Ny dag - nya möjligheter i Ukraina

Efter en trevlig, välplanerad och professionellt genomförd invigningsbankett med god mat i stora mängder kom vi åter till hotellet alldeles för sent. Hela laget var ju tvungna att knyta om alla spön och tackla om för de förutsättningar vi under gårdagens tävlingar kommit fram till skulle behövas. Tävlingjuryn meddelande även att "captains meeting" flyttades till morgondagen efter frukost.

Återigen en tidig frukost, därefter lottdragning och ett kort möte med alla lagkaptener klockan 06:30. Nu började vi bli allmänt stressade då bussen skulle åka klockan sju och vi ännu inte fått var beten och lunchpaket. Lottdragningen blev följande: Folke ruta A, Johan - B, Thomas - C, Pär - D och Arto - E. Den uppmärksamme ser att Timo som kom sist i sin ruta igår står över och Pär Eriksson kommer in från avbytarbänken.

Under lagkaptensmötet framkom egentligen inget viktigt så jag begav mig ut på jakt efter lunchpaket och beten. När jag, efter svåra språkförbistrande omständigheter, förklarat att laget endast fått två lunchpaket för restaurangpersonalen, får vänta på deras frenetiska telefonsamtal till någon högre upp i hierarkin tryter tålamodet. Några minuter senare står de tre i personalen tämligen oengagerade och försöker halvhjärtat med en arrogant ton be om ursäkt för att att vi helt enkelt inte kommer att få någon mat med oss. Med mindre än fem minuter kvar tills bussen ska gå tar mitt italienska temperament över och de får sig en rejäl skrapa om inkompetens, bristande service mind och arrogant bemötande. Betänkande deras bristande engelskakunskaper förstod de nog dock inte riktigt allt, vilket så här i efterhand nog är bra. De fattade nog säkert andemeningen i det hela.

Snabbt rusade jag vidare för att hämta våra bloodworms och jokers, vilket till min stora lättnad gick snabbt och smidigt. Peter och jag tog sedan med de sista grejerna på rummet och kastade oss i princip ombord på bussen när den börjat rulla. Två och en halv timmes busskumpande väntade oss nu. Inom fem minuter hade dock samtliga resenärer från diverse länder somnat.

När vi närmade oss gårdagens fiskeplats stannade bussarna och alla lagledare kallades till ett möte. Arrangören meddelade att isen dit vi skulle var för dålig och att vi skulle åka till en annan plats i samma vattensystem. Väl där funderade vi på om det skulle avgöras genom vedhuggning då vi parkerade vid en hel hög med nedsågade björkar. Isen såg halvrisig ut, men rutorna sattes ut snabbt och startskottet ljöd. Alla i laget fick fisk i stort sett i första hålet, men det var i övrigt halvtrögt. Även motståndarna verkade inte ha någon större fart på fiskarna. När det gått något mindre än två timmar ljöd en signal och alla blev totalt förvirrade. Det ropades ut att det var fem minuter kvar, alla protesterade och sa att det var minst en timme kvar. Bara någon minut senare hördes slutsignalen. Det visade sig att FIPS-representanten från USA hade beslutat att isen var för osäker och att tävlingen var tvungen att avslutas omedelbart. Det visade sig vara ett klokt beslut då en person gick igenom isen med ena benet på väg in. Alldeles före slutet fick jag själv vända och gå en annan väg då jag inte vågade gå längre på den ruttnande isen.

Värt att notera var Thomas som brände en stor brax då den slet av linan, förmodligen vinstfisken för rutan. Arto hade en bra dag och fick en hel del mört, några småbraxar och lite abborre. Han var nöjd med dagen och kunde konstatera att vi hade behövt en träningsdag då han fiskade betydligt bättre idag, nu när han visste vad som gällde.

Efter den långa resan hem stundade invägningen och platssiffrorna för oss blev följande: Folke - 8, Johan - 7, Thomas - 6, Pär - 10 och Arto platssiffra 4. Med dessa resultat blev vi 8:a och slog USA på nionde plats och Norge som kom 10:a. Mongoliet slog oss dock med en platspoäng. Lagvärldsmästare blev Vitryssland följt av Litauen och värdlandet Ukraina på bronsplats. Individuell världsmästare redovisas imorgon efter avslutningsceremonin.

Nu middag och sedan sängen. Frågan är bra vad vi ska göra i Ukraina tre extra dagar utan att fiska... Turista kanske...!?

/Marino