Pimpel SM 2013 ~ Drömmen som gick i uppfyllelse!

2012 var inte en av mina bästa säsonger. Jag krigade för varenda placering och när jag lyckades knipa en plats till SM 2013 var jag mycket nöjd.

Rek

Mina förberedelser började redan i juli. Jag var uppe och semestrade i Värmland och passade på att låna en båt endast ett stenkast från SM vattnet. Jag spenderade två dagar i båten med ett ganska bra abborrefiske. Många 2-3 hektosar som jag rensade och undersökte maginnehållet på mycket noga.

Helgen efter det så kallade För-SM tog jag bilen upp från Växjö och fiskade två dagar från tidig morgon till sen kväll. Det var verkligen bedrövligt dåligt fiske just då. Fjärdarna kändes bakis från tävlingarna helgen innan och jag tror jag hade max 2 kg fisk på dessa dagar. Visserligen fanns det smått lite överallt nära land men jag ville hitta stråken som norsabborren höll till på. Det var en hel del lokala pimplare ute som avslöjade var fisken brukar vara även om inte de heller fick något speciellt den här helgen.

Mina rankade tänkbara platser att starta SM på var efter två dagars rek:

Grumsfjärden:

1. Sandåkersviken. Den grunda norra viken. Fisktomt längs vassarna men smått och en och annan 70 grammare mitt i. Borde bli mer fisk här inne på tre veckor. Lite för nära dock. Knappt 5 km.

2. Grunden mellan land och stora ön ca 1.5 km från starten. Hittade en 4 meters topp som jag hade några jättenapp på. Skulle dock aldrig hålla mer än knappt halva tävlingstiden.

Borgviksfjärden:

1. Vassen i svartsundet. Djupt precis intill och bra med smått och även några hål med 50 grammare. Borde stryka bättre fisk utanför.

2. Grundet mellan sundet och ön. Fisk i nästan varje hål. Tyvärr bara smått.

3. Pinnen utanför ön. En ortsbo satt länge här på kanten mot 10 meter och väntade in grov fisk. Mycket smått innanför pinnen.

4. Kanten utanför kyrkan. Hittade ett gammalt hål med en blodpöl och uppspottade nors kring. Ca 10 meter djupt.

5. 5.8 grundet. Skvallrade om slakt. Blod runt flera hål.

Dagen D

Jag äntrade isen i lördags med ett stort självförtroende och en bra känsla i kroppen. Säsongen hittills hade varit magisk. 12 tävlingar. 6 segrar, 2 andra, 3 tredje, 1 femte och en sämre.

Kommun-, Disktrikt,-, Smålandsmästare samt ett sjörekord så långt. Men SM är nåt helt annat. Nästan 600 som ska slåss och gå ut med kaxig attityd brukar straffa sig. Men jag var taggad till tusen och i skryllan låg alla spö nykelade och glödde!

Jag tog kväll 21:20 dagen innan och var uppe tidigt och vräkte i mig 1 paket bacon, 6 ägg och en 2:a grädde.

Taktiken blev att ta sig till Borgviksfjärden och hoppas att bli ensam på något av mina rekade ställen. Redan innan start förstod jag dock att den konditionsstarka delen av Competition hade samma planer.

Eftersom jag kände till att även de varit på rek misstänkte jag starkt att de hittat ungefär samma platser som jag. Inte jättebra med tanke på att de tar sig dit och hem på en bråkdel av tiden som jag kommer att behöva. Att de även är jäkla bra på att fiska fick mig att fundera och hoppas på första vassen i svartsundet istället. Antagligen springer de förbi den och ut på själva fjärden.

Även den planen fick grus i maskineriet på vägen ut. Ett par bekanta från Skåne berättade att de tänkte gå över passagen och börja i sundet.

Skulle vassen hålla för mig var kravet att bli själv och göra en egen linje nära land som kanske kunde ge ett bra gammelhålsfiske på slutet. Att springa om varandra på ett sånt ställe är helt värdelöst...

En ny taktik började ta form med en halvkilometer kvar till passagen mellan fjärdarna. När jag vände mig om upptäckte jag att allt folk bakom stannat redan. Skottet hade smällt och jag placerade mig sist i ledet och höll tummarna för att alla framför skulle försvinna in bland vasstråna.

Det gjorde de och jag stod själv kvar med en kilometerlång vik bakom mig. Inte en konkurrent så långt jag kunde se.

Blev lite besviken på första hålet när det var så grunt intill vassen. Jag hade hoppats på att det var 1,5-2 meter precis vid land liknande vassen på andra sidan passagen. Här var det bara halvmetern och naturligtvis inte ett napp.

Fan också sa jag högt. Din lata idiot som ändrar på en förutbestämd plan. Nu kommer det bli fiasko big time av detta...

Efter 7-8 hål hade jag kommit 150 meter hemåt och mötte på en liten vassudde. Utanför den på 3 meter fick jag första fisken för dagen. En 7 grammare. Perfekt tänkte jag ironiskt: Nu har jag öga att agna med i alla fall...

Nästa hål blev bättre. Fick bra fart på småttingarna genom att hissa lite och locka på dem med hög frekvens. Hade därefter flera hål med 20-30 fisk i varje. Var tionde kunde vara en 20-30 grammare och vissa hål började med 4-5 såna.

Fick ett snabbt besök av en tävlande utifrån som drog lite i ett par hål men som antagligen ansåg att fisken var i minsta laget. Han försvann ut genom skoterspåret efter bara en liten stund.

Efter knappt halva tiden gjorde jag en bedömning att mitt fiske skulle hamna runt 5 kilo om det fortsatte i samma stil. Det skulle inte räcka såklart men kämpar man med tusenbröderna blir man inte sällan belönad med några bonusfiskar.

Börja vandra och leta bättre fiske kändes mycket osäkert och jag bestämde mig för att köra hela racet ut på mitt ställe.

Strax efter 12 hade jag hittat en fin linje på 3,5 meters kanten. Det nappade på bra och jag inbillade mig att snittet på fisken ökade ju mer jag hissade.

Jag tvingade upp dem minst halvmetern och fisk bra snurr på fisket. Plötsligt mitt i ett bra hål nöp det i en 150 grammare. Släpper ner igen men det är dött. Kör ner till botten igen och testar utan resultat. Vevar upp en meter och där står det ett välkommet stim och väntar!

På ett par minuter har det räntat på med 1,5 kg extra.

Fina abborrar mellan 50-200 gram som ligger ovanpå 10 grammarna i skryllan.

Uppskattar att jag har runt 4 kg fisk nu.

Följande timme känner jag inga större fiskar och de små börjar nappa sämre och sämre. Bomhålen börjar ta överhanden och nu är jag glad om jag får 5 små i något hål. Detta är sämsta perioden av tävlingen.

I efterhand förstår jag att förmodlingen var det fler stim med norsabborre på väg in och de splittrade säkert stimmen med småfisk som jag hade så bra pli på första delen av tävlingen.

Runt kl. 13 borrade jag ett hål ytterligare lite längre ut och lyckades träffa en sten på botten. Vevade upp ett par dec extra och hade omgående ett fint lyftnapp. Några minuter senare hade jag ytterligare 1,5 kg i skryllan. Det kändes som över 6 kg nu och pulsen steg. Fan alltså, kan jag få ett eller två hål till så finns chansen. Förhansnacket har ju handlat om att 7-8 kg kan räcka.

Nu gäller det bara att hålla nerverna kalla. Först några bomhål men sedan smäller det igen. Tappar tyvärr av en 200 grammare som dödar hålet efter ca 1 kg. Grämer mig över den men det är egentligen första och enda bättre fisken jag tappar på hela dagen.

Vid det här laget har folket från Borgviksfjärden kommit tillbaka med hängande huvuden. De har knappt nånting med sig och jag tackar mig själv för taktikbytet jag gjorde på morgonen.

Sista halvtimmen blir stressig. Det känns som det har tryckt in mer fin fisk i viken och de små är nästan helt borta. Jag vill så gärna ha ett bra hål till men får bara ströfisk. Jag ser att Mats Simonson träffat rätt med ett hål och plockar säkert 2 kg på slutet. Jag slår utanför honom och tar en 150 och 3 mindre i mitt sista hål.

Äntligen i hamn i fållan går snacket att Storm leder på 6,7. Thomas tvåa strax bakom. Jäklar om det stämmer. Jag vet säkert att jag har över 7 kg i alla fall.

Eller har jag inte det?

Jag blir osäker fast lilla byttan i skryllan är full och det ska betyda närmare 8 kg.

Ska jag falla på målsnöret. Kommer det in någon eftersläntare med stor påse eller blir jag diskad för att en tiogrammare sprattlar.

Många tankar far genom skallen innan jag väger in 7994 g och kan ta ett långt djupt andetag.

En dröm om att någon gång stå överst på pallen på SM gick i uppfyllelse och jag är så otroligt glad och tacksam över detta.

/Fredric Ankarberg