:

I helgen avgjordes deltävling 7 och 8 i PSC 2017. Många fiskare från Sveriges norra delar tog chansen att delta i Storfiskarnappet utanför Långviksmon och Urviksnappet utanför Skellefteå.

På Storfiskarnappet rönte hemmafiskarna stora framgångar bland 85 startande. Förra årets segrare, Kjell Moberg, tog en ny skalp i herrklassen med dagens högsta vikt 8,8 kg, och inkasserade därmed även PSC-poäng. Samuel Ekman vann juniorklassen och Margith Hällström damklassen. I veteranklassen tog meriterade Y-krokenfiskaren Urban Melander hem segern.

I Skellefteå, Urviksnappet, deltog 150 tävlande och här drog Tony Enbuske, SFK Tornedalen, det längsta strået. Med det går han in på tredjeplats i PSC totalställning. Skellefteås Josefin Andersson vann sin klass i konkurrens av hela 14 juniorer.I dam vann hemmafiskaren Maj-Lis Öhgren i konkurrens med 38 andra damer! I norr vet man verkligen hur man får ut såväl herrar, damer som juniorer på isarna. Vad är hemligheten måntro?

Läs summering från Storfiskarnappet här:
http://pimpelfoppa.blogspot.se/2017/03/summering-fran-helgens-tavlingar.html

Läs resultuat från Urviksnappet här:
http://ssfk.net/2017-2/
 

Under den gångna helgen drabbade 20 av mormyskafiskare samman på sjön Sillen utanför Vagnhärad för att göra upp om de sex platserna till nästa år VM i isfiske. Per och Gunilla Lundgren är de som dragit i arrangemanget och tillsammans med en handfull andra ordnat fram en sjö som visade sig bjuda på både normalt svenskt mormyskafiske och ett fiske som lätt skulle kunna mäta sig med vilket VM som helst.
 
Tävlingarna startade tidigt på lördagen med registrering, regelgenomgång och därefter betes- och skryllkontroll. Därefter stegade nitton fiskesugna herrar och en dam ut på isen för att ta position runt den första av de fyra 175 gånger 75 meters rutorna. Givetvis blev det lottdragning i ena hörnet där Marino Sanvincenti både bildligt och bokstavligt drog det längsta strået. Tävlingen startade och, som vanligt, startade ett frenetiskt borrande, springande och mäskande innan lugnet tillfälligt lade sig över isen när samtliga deltagare hade fått ner sina mormyskor i vattnet. Några deltagare hade tagit till sig den teknik och taktik som används i de östeuropeiska länderna med korta sejourer i varje hål om det inte nappar och mycket jagande efter ätande fisk. Andra fiskade mer traditionellt nordiskt med gnetande i hålen och få förflyttningar. Det skulle visa sig att båda taktikerna var gångbara denna helg. Mest av alla den första deltävlingen sprang dock junioren Johan Kindlundh, vilket gav honom 2,1 kilo fisk och en andraplats endast slagen av landslagsveteranen Arto Jumisko med nästan 2,8 kg. Bronspengen i ruta ett tog Andreas Wetterhall hand om med 1,7 kg.
 
Efter välbehövlig och riktigt god ärtsoppa var det dags för deltävling två. Proceduren med hörnlottning upprepades med samma resultat som tidigare. Denna ruta skulle visa sig vara betydligt mer fiskrik vilket även visade sig med att det blev betydligt mindre jagande efter fisken. Många hade fina påsar vid invägningen och bäst var Jimmi Bornström med 4,2 kg som distanserade närmaste konkurrent med 6 hg. Rolf Wahlberg fiskade till sig en andraplats med drygt 3,6 kg och trea med knappt 3,6 kg blev Pilo Lindstrand.
 
Om lördagen var mild med lite sol och ingen vind bjöd söndagen på både rejäl vind och definitiv frånvaro från sol då det mitt under dagen kom in lite yrande snö. Som brukligt när det gäller fiske startade dagen tidigt med kontroll och lottning av hörnplatser. Vid det här laget förstår ni säkert redan att Marino vann sin tredje hörnlottning för helgen till motståndarnas skämtsamma förtret. När startsignalen ljöd 9:00 ackompanjerades dess efterklang av borrarnas fräsande i isen. Fisket denna morgon skulle visa sig vara riktigt trögt och svårt. Ingen sade sig få någon fart på fisken så de som orkade jagade runt ordentligt på isen med borr, spö och skrylla i högsta hugg. Junioren Johan K och hans namne Axelsson var nog de två som återigen jagade allra mest. För Johan A skulle det visa sig vara en vinnande strategi. Johan fiskade hem en förstaplats som ende fiskare med mer än ett kilo i påsen. Tvåa med nästan 9 hg blev Andreas W och trea Jimmi B, 7 hg. Jimmi kunde nu slappna av inför sista rutan då han med platssiffrorna 5+1+3=9 i princip var klar för 2018-års landslag. Johan K då? Jo den unge, energiske, uppfinningsrike framtidshoppet för svenskt mormyskafiske skrapade tyvärr endast ihop 265 gram och en 14:e plats.
 
En smaskig utelunch med grillad tjockkorv och mos, som gjorde susen i hungriga magar, gav tillbaka livsgnistan och orken inför sista rutan i årets landslagskval hos de tappar tjugo. Klockan 13:30 hade undertecknad vunnit sin fjärde av fyra hörnlottningar för helgen och startsignalen blåstes. De som deltagit i lottningarna under helgen skakade på sina huvuden och föreslog inköp av en Trisslott på vägen hem. Denna gång skulle det visa sig att just detta hörn skulle bli avgörande. Fisket var om möjligt ännu trögare och endast tre fiskare var över 8 hg. Omöjlige Arto J med 867 gram, Fenomenet Johan A med 822 gram och Marino S med 812 g var de som knep pallplatserna i sista rutan. Sistnämnde lyckades dra några större bonusfiskar i hålen i hörnet som gjorde helgen till ett stort solsken för västkustbon.
 
Innan landslagstruppen presenteras vill jag tacka evenemangsgeneralen Per Lundgren, de mycket duktiga domarna, markägarna som upplät sitt vatten för kvalet samt stugföreningen för förplägnaden under helgen.

2018-års landslag från vänster: Arto Jumisko (Södertälje SFK), Jimmi Bornström (Mälardalens TF), Andreas Wetterhall (Enskede SFK), Marino Sanvincenti (Alingsås SFF), Johan Axelsson (Trosa AFK) och Peter Eriksson (Torshälla SFK).

Jobbarperiod i Norge igen men helgen fri. Så vad gör man, jo man hoppar in i bilen och bränner iväg till Biri och Norgesmesterskapen som går på Mjøsa i år. Väl framme till Biri travbana på lördag e.m. för att kolla in lite resultat från lagtävlingen och kanske få något tips på fiskeplats m.m. Resultaten visar mycket trögt fiske med många nollor i listan. Bästa lag hade drygt 3 kg på tre man över tre timmar! Så nu är goda råd dyra. Lyckades få fram ett tips på en bra fiskesträcka av en gammal funktionär så nu var planen klar!


Söndag och dags för utgång. Jag lät den stora hopen av fiskare dra iväg för min tilltänkta fiskeplats var relativt nära starten. Börjar gå upp efter vänsterkanten och ser att det blir en lucka på ca 100 meter. Placerar mig lite strategiskt i början av luckan men inte för nära dom bakom så jag har en "egen sträcka" att fiska på. Starten går och jag börjar med tafs med tanke på gårdagens resultat. 10 meter djupt och sex små abborrar i första hålet. Två till i nästa hål varav en lite bättre. Ser att närmsta gubbe framför mig får ett par fina norsabborrar. Byter till trekrok i nästa hål och får ett par små innan det suger till i spöt och upp kommer en abborre på drygt halvkilot följt av en till lika stor och ett gäng mellan ett och två hekto innan det blev smått igen. Har nu kanske tjugotalet fisk och känner mig ännu mer taggad efter en fin start men efter ett gäng bomhål och en igentäppt lucka så får jag gå tillbaka till mina gamla hål med tafsen innan någon annan gör det. Får ett gäng små abborrar men sen är det stopp och inser att fisket är nog riktigt trögt idag med. Försöker hitta fisk på relativt oborrade områden, får någon men bara efter tiometerslinjen. Sista halvtimmen går jag tillbaka till området jag fått min mesta fisk och testar mina gamla hål igen där flertalet fiskare också provat men förgäves. Så jag börjar borra mellan mina redan tillräckligt tätt borrade hål och lyckas gneta upp tre abborrar till i tre olika hål varav den största på halvkilot innan slutskottet går. Invägning och vågen stannar på 3190g (32st) som räcker till en fjärde plats som jag känner mig riktigt nöjd med. Grattis till Lucian Jurac som kan titulera sig som Norgemästare på sina 8 kilo.

Resultat

Vi ses på pimelisarna! Anders Rimmevik 

W-RYCKET  
Söndag den 26 Februari -  Skåvsjöholm
arrangör: Vaxholms SF

85st deltagare dök upp på Skåvsjöholm. En mycket svårfiskad havsvik. Vinnarvikter runt 2500g är inte ovanligt.
Även denna dag var svårfiskad snittvikt runt 1048gram, 11st över 2 kilo. 
Bäst av alla dag var Stefan Holmudd, FK Forellen. 4494 gram

Segrarna i klasserna denna dag:
ÄDV: Eine Nykänen, Enskede
DV: Kicki Torstensson, Stäkets SF
D: Caroline Nilsson, Täby PF
YDJ: Lenja Strodthoff, Jakobsbergs SFK
YHJ:  Simon Kerstell, Stäkets SF
ÄHJ: Marcus Sundin, Enskede SFK
H: Stefan Holmudd, FK Forellen
HV: Istvan Selese, Stäkets SF
ÄHV: Reijo Leskinen, Norrtälje SF

SM truppen 2018 från Stockholm är klar. Det finns att läsa på www.distriktetstockholm.se

/Distriktet Stockholm tackar alla deltagare o klubbar för enormt arbete och engagemang och dett har verkligen gjort att Stockholmspimpeln lyft sig under 2017.

Välkommen till SM 2018 i Stockholm
/Calle Andersson 
 

Cancerpimpeln på Lien är en tävling med gamla anor. Men i år var deltagarantalet som i fornstora dagar. 171 på start gjorde detta till en av landets största tävlingar för året. Till nästa år kommer vi hålla noga koll på när tävlingen skall genomföras, för nog är tävlingen högaktuell för PSC 2018.

Vann tävlingnen totalt gjorde en av FK Jokers mest lysande stjärnor, Stefan Holst, på 9,2 kg. Två Per "Chefen" Nilsson och trea FK Knallens kanon Andreas N Möller.

I Ähv vann pimpelsportprofilen Björn Borg.

För att ta del av samtliga resultat från tävlingen, se bif dokument.

Kan också hinta om att vi kommer släppa en mycket intressant artikel om fiske efter norsabborre inom de närmsta dagarna, som är tänkt att vara en del i boken om pimpelfiske. Bakom artikeln står Malexanders fiskeprofessor Henry Hermansson, enligt många Sveriges främsta på denna typ av fiske.