Lite refklektioner av en för mig fantastisk helg

Jag har inte gjort några inlägg på varken sociala medier eller här på Pimpelsport efter helgen. Dels för att få suga lite själv på karamellen av att nå ett stort mål med min pimpelkarriär och även få reflektera lite. När vi kom tillbaka till stugan efter tävlingen så satte jag mig bara ner och njöt av den overkliga känslan ett tag. Men sedan skulle det hinnas ut och äta innan allt fokus skiftade till söndagens lagtävling. Hela söndagen gick egentligen åt lagtävlingen, först att tävla och sedan att vara nervös över om vi skulle lyckas ta en pallplats med laget. Efter det hem och packa upp innan man kunde börja reflektera vad som egentligen hänt.
Jag tänkte att det är dumt att inte dela med mig av mina tankar när jag har ett så lättillgängligt riktat forum att dela med mig i. Så här kommer lite tankar och reflektioner från lördagens tävling.
 
SM på Orsasjön, lite av en skräckblandad förtjusning på förhand.
På fördelssidan så visste jag vilka förutsättningar som fanns och dels att jag hade en del lokalkännedom.
Som nackdelar så visste jag att det skulle bli förbannat svårt då sjön både kan vara väldigt rolig och mentalt knäckande.
 
Under vintern så har det blivit många timmars funderingar och diskussioner med likasinnade vänner om hur man ska göra och vart man ska gå. Metoden i sig och material för SM-tävlingarna tyckte jag mig ha bra koll på. Jag kände mig helt enkelt trygg i den gamla favoriten 47mm kaj och därunder en egenproducerad inte alltför vacker limkrok i rosa och blåglitter. En av de 2 krokar som jag oftast kör med.
Metoden var mer att man visste vilken energi som skulle krävas och även den mentala inställningen att aldrig ge upp. Att aldrig ge upp kan ses som självklar. Men det är något som alla tävlingspimplare får jobba med några gånger varje säsong. Orsasjön är definitivt den sortens sjö där man aldrig kan ge upp.
 
Sen kommer det viktigaste, valet av fiskeplats. Det fanns egentligen bara 2 ställen att välja på för min del och jag tänkte nog som många andra. Längst bort till vänster eller längst bort till höger. Slutligen föll analysen på längst bort till höger. De 2 som jag diskuterat mest med, Martin Södergårds och Jonas Gustafsson begav sig också dit. Det fanns möjlighet till att vi påverkade varandra i beslutet. Men jag tror att vi alla tre ville undvika Bäcka där det skulle bli välbefolkat och där många var mer infiskade än oss.
Jag bestämde mig på fredag kväll då jag hörde hur mycket vatten det var på isen i Bäcka och efter att skrivit lite med Laxen som bekräftade att det inte alls var lika mycket vatten ner åt höger så fick det bära eller brista.
Jag tyckte också att jag hade tillräcklig kunskap om området där nere för att tro på ett bra resultat.
 
På lördag morgon vaknade jag men en skön känsla och det berodde nog mycket på att jag precis visste var jag skulle placera mitt första hål. Grejerna var i topptrim, jag kände mig pigg, jag klädde mig för löpning och packade ner torra kläder för att ta på mig när jag kom fram. Det gällde egentligen bara att ta sig de 5km som jag tänkt mig.
 
När klockan slog 9:30 och vi begav oss iväg så började det med riktigt klafsigt före de första 200-300 metrarna innan det sedan näst intill bar hela vägen med 2-3cm snö på isen. Vi var vid öarna redan efter ca: 20 minuter och då började vi slå av lite på takten för att vara framme någon gång kring 10:05. Vi var 5-6st som började på samma sträcka och sen gick 3 till längre bort. Varav 1 av dem var Martin.
Mina 2 första hål var tomma, men jag såg att Jonas fick fisk direkt och jag backade 50 meter innanför honom och började få jag också. Men det var ingen bra fart och jag hade 39st efter ca en timme. Då kom Daniel Eriksson och Fredric Ankarberg förbi och deras analys var att tempot på fiskar ovan isen var för dåligt och jag höll med. Fredric och Daniel gick längre bort till Martin mfl. Jag satt och funderade på om jag skulle dra iväg längre. Men precis i det stadiet av tävlingen så drog sig Stefan Gren och Jimmie Dahlström neråt. Kvar blev jag, Jonas och Jörgen Storm.
 
Det hände mycket där runt gångna timmen, Jörgen hade hittat fisk på kanten in mot landkanten. Jag såg att jag hade 3 gps-punkter där efter reket. Jörgen satt på den i mitten, så jag gick på den nedersta av punkterna utan resultat. Jörgen fortsatte att dra så jag gick förbi honom och satte mig 15m bakom ryggen på honom på den översta punkten. Där hann jag knappt ta djupet. Det högg direkt och så fortsatte det. Efter cirka 5 fiskar så satte jag på ett öga då det kändes som att de högg bredvid kroken och jag fick ett enormt bra svar. Det blev 35 till snabba mellan 30-100gr. Sedan dog det av litet i hålet. Jag tog av ögat och satte på en pinkies. Hann knappt ner igen och sen drog det igång igen. Dryga 20 snabba till och sen ner med tafsen för att genta upp någon till. Men då hade dom tydligen tröttnat på riktigt. Så jag borrade mig lite utanför Jörgen och innanför Jonas som nu satt utanför och drog. Daniel och Fredric kom förbi igen vid 11:45 och nu hade jag 103st med bra snitt. De blev nog lite förvånade att det hade svängt så snabbt för min del. De rapporterade att jag låg bra med jämfört med dem borta vid avruskningen. Martin hade fått väldigt bra i början, men sen fått det tuffare.
Jag fick några till och hade 133st efter halva.
 
Sedan följde en timmes jakt på fisk där jag fiskade mig hemåt på några fler gps-punkter som jag hade lagt in. Det var helt utan resultat och när jag med 1 timme kvar såg att Jonas och Jörgen återigen hittat bra med fisk en bit utanför där vi börjat så begav jag mig tillbaka till dem. Då hade jag tryckt in 2 fiskar till och fått 2 små som jag inte tyckte var värda att trycka på.
De följande 30 minuterna blev dock riktigt bra och det ökade snabbt på i antal och även vikt. De sista 30 dog det av även om jag kanske fick ett 15-tal då också. I det sista hålet fick jag 3st och när Martin kom förbi med några minuter kvar så tog jag upp grejerna och begav mig hemåt med 208 abborrar i baljan. Lite tidsmarginal kändes bra på förhand. Men jag insåg snabbt att det skulle krävas några kortare löpintervaller för att känna mig riktigt trygg med ingångstiden. Jag hade ju slafset den sista biten utanför starten i bakhuvudet.
Vi kom in med 2 minuters marginal och det fanns fortfarande en del krafter kvar. De var dem som satt kvar längre än oss och fick jobba hårdare på vägen in.

Vid invägning så står man alltid och tittar på andras påsar och funderar om det är mer eller mindre än någon annans påse. Fick höra att Rosa mössan vägt in 8,4kg. Sen hörde jag att Jonas Back några platser framför mig i kön vägde in 8,8kg. I veteranklassen hörde jag att både Per Nilsson och Roger Johansson hade 10,5kg. Så jag insåg att totalsegern är körd. När jag själv vägde in så stannade vågen på 9135gr och jag fick upp hoppet rejält. En riktigt skön känsla med ledning. Jag såg att Kai Lahtinen Idö och min lagkamrat Berndt Berggren hade fina påsar.
Berggren vägde in 8,6kg och jag fick höra att Kai vägt in 9,1kg. Så där började en nervös väntan innan jag träffade på Kai själv som sa att jag hade 12 gram mer än honom. Jag kunde dock inte vara helt säker, men hoppet steg rejält.
Det visade sig att jag hade grammen på min sida och fick kliva högst upp på pallen. En otrolig känsla och många tankar har snurrat sedan dess.
 
Sen att jag även fick förgylla helgen med ett lag-brons på söndagen med Jonas Gustafsson och Berndt Berggren som fiskade enormt bra under bägge dagarna var väldigt roligt. Särskilt då vi bara var 28 gram ifrån medalj ifjol.

Jag vill tacka för alla gratulationer, det värmer i hjärtat att så många är glada för min skull.
Jag vill lyfta Per Chefen Nilssons otroliga säsong som han fick kröna med ett välförtjänt SM-guld. Egentligen inte så oväntat med tanke på hur svårslagen han är iår. Roger var dock väldigt nära och vi vet hur lätt det är att komma in lite fel i en tävling där allt går åt fel håll.
 
Arrangemanget?
Prickfritt skulle jag säga. Arrangören lyckades till och med få bort det mesta av vattnet i Bäcka genom att borra på fredag eftermiddag.
Arrangörerna måste vara mäkta stolta, jag ser fram emot och hoppas på att Ovansiljan vill arrangera fler SM i framtiden.
Prisbordet var mäkta imponerande och lär blir svårt för framtida SM-arrangörer att mäta sig mig. Det kan man kanske inte heller kräva, men vi hoppas att en ny standard är satt.
Även antalet minnesplacketter som delades ut var en höjning från senare mästerskap(hur det var i Värmland 2020 har jag inte koll på) där antalet sakta trappats ner.  Det bör vara enklare och billigare att ta efter.
 
Känslan är också att sportfiskarnas engagemang och närvaro ökat under de senaste åren. Så det bör också lyftas i positiv synvinkel.
Något negativt kan jag inte komma på.
 
Tack alla pimpelvänner och Ovansiljan för en fin helg, nu ser vi fram mot påsken!
 
/Erik