Pimpla abborre på djupet

 Martin och Erik har frågat mig om jag kan skriva några rader om mina erfarenheter av och idéer kring fiske på lite djupare vatten. Genom åren har jag lagt ner många timmar på denna typ av fiske, med varierad framgång ska väl erkännas. Jag hoppas att åtminstone den som är ny inom pimpelfisket kan hitta några tips här som kan visa sig användbara.

 Det första man måste fråga sig är vad som är djupare vatten. Vissa fiskare kanske tycker att det redan är när det är över 2-3 meter. För andra kanske det är när det blir över 10 meter. För mig går gränsen någonstans när det börjar bli djupare än 5-6 meter.

Till att börja med så ska det poängteras att det i grunden inte är någon skillnad mellan att fiska grunt eller djupt. Det är samma reflexer som får abborren att hugga och fisken samlar sig ofta vid någon form av struktur oavsett djup. Nära land kanske det är en vassrugge, risvase eller en kant. På djupare vatten kan det vara en grynna, grop eller kant.

Om man väljer att fiska på djupare vatten så är det oftast inte småabborre man riktar in fisket mot utan mot den större abborren, som på de flesta håll i Sverige går att hitta just på djupare vatten. Det är oftast inte heller lönsamt att sitta och dra småabborre ute på djupet pga. att det då tar får lång tid att få upp varje fisk.

 Utrustning
Pirk
Vad gäller pirkar, både för trekroks- och tafsfiske, gäller grundregeln tyngre och större pirkar än vad som används för grundfiske. Tyngre för att komma ner fortare. Större för att locka mer i det sämre ljuset som råder djupare ner i vattnet.

Om det är storabborre du är ute efter kan det vara bra att hitta en pirk som du kan få att gå något så när rakt ner vid nersläpp (ingen pirk går rakt ner utan alla drar iväg lite grann) men som du kan få att skära ut och locka när du gör lockryck. Jagande storabborre triggas av en rörlig simmande pirk.

Om du ändå ska fiska mindre abborre på större djup kan en pirk med volframförtyngning vara lösningen. Dessa pirkar är tunga i förhållande till sin storlek. Dessutom får dessa pirkar tyngdpunkten placerad väldigt lågt vilket gör att de går förhållandevis rakt ner vid nersläpp. 

Lina
Liksom för pirken så gäller att det krävs kraftigare utrustning. En lina med grövre diameter än du använder inne på grundvatten är ett måste. En grövre lina är mindre töjbar vilket gör att du känner nappen bättre. Det blir dessutom mindre risk för knutar och öglor på linan då en tjockare lina inte trasslar lika enkelt. På mina pirkar på 55 mm och över fiskar jag med nylonlina med tjocklek 0,28mm, vilket vissa säkert tycker är linor för laxfiske o dylikt! Men jag garanterar att det fungerar alldeles utmärkt. En färgad lina kan vara fördelaktig för att se den på isen om du fiskar med traditionellt pimpelspö.

Alternativet till tjockare nylonlinor är flätlinor. Fördelen med den typen av linor är att de är stumma och starka i tunnare dimensioner. Problemet med dem är att de gärna trasslar sig och när det har hänt kan det dessutom vara svårt att få upp trasslet. Vissa flätlinor kan dessutom bli väldigt stela när det är minusgrader och blir nästintill omöjliga att hantera då.

På senare år har det kommit nya typer av flätlinor. Den jag då framför allt tänker på är Berkleys Nanofil (vet inte om produktplacering är tillåten här!) som är en flätlina som mer ska likna en nylonlina i hantering men ändå ha kvar flätlinans stumhet och styrka.

 Spö
Flera typer av spön kan vara aktuella vid denna typ av fiske. Vid de tävlingar jag deltagit i, på den numer klassiska tävlingsplatsen Björköfjärden i Sundsvall, där de stora vikterna oftast tas på djup över 6 meter, så kan man se flera typer av spön användas: traditionellt pimpelspö, varpspö och spö med haspelrulle. Alla dessa varianter har sina för- och nackdelar.

Traditionellt spö
Fördelar med ett traditionellt spö är känsligheten och att det är lättare att drilla stor fisk. Du utnyttjar ju fingertoppskänslan då. Nackdelarna är att det är svårt att smyga samt att man har problematiken med att linan fastnar i isen, i kläder eller annan utrustning. Det är också mer problematiskt vid förflyttning med ett traditionellt spö.

 Ett spö för djupare fiske ska ha en styvare och längre klinga. Styvare för att bättre känna nappen och för att kroka fisken effektivt. Längre för att större pirkar kräver ”längre lockryck” för att skära ut på rätt sätt. En klinga i kolfiber är att rekommendera då den är känsligare än klingor av annat material.

 Varpspö
Fördelarna med varpspöet är att det är lätt att smyga samt att du hela tiden har väldigt bra kontroll på linan, vilket gör det lätt att förflytta sig och slippa trassel. Nackdelar är att det är svårt att varpa upp stor fisk. Ytterligare en nackdel är priset på kvalitetsspön. De bästa spöna är tillverkade i kolfiber och blir därför väldigt dyra. Tyvärr är det också väldigt svårt att få tag i bra spön som håller måttet. Intresset för fiske med varpspö ökar varför man kan hoppas att utbudet blir bättre framöver.

 Viktigt för ett bra varpspö är att det är styvt och att det är så långt mellan ”pinnarna” som man klarar av utan att behöva varpa med hjälp av armbågarna. Det är bara handleder och underarmar som ska göra jobbet. Varpar man stor fisk med ett spö med för mjuka pinnar riskerar man att linan ”exploderar” från pinnarna med följd att man får ett trassel som tar lång tid att reda ut.

Haspelspö
Fördelarna med ett haspelspö är desamma som för varpspöet, det är lätt att smyga med och du har bra kontroll på linan både vid fiske och vid förflyttning. Dessutom kan det gå väldigt fort att veva upp fisken. Att drilla stor fisk med rätt inställd slirbroms är inte heller något problem.

Den stora nackdelen med dessa spön tycker jag är att de är okänsliga. Det är svårt att känna nappen utan du måste ha en nappindikator för att identifiera nappen, något åtminstone jag inte vill ha när jag fiskar trekrok. Sedan är de besvärliga att fiska med om djupet ändras mycket mellan hålen. Haspelrullar för pimpelfiske måste ha ett linclip på spolen där linan fästs efter att man mätt ut djupet. Linclipet används för att se till att pirken kommer ner på samma djup som du fiskade på innan du vevade upp. Om linclipet saknas eller inte används åker pirken ner på botten vid varje nedsläpp.

Taktik
Om man ska lyckas med det djupa fisket krävs vissa taktiska förändringar kontra om man fiskar grunt och nära land. Det djupare fisket bedrivs av förklarliga skäl ofta en bra bit ut från land.  Därför saknar man tydliga referenspunkter att gå efter.  Man letar mer i blindo. För att öka på chanserna att hitta fisk får man räkna med att man måste täcka mycket yta i sitt sökande. Det blir därför nödvändigt att hålla längre avstånd mellan hålen som man borrar.

I och med att man fiskar en bit ut från land så blir man också mer exponerad för de andra pimpelfiskarna. Att kunna smyga samtidigt som man ska dra fort kräver bra teknik. Men oftast räcker det inte med att bara kunna smyga bra. En fiskare som sitter stilla länge väcker också det uppmärksamhet. Andra pimplare kan då ana oråd och komma och störa dig. Ibland måste man därför byta hål trots att det fortfarande nappar! Det finns många pimplare som istället för att koncentrera sig på sitt eget fiske sitter och tittar på vad andra fiskare gör, särskilt då på SM och andra tävlingar med många deltagare! Har du letat reda på fisken själv så vill du inte att andra ska åka snålskjuts på ditt letande!

 

Teknik
En bra teknik blir viktigare desto djupare du fiskar. Vid fiske med traditionellt spö är det viktigt med bra linkontroll. Träna på att inte behöva lägga ifrån dig spöet på isen när du drar upp fisken. För att undvika trassel är det av stor betydelse att få bort linan från dig och hålet. Vid fiske med varpspö är det viktigt med hur du håller varpspöet för att kunna varpa snabbt och effektivt utan att det blir knyckigt. Håll mitt på spöet och inte som med vanligt pimpelspö längst bak på spöet.

Vid allt fiske är det viktigt att ha kontroll på djupförändringarna. Fisken står ofta i kanter eller gropar. Detta blir än viktigare då du fiskar långt från land då djupförändringarna är de enda ledtrådar du får om hur och var du ska leta vidare. Att kunna upptäcka en djupskillnad på en par decimeter kan vara a och o vid ett lyckat fiske, särskilt på sjöar med små djupförändringar. Vevar du upp mellan varje hål så kommer du inte kunna se dessa små djupförändringar.

Fiskar du med traditionellt spö gäller det att hitta en teknik för att kunna förflytta sig utan att veva upp linan. Oftast fungerar det utmärkt att ha spöet i handen och låta pirken släpa efter på isen. Om det däremot är skrovlig isyta kan man bli tvingad till andra metoder då kroken fastnar i isen när du drar den på isen.

 Fördelen med att fiska med varpspö eller haspelrulle är att du aldrig behöver hamna i den problematiken. Du har alltid all lina snyggt uppvarpad på spöet eller på haspelrullen.

En metod som kan vara väldigt effektiv i jakten på större abborre som jagar småfisk är att varpa upp pirken ibland, dvs. dra upp pirken flera meter och sedan låta den fladdra ner mot botten igen. Fiskjagande abborre följer småfiskstimmen som kan stå flera meter ovan botten, till och med ända uppe under isen.  Fiskar du enbart nere vid botten kommer du inte i kontakt med dem. Genom att varpa upp pirken kan du få någon abborre som står i frivattnet att följa med pirken ner till botten och sedan hugga. Att varpa upp pirken kan också vara lösningen när fisken är riktigt trög och inte vill ta. Ibland räcker det med att få fisken att röra sig (vilket blir följden om du lyfter pirken flera meter) för att få igång en napprush.

När du väl hittar på fisken så kan det vara en stor fördel att försöka lyfta stimmet, dvs. få det att följa med upp en bit i vattnet. Som jag ser det så är det två fördelar med detta. Dels blir det kortare väg att dra upp fisken vilket gör att det går lite snabbare mellan varje fisk. Sedan verkar det som att man får mer fisk i hålet om man lyckas få upp dem några meter. Varför vet jag inte säkert, men en förklaring kan vara att fler abborrar då ser att det är något i görningen och lockas dit för att se vad det är som händer.

 Slutligen så skulle jag vilja säga till dig att ha tålamod och inse att det ibland blir misslyckade tävlingar. Satsar man på det djupa fisket så är det mer chansartat än om du fiskar grunt. Men de gånger du träffar rätt har du chansen till en bra placering och kanske till och med en seger då och då. Att komma iland med en påse full med storabborre är en härlig känsla.

För den som vill läsa mer om abborrpimpling så rekommenderar jag att ni köper någon av Curt Lindhés böcker om abborrfiske. Böckerna är skrivna för 50-70 år sedan men är enligt mitt tycke mer informativa än all nyare litteratur på området. Abborrarna har inte ändrat vanor sedan dess varför det han skriver fortfarande är aktuellt. Böckerna går att hitta på till exempel Tradera.

 Det här är mina personliga tankar utifrån de erfarenheter jag har. Om du har ytterligare några bra tips eller tycker att något jag skrivit inte stämmer överens med det du observerat så kommentera det gärna här. Jag vill nämligen också lära mig mer. Man aldrig blir fullärd inom pimpelfiskets ädla konst.

 Daniel Eriksson, Svegs Sportfiskeklubb