VM mormyska i Ukraina

Som vanligt när det gäller fiske så är det uppstigning okristligt tidigt. 04:20 drar första larmet, som i vanlig ordning är Metallicas "One", igång. Några snabba mackor, sista kollen att allt är med, borsta tänderna och sedan iväg till Landvetter för första flygningen för dagen.
Så här på några tusen meters höjd med den uppstigande solen i fönstret på väg in för landning utanför huvudstaden börjar en plan för veckan att ta form. Som rookie i de här sammanhangen vet jag inte än hur upplägget brukar se ut. Jag är dock uppväxt i lagsport och vet mycket väl hur viktigt ett grundligt förarbete kring teknik, taktik, metod, material och kartläggning av motståndare är. Begivenheten till ära har jag inhandlat en ny analog (!!!) anteckningsbok som kommer gå under namnet "Tichonovs lilla svarta...". Alla som var med på 80-talet när Makarov, Larionov, Krutov, Fetisov och X fullständigt körde sönder alla andra lag i hockey världen vet vad jag pratar om...
Efter en kort 45 minuters flygning landar jag på Arlandas terminal 4. En smidig transport till terminal 5 senare möter jag upp resten av gänget. Det är Folke Andersson, Thomas Axelsson och Pär Eriksson alla från Tunabygdens SFK, Arto och Timo Jumisko representerande Södertälje SFK, Johan Axelsson från Trosa AFK och regerande svensk mästare samt etta i förra årets VM-kval, Peter Eriksson från Solstadsfiskarna och kapten för landslaget. Själv är är min hemmaklubb Alingsås SFF och i de officiella rullorna tränare för laget. Personligen ser jag mitt uppdrag mer som "industrispion" och springsjas.
På Arlanda satte Peter och jag oss ner för att gå igenom vår plan för träningsfisket. Det visade sig att hela programmet för VM ändrats, tävlingsfisket som skulle varit lördag-söndag blir nu istället fredag-lördag. Eftersom vi skall bussas ungefär 10 mil så kommer kanske fisketiderna förkortas på träningen. Vi vet dock inte om det blir på tävlingsvattnet träningen blir eller inte. För den skull har vi en masterplan samt en plan B. 
En timme och tjugo minuter efter avgång från Arlanda landar vi i Warzawa. En snabb macka och pilsner senare for vi vidare till Lviv i Ukraina. Efter 50 minuter landar vi på Chopin Airport i Lviv som visar sig vara en ödslig plats med mängder av uniformerade män och kvinnor. Bara att ta sig genom passkontrollen tar minst 5 minuter med skrutinerande av pass och tjugo frågor om anledningen till vistelsen i landet.
I ankomsthallen väntar vår skjuts, en Dodgebuss med en engelsktalande guide och en chaufför som bara pratar ukrainska. Den två timmar långa resan till Ternopil är allt annat än bekväm då vägarna i landet inte sett något underhåll sedan  nittonhundra-frös-ihjäl... Inte helt oväntat är allt vi ser längs vägen fyra nyanser av grått; hus, vädret, bilar, träd, till och med människorna.
Efter en minst sagt skumpig bilresa får vi äntligen checka in på hotellet och nu middag. Under middagen nås vi av mycket oroande nyheter, isen på reservsjön är också riktigt dålig och risken är överhängande att tävlingen tidigareläggs rejält. 
Under teamleadermötet efter middagen, som definitivt kändes mer som polsk riksdag, beslutades att tävlingen skall gå av stapeln redan imorgon. Om isen tillåter kommer alltså deltävling två att hållas på torsdag. Skulle isen inte vara tillräckligt säker för fiske dag två kommer onsdagens tävling ge slutresultatet. Alla funderingar kring taktik har blivit helt omkullkastade. Nu gäller det helt enkelt att alla gör sitt yttersta utan rejäla förberedelser!
/Marino