PMC 4, Södra Barken - Söderbärke

Mälardalens TF med Jimmi Bornström och Thomas ”Mr Sweden ” Axelsson stod som värdar för dagens tävling. Undertecknad tillsammans med dottern Olivia hade redan under gårdagen åkt uppåt till Avesta (av alla ställen på jorden) för att övernatta hos systersonen Magnus med familj. Kattallergiker som man är var jag givetvis tvungen att trycka i mig en handfull allergitabletter för att överleva, men det gick som väl var riktigt bra. Kvällen före drabbningen spenderades med kaffe, mackor, vin, På spåret, Svenska nyheter och Dips (Diplomatisk immunitet med Jesper Rönnblom). Kort sagt en riktigt trevlig kväll med familjen.

Tack vare mitt förutseende att åka upp dagen innan, tack vare att både jag och Olivia har sportlov, räckte det med att kliva upp strax efter sju. Otroligt ovanligt för min del när det gäller mormyskatävlingar… Efter en god frukost och iordningställande av matsäck bar det iväg de 30 minuternas körtid till Vad och samlingen för dagens tävling. Väl på plats var det vanliga gänget mormyskafantaster samlade, bland andra Mankan och Greger från Örebro, Erkki och Frasse, Lars Jansson och P-O Liss, Börre och Eva med många flera. Totalt var vi 20 tävlande som skulle göra upp om de åtråvärda PMC-poängen. En femtimmars tävling på en 80 x 400 m ruta med ett snittdjup kring 3,5 meter, som Jimmi B lovade skulle vara jämnfiskad, startade med en ovanligt hes Hesa Fredrik. Eftersom jag hade dottern med på hennes första mormyskatävling var fokus inte helt 100% på det egna fisket till en början. Efter lite starthjälp med borrning, mäskning och justerande av linlängd på spöt började jag söka fisken i mina tre första hål. Det var dock lika tomt i hålen som det är isfritt i Göteborg. Snabb förflyttning till de tre andra hålen som jag slagit på mittlinjen av rutan och dra på trissor om det inte kommer upp ett helt gäng fina feta mörtar direkt. Efter en timme känner jag att jag är med bra då det inte verkar vara många fler än jag som får mört. Resten sitter och pillar upp abborrpinnar.

Helt plötsligt 2 timmar in i tävlingen dör de tre hålen ut helt och hållet. Jag börjar jaga fisk och ansluter mig till det lite större gäng som sitter i klunga mitt i rutan. Napp direkt men det är småmört, löjor och småabborrar. Helt lättrugade var de heller inte, men det är ju bara att kämpa på. Varje hål ger 7-8 fiskar men sedan dör det ut och det var bara att jaga vidare. Hur går det för dottern då? Jo, hon drar sin första abborre efter bara 15 minuter och dagen är därmed räddad. Fyra borrar senare börjar hon konstra om att det inte finns mer fisk i hålet och jag säger till henne att flytta, vilket hon gör. Efter två och en halv timme tryter dock geisten när hon varit fisklös en längre period, solen gått i moln och vinden börjat vina. Med kalla och frusna fingrar roar hon sig istället med att gå runt och kika på de andra tävlande, hon konstaterade snabbt att hon ju skulle vinna sin klass som enda junior! :) Några fler försök hann hon dock med så länge fingrarna inte blev för kalla när solen tittade fram och klarade tillslut av att pilla upp ett tiotal abborrar med en slutvikt på 270 gram.

Jag slet dock hårt för att försöka jaga ikapp abborrfiskarna som haft fisk i stort sett hela tiden. Russel Hopkins hade en bra dag då han satt nästan hela tävlingen i ett och samma hål, och jag vet hemligheten med det…! I ett försök att få tag på mörten han satt och drog upp borrade jag i närheten men fick bara några enstaka, men feta mörtar. P-O Liss däremot satt på rätt ställe i närheten av Russel och hade riktigt bra fiske. Själv jagade jag fram och tillbaka till mina tre bra hål från början av tävlingen, men där fanns ingen mer mört utan bara abborrar och inte så hemskt många heller för den delen. När slutsignalen ljöd var jag halvnöjd med min egen insats men helnöjd med dottern som helt utan knot varit ute på isen i fem timmar, varav hon fiskade minst hälften.

Vid invägningen räckte mina 3,2 kg räckte inte speciellt långt då Lars Jansson, abborrdemonen, i princip suttit på ett 15 kvadratmeter stort område och hivat upp borrar i parti och minut, totalt 7365 g. En överlägsen seger för Dalmasen som representerar Falubygdens SFK. Dagens resultat innebär även att Thomas Axelsson tar över ledningen i PMC från Bernt Forsblom.

Imorgon är dock en annan dag och med mig till Högsjön i Arboga kommer jag ha med mig Russels hemliga vapen! Håll i hatten, för imorgon blir det åka av… :)