Efter många års kontroverser kring hur landslaget skall tas ut enades mormyskasverige tillslut kring en kompromiss. Två ordinarie landslagsfiskare och en reserv tas ut på ett separat landslagskval, tre ordinarie landslagsfiskare tas ut på samma års SM av de som i förväg annonserat att de ämnar delta i kvalet på SM. De som kvalar via SM gör det genom deltagande på de ordinarie SM-tävlingarna som är tre till antalet med två tretimmars tävlingar på lördagen och en fyratimmar tävling på söndagen.
 
Det separata kvalet gick av stapeln på Övre och Nedre Herten utanför Bollnäs helgen den 31 januari och 1 februari. Tävlingen avgjordes i fyra deltävlingar varav de tre bästa resultaten räknades. Arrangör för detta evenemang stod Trosa AFK med Johan Axelsson, Johan Kindlundh, Erik Karlsson och Percy Bristam. De två namnarna deltog även i själva kvalet medan de två senare agerade domare och kontrollanter under själva tävlingarna, vilket de gjorde med bravur. Från första början var tanken att tävlingarna skulle hållas på sjön Sillen i Gnesta kommun. Tyvärr ville inte vintern infinna sig söder om Dalarna i tid varpå hela tävlingen flyttades norröver.
 
Jag själv åkte med dottern Olivia hemifrån redan natten mellan torsdag och fredag för att anlända till Herten lagom till provfiskets öppnande klockan 11. Vi valde att endast testa fisket kring den tredje deltävlingens ruta, vilket så här i efterhand nog var ett dåligt beslut. Det var dock dottern som knäckte koden för hur fisket skulle bedrivas och hon verkligen skåpade ut farsan den första timmen. Efter avslutat testfiske reste vi söderut till Avesta där vi bodde hos min systerson med familj. Ett hiskeligt flängande fram och tillbaka blev det men inget utöver det vanliga för en sörlänning med en fetisch för isfiske…
 
Lördagens första deltävling var en seg och trögfiskad historia där endast tre lyckades med bedriften att hala upp mer än ett kilo fisk. Det var firma J. Axelsson och J. Kindlundh samt Bernt Forsblom som lyckades med den bedriften. Många var vi fiskare som efter en timmes fiskande faktiskt var fisklösa. Personligen jagade jag runt en hel del men lyckades bara lura upp en och annan liten abborre i alla de hål jag själv borrade samt andra hål som jag försökte vittja. En start med dubbel besvikelse kan man väl lugnt säga med en 14:e plats som resultat och den första förlusten på hörnkluns någonsin.
 
På deltävling två var det bättre fart på fisken men vinnarvikten som Fredrik Samuelsson lyckades pilla upp stannade trots allt bara på dryga två kilo. Hörnmästaren, undertecknad, var dock tillbaka och vann hörnet som sista halvtimmen genererade både mycket och stor mört. Jagandet efter fisk innan var halv om halvt fruktlöst då jag inte alls kom intill ordentligt där fisken fanns. Tyvärr var det lite för lite, lite för sent men en niondeplats på rutan lämnade i alla fall möjligheten till framskjuten placering om fiskegudarna var vänt inställda under söndagens avslutande två tävlingar.
 
Tillbaka till Avesta för middag och trevligt kvällsmys med dottern, systersonens två döttrar samt lite sömn. Avfärd i ottan gick strålande tills jag på bredställ gled genom rondellen vid Tönnebro. Vägen var glashal hela vägen till sjön så istället för en halvtimme tog det en timme. Inte alls bästa möjliga uppladdning då jag alltid vill vara på plats i god tid för att förbereda mig både med utrustning och mentalt. Planen för tredje rutan var dock solklar, vinna övre vänstra hörnet. Därefter mäska hårt i fyra hål, över till andra långsidan jäms med platsen där både jag och dottern langade upp mängder med mört på träningen. Väl tillbaka i hörnet igen så var där helt dött, men på långsidan blev jag sittandes i nära 45 minuter med en hel del abborre. Tillbaka i hörnet drog mörten igång direkt på nedsläpp. Två timmar med mörtfiske skulle väl säkra rutsegern tänkte jag men ack vad jag bedrog mig. Daniel Ahlgren, JanHenrik Branell och Challe Fast hade parkerat i nedre högra hörnet och blev där sittandes hela tävlingen. Samtliga tre jagade upp över tre kilo fisk där Daniel var i topp med nästan 3,7 kg. Mina 2,5 räckte dock till en fjärde plats. Mörkret drog in över mitt italienska sinne med påtaglig besvikelse, en etta var enligt mina beräkningar nödvändig för att ha en chans.
 
Som idrottsman skall man ju aldrig låta besvikelse och misslyckanden få fäste då det ju nästan aldrig är helt kört. Sista deltävlingen blev en trist tillställning för undertecknad som redan från början halvt om halvt givit upp. Ett felval av hörn gav i hand inte en enda fisk, däremot hörnet tvärsöver som Jan-Henrik Branell lämnade efter ett tag. Där fick jag tillslut igång lite mört men då hade tåget redan blåst förbi perrongen. Strax intill hade Thomas Axelsson parkerat och satt i stort sett hela tävlingen på samma ställe och hivade mört. Vinnarvikten blev 3,4 kg och med facit i hand hade faktiskt en etta för mig gjort att jag åtminstone hade klarat reservplatsen i laget. Som 47-åring fortsätter man uppenbarligen att lära sig saker om tävlingar, ge aldrig upp!
 
Vi gratulerar istället Jimmi ”Stålvajern” Bornström, som tagit sig till sitt femte VM på raken,  och Thomas ”Mr Sweden” Axelsson till de två ordinarie platserna samt Daniel ”Skaraborgarn” Ahlgren till reservplatsen.
 
/Marino Sanvincenti