Telefonen har gått varm och till slut står det klart att vi i Sveg och Ovansiljan kan erbjuda er en helhelg i pimplingens tecken till helgen!

Tävlingar från lördag till måndag, så ta chansen nu alla ni som ännu inte har kommit ut på några isar, det kommer bli en riktigt trevlig och utmanande helg!

Mer info om vilka vatten som är aktuella imorn här på pimpelsport.se!

OBS: Kom ihåg att vägarna är i sisådär skick just nu, så skippa tankarna på bussar den här gången!

/Martin

Ovansiljan bjöd idag in till öppet Km på Vassjön. En trevlig skogssjö med bra fiske lät det på förhand.
Tipset jag fått på förhand var att jag skulle försöka hitta ett ställe där jag kunde fiska ganska enskilt.

Så jag(Erik) gjorde som jag oftast brukar göra, jag gick längst bort och endast Jan Rönnbäck startade med mig.
Men den första 1,5 timmen var väldigt trög och jag hade kanske 1-1,5kg då innan jag bytte sida på den del vi var.

Då hade jag fiskat tafs nästan hela tiden då jag tyckte fisken var otroligt trög och kinkig.
Men efter jag bytt sida så satte jag mig mitt i smöret och fick nog 3-4kg i det hålet och plötsligt var man med i matchen i allra högsta grad.

Så med 1,5 timme kvar var läget helt annorlunda och både jag och Janne avslutade med att få fisk båda två.

Den största svårigheten var idag att bedöma hur fisket var för alla andra när jag och Janne satt lite avskilt och inte såg några andra.
Men värderingen om att fisken var kinkig idag stämde ypperligt och mina 8,2kg räckte till en tredje plats i herrklassen och även totalt.

Vann för dagen gjorde Per Gref på 10,1 kg och Sveriges meste pimpelfiskare Jesper Dyberg som alltid blandar sig i uppe i toppen var tvåa på 9,4kg.

Övriga klasser:
Herrveteran: Dan Esbjörs 6,7kg
Dam: Marie Magnusson 4,4kg.
Herrjunior: Marcus Persson 4kg
Damjunior: Matilda Jacobsson 1,7kg
Knatte: Timo Nyberg(?) 9hg.

Återigen imponerande med antalet juniorer då det var 8-10st med.

Sen får vi tacka Ovansiljan som bjöd med oss utomstående på deras km.
Resultat kommer senare.

/Erik

Vi fortsätter på den inslagna vägen. Såhär sammanfattade vår korrespondent Magnus Nydahl sin SM-tävling 2011.

Minus 17 grader visar termometern klockan 5.00 hemma i Nyköping på lördags morgonen. Normalt skulle man bara dra täcket över huvudet och somna om. När jag lämnade Umeå i slutet på december och flyttade till Nyköping så trodde jag att man skulle få fiska på snöfria isar och slippa temperaturer under minus 10 grader. Nu har jag också fått gjort det några gånger i vinter så jag ska inte egentligen inte klaga. Dessutom finns det vissa dagar när man skiter i kylan, och Pimpel-SM är en sådan dag.



För-SM i slutet på januari var ingen succé resultatmässigt för mig. Förhoppningarna inför tävlingen var att hitta något område lagom långt från starten som senare skulle fungera under de riktiga SM-tävlingarna. Efter att under fyra timmar ha provfiskat mig från Blåsudden, till Pallen, via Rönnskär, och ner till Tuna skog så lärde jag mig i alla fall en sak. Vart jag INTE skulle fiska på SM!

Frågan var ju bara vart man skulle fiska? Väntholmsviken och Stora Gunnaren tyckte jag var intressant utifrån två anledningar. För det första så skulle man hinna fram på 30 minuter, runt Gunnarn fanns några grundare områden och dessutom skulle nog solen ligga på från tidig morgon. Sagt och gjort Gunnarn fick det bli på SM.

Jag tog det till en början ganska lugnt vid utgången och min uppfattning var att många andra gjorde likadant. Förmodligen bidrog nog snön samt att det endast fanns ett skoterspår att gå på till detta. Efter 30 minuter hade jag inte riktigt hunnit fram till Gunnarn så jag startade på norra sidan där det var lite djupare. Första hålet slogs 25-30m från land och jag hann göra ett lockryck innan första fisken satt på. Efter första nappet så rullade det på hyfsat och alla runt omkring mig fick fisk. Jag fiskade i ca 30 min på norra sidan om Gunnarn tills det blev för sönderborrat. Fortsatte sedan igenom sundet ner på södra sidan av ön. Jag fiskade på ca 2-3,5m och det nappade riktigt bra. Storleken på fisken var inget att hurra över, men då det nappade bra var det bara att harva på. Till en början var jag orolig att det skulle bli mycket folk i området men det var ganska behagligt faktiskt. Visst var det 10-15 personer i närheten, men de flesta fick fisk och rörde sig inte allt för mycket. Ett par stycken fiskare gick dessutom längs med vassen in mot Väntholmsviken vilket lättade på trycket just bakom ön.

Fisket fortsatte att rulla på för mig, med en del bättre hål och några mindre bra. När det var knappt en timme kvar började jag röra mig inåt viken efter vassen. Fick fortfarande fisk men resultatet mängdmässigt per hål var kanske något sämre än på grundflaket bakom Gunnarn. Jag fiskade hela tävlingen med Kaj 57mm S/S och den behövdes för annars hade det nog gått för långsamt.

När det var fem minuter kvar packade jag ihop och började knalla tillbaka. Sista biten från båthamnen blev det ett par löpsteg för att hinna in i tid och väl i mål var det två min till godo. På vägen in till mål så funderade man hur långt vikten skulle räcka. Under tävlingen hade jag hört två funktionärer på skoter diskutera att fisket gick trögt. Detta ökade förhoppningarna om att kunna knipa en medalj. När jag efter en stunds vila i målfållan hällde över fisken i påsen så insåg jag att min vikt skulle räcka ganska långt. Under väntan på att få sålla fisken kom Antti i klubben fram och lovade att det skulle bli medalj, så nu började man på allvar tro det själv också. Framme vid invägningen så räckte påsen till en andra plats och det blev en kort ramsa på vägen upp för backen för att man inte lyckats skrapa ihop drygt 4 hg till.

Även om det kändes relativt säkert att det skulle bli medalj så fanns det ändå vissa farhågor att man skulle missa pallen. Fjärdeplatsen i Norsjö fanns där i bakhuvudet och gnagde, huvva...

Fan vad glad man blev när de äntligen ropade upp ens namn. Nu får man även fiska nästa års SM trots att man misslyckats med DM-serien. Tack Kaj för att du gör sådana jävligt bra pirkar. Att 57:an är grym på norsabborre har jag vetat länge men under de senaste tre åren har den även levererat småfisk för mig.

Det har redan sagts av flertalet redan, både under helgen och nu i efterhand på nätet. Grymt bra arrangemang av Stäket´s SF, FK Forellen och alla ni andra som hjälpt till. Jag hade roligt, och jag tror nog att många andra som fick mindre fisk än mig också hade det. Synd bara att inte fler fick vara med och uppleva det.

I år var det ca 530 stycken som var med och deltog på årets SM. Man skulle kunna tycka att ett SM på Mälaren med Görveln som tävlingsvatten borde locka alla pimpelfiskare till DM för att kvala vidare till SM. Tydligt kan inte ens ett SM mitt i Sverige så centralt som det kan bli, och dessutom på ett supervatten lyckas vända den nedåtgående trenden på DM-tävlingarna. När jag för första gången deltog som senior på ett DM i Västernorrland var vi mellan 60 och 70 deltagare. Detta kanske inte låter så mycket när man jämför med deltagarantal i mellersta Sverige. Men då ska man ha klart för sig att för två år sedan hade deltagarantalet mer än halverats i samma distrikt, (rätta mig om jag har fel). Jag skulle tro att alla klubbar lider av samma problem. Färre medlemmar vilket gör det svårare att arrangera DM. För de flesta av oss vill ju vara med och tävla. Det finns många åsikter i hur man ska lösa denna fråga. Det enda som är säkert är att något måste göras.

Det roliga med att åka på ett SM är att få träffa pimpelfiskare från andra delar av landet och ju färre vi blir desto viktigare är det att hålla ihop. Hoppas det kan bli en diskussion om den här frågan som kan mynna ut i något kreativ.

Skitfiske på er från en jävligt glad silvermedaljör!

Magnus Nydahl

Nyköping, 2011-02-21

Vi tar en liten tillbakablick till 2010 och SM på Tisjön.
Då skerv jag såhär.

Måndagkväll, täppt i näsan och sjukt trött. Det är vad som är kvar efter SM-helgen i Malung för min del. En helg där man mest fick glädjas för andra. Med facit i hand så är inte det helt fel heller. Jag kan inte minnas senast man vart berörd på en pimpeltävling. Men det gick inte att bli annat när man såg glädjescenerna vid invägningen där Hanse Rehnman står och jublar medans han kramar om sonen Mikael, mer känd som Baddarn. När han sedan går därifrån kan några tårar på Hanses kinder urskiljas och då förstår man ändå hur stort det är med SM för oss inbitna pimpelfiskare till trots att det för alla "Svenssons" är helt obegripligt och ointressant. Men vi "tokar" förstår och jämför det med vilket Sm-guld som helst.



Men hela dramat började inte där. För min del som inte tävlade den här dagen så kan man säga att det hela började när jag 13:40 ringde till Martin för att höra läget. Då fick jag svaret att Martin hade runt 3kg, Larsson runt 4kg och Baddarn någonstans mellan 4-5kg. Jag ringde därefter till Perra (Per-Åke Södergårds, Martins pappa) och fick svaret av honom att det fanns mellan 3 och 4kg abborre i hans kunt. Jag meddelade Ankan (Martins mamma) hur läget var och vi trodde att det skulle sluta någonstans topp 20. Jag sa dock tilll Ankan att jag trodde Martins vikt var närmare 4kg. Något jag lärt mig då han alltid brukar underdriva sin vikt. Lägg det på minnet;)
Vi trodde vinnarvikten skulle bli runt 6-7kg. Det verkade ju ändå som det nappat skapligt när de rapporter man fått är över 3kg.



Vi stod där och väntade och såg fler och fler dyka upp bakom träden som skymde vår sikt. Allihop kunde vara Martin tänkte vi, och vi såg ingen Perra heller. Så det var spännande. Men när det var cirkus kvarten kvar utav ingångstiden dök perra upp och meddelde sin ledarvikt på 3,8kg. Då började vi ana hur det här kunde sluta. Vi hoppades mer och mer på att Martin skulle hinna in i tid. Jag förstod också att Baddarn låg ritkgt bra till idag. Det Var det fler som förstod. Då Larsson gång på gång fick rapporter från målfållan och tillsammans med Baddarn spurtade han mot medalj.



I målfållan stod även Baddarns far Hanse och jobbade på grabbarna som var där på isen frenetiskt tågande mot honom och målfållan. Kanske förstod han redan då vart det hela skulle leda.



När jag anlände ner till målfållan så var alla där. Vissa nöjda och vissa missnöjda. De som utmärkte sig mest ur mängden var far och son Rehnman. Som stod mitt i den grupp utmattade pimpelfiskare. När Hanse sedan lämnar målområdet syns tårarna på hans kinder och det sägs vara hans livs bästa dag. (Är ej bekräftat eller dementerat)
Jag tror dock det är ett av pimpelsportens mest känslofyllda stunder.



Baddarn vägde in 4,8kg, Larsson 4,6kg och Martin 3,9kg. Där var och de tre högsta vikterna och Perra hade den fjärde högsta vikten på 3,8kg. Därmed slagen av grabben sin med dryga hektot och snuvad på bronset.
Medans Hanse var lycklig av sonens bedrift så är jag ganska säker på att Perra inte var lika glad över att Martin hade snuvat sin egen far på en SM-medalj. Där insåg jag att de rapporter jag fick från sjön mellan 13:40 och 13:45 sammanfattade årets individuella SM i pimpel.



På söndagen väntade lagtävlingen och det var dags för mig själv att stiga in i handlingen. En handling jag inte anser mig själv påverka så mycket. I bästa fall så var vårt lag statister. Vi gjorde dock en bra satsning och fullföljde vår taktik. Dock lyckades det inte denna dag.



Istället får jag gratulera de lag som lyckade bättre. Närmast tänker jag på Herrveteranlaget från Woxnadalens SFK som tog guldet i deras klass. Ett gäng "gubbar" som man är uppvuxen med på isarna. Laget bestod utav Gunnar Nordlund, Kjell Nordlund, Per-Anders Nyberg och Lasse Elvinsson. Ett lag som utstrålade ungdomlig lycka denna dag.

Får även gratulera ett splittrat Flugan-lag som tog hem rubbet med 3 inplockade reserver då det inkvalade laget stod på studenternas och såg Bollnäs bli slagen av Hammarby i bandy. Är rätt säker på att de ångrar sig ett tag framöver.

Även far Rehnman fick en medalj på sm, där hans lag från falubyggden tog silver i herrveteranklassen.



Tack alla för en trevlig helg och Skinnkroken för ett bra arrangemang.
Men det som jag kommer minnas mest är nog ändå hur stolt en far kan vara över sin son.

Resultat, seniorklassen, Lördag
1 Mikael "Baddarn" Rehnman, Öbacka SFK, Västernorrland, 4810 gr.
2 Thomas Larsson, Svegs SFK, Jämtland, 4608 gr.
3 Martin Södergårds, PK Nordic, Västerbotten, 3950 gr.


/Erik