Tafsfiske del 2

Teknik
Fiske med tafsen kräver ett lugnare tempo och det går inte att stressa igenom massor av hål utan någon konkret plan. Man skall dock inte tro att det enbart är i gammelhål och på avfiskade ytor som tafsfisket passar. Det går utmärkt att bedriva ett sökande fiske med tafs lika väl som med trekroken.  

När man börjar med tafsfisket skall man lära sig en grundteknik. Ofta när man tar fram tafsen är det trögt och det nappar kanske några få i de hål man får fisk och många bomhål och det kan kännas väldigt slumpmässigt. Det blir enklare om man har ett rörelsemönster att falla tillbaka på så slipper man den variabeln. Min grundteknik går ut på att börja vid botten och sakta under skakning lyfta spötoppen 10cm, stanna till och fortsätta upp i två eller tre 10cm:er etapper till. Avslutar med att göra ett ordentligt ryck för att pirken skall skära ut åt sidan. Sedan börjar jag om med pirken på botten. Viktigt är att man fiskar sakta när pirken är nära botten och myskan ännu inte lämnat botten. Ibland vill fisken plocka betet från botten och dessutom rör det upp lite sediment och skapar ljud och vibrationer i vattnet. Effektivt är det i alla fall för att locka in fisk till hålet. Jag repetera lyftningar i etapper 2 -3ggr om jag inte känner någon fisk. Man behöver alltså inte sitta länge i hålen när man letar fisk. Abborren är en tacksam art på det sättet att väcker man nyfikenheten kommer den prova ta betet ganska snabbt.  

Den omvända tekniken att fiska uppifrån och nedåt är något jag använder mer och mer. Med fiske utan indikator ger den bättre kontroll på nappen och man kan även få upp tempot på nappfrekvensen om man inte går ner till botten varje gång. Börjar dock alltid med att lägga myska och pirk på botten och höjer sen snabbt till en nivå så myskan är 20cm ovan botten. Sänker under försiktiga skakningar hela vägen ner så myskan är på botten. Innan pirken är på botten men myskan är där brukar jag stanna till och skaka lite våldsammare varvat med att hålla helt still. Sedan gör man ett lockryck, här får man vara försiktig då abborren ofta kan ha tagit bete på botten utan att känt eller sett något. Sedan börjar man om uppifrån och gärna från högre nivå. Får jag fisk brukar alltid prova att släppa till en nivå strax ovan där jag fick nappet och hålla helt still tills pirken centrerat. Mycket gångbart vid vanligt pirkfiske också. 

En tredje teknik är att fiska i princip statiskt och då avser jag inte Björköfjärdsstatiskt när helt man utan rörelser väntar på napp, utan att man väljer en nivå, mestadels nära botten och kombinerar skakande, lockryck och inga rörelser. Givetvis kan man kombinera detta med att prova korta sänkningar eller höjningar samt att man fiskar av vattenpelaren uppåt genom att veva upp några varv och köra en ny omgång.  

Oavsett vilken teknik man tycker passa sig bäst så är det centrala att man minimerar rörelserna. Är man för häftig i rörelserna kommer fisken antingen tappa intresset eller så slår de på pirken istället. Då kanske man stressar igång ett par fiskar men enligt mig hade man kunnat fått betydligt fler om man lugnt väntat in fisken. Stressar man igång fisken är trekrok ett bättre alternativ.  

Beten
Framförallt är det maggot, pinkies och fjädermygglarver (bloodworms,blodisar) som man brukar använda. Väldigt viktigt att man är mån om kvalitén på betet vilken sort det än är. Bäst är fjädermygglarver med pinkies och maggot i fallande ordning. Själv fiskar jag mest med en kombo av pinkies och larver. Om jag letar lite mer aktivt efter fisken med tafs så kör jag gärna med maggot och blodisar. Då känns det som man hitta de lite mer huggvilliga och sedan byta till pinkies eller rent blodisbete för att gneta upp resterande. Desto mer stor fisk eller aggressiv fisk jag fiskar efter desto mer använder jag maggot. I Jämtland är det nästan enbart maggot blodis kombon jag använder. 

Pinkies, Maggots och fjädermygglarver. En bild på min normala beteskombo. Lyspinkie och 2 larver.

Färgen på bete kan ha betydelse ibland; exempelvis blå maggot har i många vatten fungerat mycket bra. Pinkies använder jag till 90 % lys eller bronserade(gulaktiga) men ibland fungerar röda. Viktigast är att man vågar prova runt lite eftersom ett annorlunda bete kan trigga hugg igång fisken igen. Väldigt vanligt att man får på en beteskombo och när det slutar byter man och får fisk, fisket slutar och man byter till ursprungskombon och fisken börjar åter nappa.

Man skall byta betet ofta även när det nappar bra. Nya fräscha beten verkar hålla igång fiskens intresse mer än den tid man sparar på att köra samma på alltför många. Detta gäller inte bara för blodisar som ofta går sönder efter ett par fiskar men i lika hög grad pinkies och maggot. Även fast de ser bra ut tappar de lukt och smak efter några fiskar.  Det kan vara värt att prova enbart blodisar ibland när fisken är riktigt klurig att locka till hugg. Har upplevt många gånger att man då får igång fisk som inte alls tar med pinkies eller maggot. Å andra sidan har även upplevt det omvända. 

En riktig bubblare i betesflora på vintern är mask som många börjat använda(igen?). Har fungerat utmärkt för mig vid mörtfisket men även efter abborre är det ett giftigt alternativ. Skall man på Lofspimpeln så bör man vara laddad med ett knippe mask. 

Taktik
När skall man då som tävlingsfiskare nyttja tafsfiskets fördelar. Bara för àtt det förväntas låga vikter så kan man inte säga att det är tafsen som fungerar men det ger möjlighet att prova mera då det förmodligen inte blir så stressigt att jaga de bra hålen. Generellt brukar jag planera att fiska tafs om jag tror det blir trångt och uppborrat snabbt på de fläckar man vill fiska på och om det förväntas bli låga vikter på småfisk dvs många i antal. 

En taktik är att kombinera trekrok och tafs. Man letar med trekrok och i de hål man har kontakt provar man tafsen. Då behöver man inte fiska länge med tafsen om det inte nappar. Detta tar givetvis ganska lång tid i anspråk i tävlingsammanhang men kan många gånger ge 10+ fler fiskar i ett hål man fick någon enstaka. Får man många i ett hål på trekrok är det inte säkert att man får någon alls på tafsen. Denna taktik passar bra om man skall fiska på små fiskrika områden där fisken är borrkänslig. Tävlingsfiskare brukar tala om att vårdar området och något av det mest frustrerande i dessa situationer är om det kommer några och borrar runt fläcken. Ofta slutar fisken nappa men har man is i magen kan man vänta tills man är ensam igen för fisken brukar komma tillbaka. 

Gammelhålsfiske är tacksamt för tafsfiskaren dels är punkterna där fisken står lokaliserad och dels sparar man tid på borrningen som man förlorar i tempot. Något som är väldigt vanligt vid tafsfiske är att man provar en massa hål får fisk i flertalet men ett eller flera hål ger betydligt fler än de andra. Dessa kan man sedan gå om i flera gånger medan de andra tar det slut i. Det behöver inte ha nappat bättre i dessa hål när de borrades men de verkar hålla oändligt med fisk när man går om med tafs. 

När det gäller storleken på fisken så kan tafsen var ett vinnande vapen från de minsta till de största klunsarna. Gemensamt för allt är att antalet måste vara lite lägre för hur flink man än är så tar allting lite längre tid med beten, fisket osv. Nu snackar vi dock extremer och man måste kalkylera med att man får fisk i ett jämnare tempo under större delen av tävlingen på tafsen förutsatt att man hittat ett område som håller fisk. Jag vill helst att fisken skall vara 25 - 50 när jag fiskar tafs och att det är lite djupare 3-6m. Då har man en större fördel om man får fler i hålen och det kompenserar snabbt för de färre hålen man gör. Sedan bör ju fisken vara lite försiktig så det inte nappar överallt. Är fisken större så är inte fiskesättet så viktigt utan bara man får fisk att nappa så kommer man ha en bra chans och detta ger möjligheter att experimentera med metoderna.  

Det är svårt att förklara hur man skall använda tafsfisket för tävlingar men jag har försökt ge några exempel på hur man KAN tänka. I allt som har med tävlingssammanhang i fiske att göra måste man fundera över vad jag gör annorlunda jämfört med alla andra som är med på denna tävling. Oftast handlar det om att välja ställe på sjön eller att byta område i tid men kan man hantera tafsfisket ger det massor av spännande alternativ till att hitta egna vinnande vapen. Dagar när allt gått emot och man inte riktigt orkar leta mer brukar jag använda till att putsa på tafstekniken. Väljer ett område som gett fisk tidigare på tävlingen men där inte så många är kvar så att man har många gammelhål att leta bland. Några gånger händer det till och med att man fiskar till sig en bra placering dessa gånger och då kommer givetvis tankarna om att "hade jag bara fiskat tafs lite tidigare så...". Detta är det absolut svårast momentet vid pimpelfiske, att kunna välja rätt metod vid rätt tillfälle och veta om man är på fel plats. 

Jag hoppas dessa artiklar bidragit till att beskriva hur man kan bedriva tafsfiske utifrån mina erfarenheter. Det blir lätt rörigt när man försöker skriva ner saker som sitter i ryggmärgen numera. Sen gäller det som alltid att lyssna, utvärdera och utveckla sina egna teorier för att lyckas. En kort sammanfattning av mina tips till en nybörjare; använd tunga tafspirkar, myskor med tunna sylvassa krokar, lär dig en grundteknik och var noga med betena. 

/Jesper