Våga vinn oftare

2013 års SM-mästare Fredric Ankarberg har skrivit om hur tankarna går i hans huvud inför tävlingar och runt pimplingen.
Vi kan ju konstatera idag att det var just en bortglömd vik han hittade där på Grumsfjorden i februari 2013.

Vissa som ställer upp på tävlingar bryr sig inte hur det går, vilken plats de hamnar på. Visst, jag kan se att de gläds åt en framskjuten placering, men det är knappast det som är drivkraften att ställa upp varenda helg år efter år. De har hittat något helt annat som jag ibland önskar att jag också hittat. Jag tror att det är gemenskapen, frisk luft och att fiska kanske helt enkelt är det roligaste som finns här livet. Jag avundas er och detta inlägg är inte riktat till er. Detta inlägg är till oss andra som vill vinna över allt annat. Som alltid drömmer om att stå överst på pallen och bara får det andra på köpet utan att egentligen tänka på det. En annan text från någon som kan den andra delen bättre borde beskriva det underbara som fiske i alla dess former för med sig för jag förbiser det och jag har insett att jag måste bli bättre på att se och uppskatta det. Ett försök från min sida att sätta ord på det skulle bara bli hyckleri. Jag ser det inte än och kanske kommer jag aldrig dit. Jag vill bara vinna tävlingen jag ställer upp i, inget annat. Mitt inlägg handlar om en tanke jag har och som jag tror några likasinnade inte riktigt har funderat färdigt på.

Jag läser just nu Petter Stordalens biografi, ”Min Hemlighet” och under hela hans karriär som hotellmagnat och fastighetsmogul har ett mantra som hans far lärde honom som grabb drivit Petter framåt i karriären. Som ung jordgubbsförsäljare var han förtvivlad över att hans jordgubbar inte var lika fina som de andras och att han därför inte lyckades sälja lika bra som de andra. Han var uppgiven och beklagade sig över detta till sin far på kvällen. Repliken han fick satte spår. ”–Min son, det är dessa jordgubbar du har, inga andra. I morgon går du ut och säljer dem!” Nästa dag sålde Petter slut på alla sina jodgubbar med sin fars ord ekande i huvudet. Jag tycker detta kan appliceras, inte bara vid någon typ av affärer, utan även inställning till exempelvis en pimpeltävling. Det är få förunnat att besitta ett 100 procentigt självförtroende. Jag har det definitivt inte. Min säsong är löjligt kort här i södra Sverige, jag hinner lagom bli varm i kläderna innan säsongen är över. Jag har åkt på flera SM utan att gått på is en enda gång den säsongen och jag har stora hjärnspöken att kämpa emot när någon i närheten drar fisk. Jag har aldrig inbillat mig tillhöra de duktigaste pimplarna tekniskt. Men jag åker ändå i förhoppning att vinna! Inte bara för att det är kul eller kanske komma topp 30. För att vinna! Jag tänker att jag har mina sämre förutsättningar med korta säsonger och en teknik som har brister, mina ruttna jordgubbar, att utgå ifrån men jag har fortfarande chansen. Desto mer jag tänker på det, desto större inbillar jag att mina chanser blir.

Jag kan lägga timmar på att studera en karta över ett tävlingsområde innan en viktig tävling. Jag funderar först annorlunda . Jag lurar ut vart alla andra ska gå. Visualiserar hur starten ser ut och vart folket tar vägen. Ritar ut de kända platserna och hur många det sväljer. Därefter markerar jag lite udda platser, bortglömda vikar. Det finns ofta ett mönster på hur folk beter sig på sjön. Jag vet att efter några kilometer på isen läng en kant finns en mental spärr för många att korsa en fjärd som är en kilometer bred. Jag kan utnyttja det. Hitta en vik, en vass eller ett grund som inte alls är ett av sjöns 10 hetaste ställen men som kan räcka för en eller några personer att vinna på. Jag vill vinna tävlingen med mina ruttna jordgubbar!

Självklart kommer bland de sista i resultatlistan. Taktiken och planen gick helt åt skogen! Detta ingår i spelet om du verkligen vill vinna och inte tillhör det fåtal pimplare av idag som bemästrar att sitta i klungorna och väga in tyngsta påsen. Jag är superintresserad av pimpel och följer utvecklingen och kan bara namnge en handfull som jag vet har tekniken och psyket att klara det. Det ska inte bara räcka till topp 10 utan hela vägen. Det är skitsvårt! Rannsaka dig själv, är du en av dem eller bör du skaffa dig en annan inställning när du äntrar isen?

Jag är övertygad om att du kommer att nå ditt mål att bli etta oftare om bara du vågar misslyckas på tävlingar till förmån för att vinna. Applicera en helt egen taktik, ha en överpositiv inställning till dig själv. Träna på att leta upp fisk själv på okända sjöar och ditt tävlande kommer ge dig ofantligt mycket mer tillbaka. Är det något som säkert sänker ditt självförtroende på isarna och lura in dig i en ond cirkel med idel mittenplaceringar så är det att trava efter ”essen” och väga in halva deras vikt.

En annan fördel, du kommer sätta skräck i dina konkurrenter när du alltid letar ett eget ställe. Jag själv ser alltid dessa ensamtaktiker som mina största hot på tävlingarna.

Absolut finns det också en del tillfällen när man bör försöka köra safe. DM4 i serien och du kämpar för att ta en plats till nästa års Svenska Mästerskap eller liknande. Du behöver en topp 10 för att fixa det. Det är mitt värsta scenario för jag tycker inte det är kul och jag är kass på det.

Våga vinn några tävlingar pimpelsäsongen 2016 och var inte rädd att plumpa! Det ingår i spelet.


Här kan ni läsa om hur Fredrics dag var då han vann SM.