Stefan Gren om tafsfiske!

En av våra "korrar" här på pimpelsport.se, SM-guld meriterade dalafiskaren Stefan Gren, har tagit sig an utmaningen att delge sina kunskaper om tafsfiske. Stefan vill dock hävda att han absolut inte är någon expert vad gäller tafsfiske och att det säkert finns väldigt många tafsfiskare som är betydligt bättre än honom, men att han tycker att tafsfisket är ett superbra komplement till vertikalfisket. Enligt oss på pimpelsport så har dock Stefans resultat på inte minst tafsfiske de senaste decennierna talat sitt tydliga språk, och vi både hoppas och tror att många har en del att lära av artikeln!

Vad skiljer enligt dig tafsfisket från vertikalpirksfisket samt mormyskafisket?

Vertikalpirksfisket är ett mera aktivt fiske. Man förflyttar sig i regel snabbare mellan hålen och man fiskar mera aktivt med grejerna. Vid tafsfiske måste man ta det lite lugnare, man rör helt enkelt inte på grejerna lika aktivt som med vertikalpirk och det kan det dröja lite längre tid innan den första abborren vågar sig fram. Fördelen med tafs är dock att man i gengäld brukar få lite längre "serier" i hålen när väl de första abborrarna har huggit. Mormyska fisket måste anses vara ett ännu mindre aktivt fiske, dels ur fiskarens synvinkel och rörelsemönstret med redskapen. Ännu mindre rörelser och längre tid mellan förflyttningarna.

Många anser att det finns en svårighet att bedöma när man skall byta från exempelvis vertikalpirk till tafs och vice versa på en tävling. Vad är avgörande för din del?

Det är ju just det som är så otroligt roligt med pimpeltävlingar. Ska man lyckas vara med i toppen på de flesta tävlingar så är det klar fördel om du behärskar alla tre fiskesätten någorlunda. Skulle nog dock vilja påstå att man hänger med på de flesta sjöar om man behärskar vertikal och tafsfiske.

Helt avgörande för min del när det gäller att byta redskap är hur jag bedömer att fisken nappar. Fiskar jag med vertikalpirk och bedömer att fisken bara krånglar med betet(kroken), då testar jag tafs och ser om det kan vara lite bättre utdelning med den. Kommer nappen tätare, får jag längre serier, får jag större fisk än övriga runt omkring mig? Det är de helt avgörande parametrarna som avgör vilka redskap jag ska använda.

En rad pimpelfiskare testar dessutom en rad olika tafslängder, krokar och storlek på pirkar under en tävling för att hitta det bästa för dagen. Hur brukar du gå tillväga?

I regel brukar jag bara använda längderna 10-15 cm på mina tafsar, beroende på storleken på tafspirken. Kan nog erkänna att jag inte varierar det så mycket. Känns inte som att det är helt avgörande för min del. Däremot vill jag försöka ha så rätt storlek på kroken som möjligt efter fiskstorleken. Kör mestadels med blåmormyskor i storleken 10-14. Pirkens storlek väljer jag efter djupförhållandena.

Vilka tips skulle du ge till dem som vill börja fiska med tafspirk?

Ha tålamod! Man måste ge tafsfisket lite tid. Träna, lämna alla andra spön hemma så att du verkligen ger tafsfisket en chans.

Tafsfisket är inte på något sätt unikare än andra fiske former, tro på det du håller på med, det är det viktigaste.

Vi tänker oss att vi är på väg ut på anrika Hedsjöpimpeln i Hälsingland där du måste anses ha skördat framgångar under årens lopp. Vad tänker Stefan Gren och vilket material är tänkt att hjälpa dig under dagen?

Jag tänker tafs och mormyska fiske. Vet att det har skördats en hel del framgångar med trekrok också, men jag tror nog att tafsfisket är överlägset på den sjön eftersom att all fisk räknas.

Ett lätt pimpelspö med 0,18 lina, tafspirk i silver eller helbrons, 10-12cm tafs 0,14-0,16, blåmormyska strl 14 agnad med pinkies och fjädermygglarv..

Bete är en viktig detalj i tävlingssammanhang och inte minst när man fiskar tafs. Rangordna betena maggot, pinkies, fjädermyggslarver och ge en förklaring för dina val.

Fjädermygglarver är överlägsna, pinkies och sist men inte minst kommer maggot.

Fjädermygglarven är fiskens naturliga föda, det säger allt.

Har du, eller har du haft, någon förebild då det gäller tafsfiske eller pimpelfiske generellt?

Jag har varit med på några NM både som tävlande och åskådare och kan inte annat än imponeras av finnarnas hanterande av tafs med varpspö. Där ligger vi nog fortfarande"hästlängder" efter.

Min förebild när det gäller pimpelfiske är dubble svenske mästaren Kaj Jonsson från Kisa. Hans videofilm om vinterfiske är nog det som inspirerat mig mest. Fantastiskt lärorik film för sin tid.

Vad är enligt dig de mest avgörande faktorerna för att bli en bra tafsfiskare?

Att man är lugn och fokuserad på fisket. Att man har förmågan att titta på linan eller signaltoppen och koncentrera sig till 100%. De som inte kan de bitarna har nog svårt att lyckas med tafsfisket fullt ut.

Kan du försöka bedöma i procent hur mycket du fiskar med myska, vertikalpirk och tafs under en säsong?

Det har naturligtvis ändrats rejält under årens lopp, men jag skulle kunna tippa på Vertikalpirk 40%, tafspirk 55%, Myska 5%.

Kan man, enligt dig, alltid vinna med tafs? Eller anser du att det generellt finns gränser för när mormyskafiske och vertikalpirksfiske ger mer (givet att fisket är jämförbart)?

För mig är svaret på första frågan nej.

Mycket huggvillig abborre, Vertikalpirk. Väldigt försiktig abborre, mormyska. Mellan dessa två extremfall finns nog det mesta av vårat pimpelfiske och där ligger nog tafsfisket ganska bra till.

Varje fiskesätt är som sagt unikt men är man allround så har man nog i alla fall den största chansen att lyckas hålla en hög lägsta nivå.

Vi avslutar med Stefans egna rader om tafsfisket...

Min tro på redskapen när det gäller tafsfiske, observera min tro!

Fler och fler börjar med varpspön. Visst är det lite lockande att pröva när man tittar på de som verkligen kan varpa, jag har prövat och känner att det inte finns någon anledning för mig att krångla till det då jag faktiskt måste erkänna att jag är bedrövligt dålig på varpning. Men med lite envis träning så skulle det kanske funka. Vanligt pimpelspö funkar bra för mig.

Många fiskar med signaltoppar eller extremt mjuka spötoppar. Heller ingenting för mig då hela mitt pimpelfiskande bygger på att titta på punkten där linan skär vattenlinjen. Linan är en utmärkt nappindikator, men naturligtvis bara så länge man kan se linan för ålder och annat . Finns några gånger då jag skulle kunna tänka mig någon form av signaltopp och det är de få gånger som hålet måste vara "smällfullt" av issörja för att överhuvudtaget en abborre skall våga sig fram. Tack och lov så händer det väldigt sällan och skulle det vara så försöker jag lösa det med att gunga lite försiktigt på spötoppen, för att kunna känna de försiktiga dragningarna i linan. De få gånger jag försökt att använda signaltopp är jag alldeles för het i mothugget, jag missar betydligt fler abborrar. Misstänker nog att det även här, som med allt annat, handlar om envis träning för att lära sig nappen.

Jag varierar gärna krokstorlekar och färger på myskorna, betar på med mycket bete.

Tro på det som sitter i andra änden på linan, gör du inte det kan du lika gärna gå hem.

/Stefan Gren