Resumé Leijon

Denna säsongen är någonting som jag gärna avslutar här och nu och laddar om inför kommande. Hur jag ska kunna beskriva denna säsong lättast för att göra den så rättvis som möjligt? 

Till en början så var jag nyinflyttad till Västerås i höstas och såg det som en stor chans att få utöka mina besök på fler sjöar, hänga med nya goa fiskemänniskor och dra nya person bästan. Det var lättare sagt än gjort, utan bil så var det svårt att komma iväg. Det blev då istället ismetepass i närheten då pojkvännen skulle iväg på de. Och självklart kunde jag inte låta bli att dra några borrar i väntan på fällen. Väldigt mysigt att inte behöva känna av tidspressen och samtidigt få chansen att dra en ordentligt fin gädda. 

Jag tävlar fortfarande för Lidköpings SFK och ska därför också deltaga i våra DM hemma för att ha en chans till att kvala in till SM. Saker kom i vägen och jag hade ingen möjlighet att åka de mil som det är hem för att tävla, jag förlitade mig då på att jag skulle ge det lilla extra och försöka få en plats i SM nästa år genom att ta en medalj på årets SM i Örträsk. 

Vintern gick och jag hann iväg på Nora Rycket samt en tävling i Älvdalen innan det redan var dags för påsktävlingarna i Strömsund. Den återkommande problematiken för min del kom även detta år. Det var mitt 8:onde år i norr under påsk, och trots det så har jag endast lyckats på en tävling. Vilket jag tycker är relativt komiskt. Vad är det som får mig att komma tillbaka när det går åt pipsvängen gång efter gång? Jo självklart är det gästvänligheten av människorna som anordnar, alla de tävlande som åker land och rike runt för att få ta del av detta. Tyvärr så blev hela vår stuga dålig under lördagens fiske så vi fick avbryta och fara hem redan söndag morgon. Ett jobbigt beslut som ingen av oss ville ta. Men.... Hälsan går först!

Väl tillbaka i Västerås så var snön och därmed isen borta och jag insåg att det var endast tid för att ladda om in för SM, det var ju min enda chans att få en fribiljett till nästa års upplaga av SM. Med mig skulle jag ha världens bästa hejarklack, Sara Fingal och Joel Geidemark. De skulle dokumentera tävlingen och försöka ge någon rättvisa åt sporten. Vi startade resan tidigt på fredagsmorgonen. Det som började helt fantastiskt slutade i ren katastrof. Min mage kände att den inte alls ville vara med. Redan vid klockan elva startade det hela. Jag började fundera på ifall det kunde vara mina tävlingsnerver som tog över lite väl mycket, men kunde konstatera ganska snabbt att det inte hade någonting med tävlingen att göra. Innan vi han checka in på Ansia där vi skulle bo fick vi trycka gasen i botten och köra raka vägen mot akuteni Lycksele. Där blev jag väldigt snabbt inlagd och fick morfin. Undersökning på undersökning resulterade i att jag skulle få stanna kvar på sjukhuset och ta nya prover klockan nio dagen efter. Jag insåg då att min chans till att få tävla brann upp. Det går inte ens att försöka förklara den känslan som jag hade då, känslan som jag vaknde upp med dagen efter. När sköterskan kom in för att ta nya prover samtidigt som jag och Sara låg på sängen och såg starten på SM gå på Nyhetsmorgon. Det var hemskt. 

Hela situationen blev så mycket bättre när en läkare kom in och berättade att det såg mycket bättre ut jämfört med dagen innan och att jag skulle kunna få smärtstillande och ta mig iväg för att kika på tävlingen, ENDAST om jag var försiktig. Jag kände hur hela livsglöden kom tillbaka och jag sken upp som en sol. Innan hon lämnat rummet för att hämta de nya tabletterna hade jag redan satt mig upp och försökte krångla på mig rätt kläder samtidigt som jag inte ville dra ut kanylen.
Strax där efter så kom tabletterna och jag fick ta mig till stugan där jag skulle försöka få i mig någonting att äta efter mina 27 timmar med fasta och byta om. Minuten efter rullade bilen till tävlingen där jag insåg att det inte fanns en chans i världen att jag skulle orkat tävla. Vi fick ihop material med kameran och i detta nu sitter Sara och redigerar. Vi fick göra det bästa av situationen och vi håller tummarna att det gick vägen. 

Säsongen i korta drag har vart ganska irriterande. Låga vikter, mycket sjukdom och få tävlingar. Jag blickar framåt och taggar inför att isen ska lägga sig. 

/Leijon